Landslaget är nu halvvägs ur kaoset

Publicerad 2015-06-17

Då: Defensivt haveri och skadade stjärnor – I natt: Blågults VM-öde avgörs

Med kniven mot strupen lyckas Sverige ta poäng mot Australien.

HALIFAX. VM inleddes med kramp och avslutas med en gastkramande väntan.

Sverige lyckades bara med oavgjort i natt och ödet i VM avgörs av andra.

Den plågsamma väntan är slutet på en lång rörig landslagsvår.

Här är historien från påskens krismöte till VM-kaoset.

Medan Australiens spelare jublade över 1–1 och en andraplats i gruppen, sneglade Therese Sjögran upp mot läktarna.

Med tom ledsen blick.

Veteranen visste inte i natt om hon gjort sin sista VM-match. Hoppet finns inför dagens avslutande gruppspelsmatcher, men det är litet och tunt.

Sofia Jakobsson lyckades med en tidig kvittering mot Australien och chanserna fanns i första halvlek. Men det ville sig inte.

Precis som vi befarat tidigare i år har Sverige tappat i klass.

Vi förstod det ordentligt under påskhelgen.

Påskdagen var bister, men inför matchen mot Schweiz fanns det ljumna förhoppningar. VM närmade sig och sista samlingen före truppens presentation skulle bli en värdemätare.

På läktaren i Eskilstuna klämde landslagets inspiratör Mia Törnblom och Sveriges kulturminister Alice Bah Kuhnke i från tårna under nationalsången.

På planen gjorde spelare och ledare detsamma.

90 minuter senare på konstgräset hade tonläget förbytts.

Förlusten mot Schweiz (1–3) vara tung och avslöjande.

Spelarna dröjde kvar länge innan de kom ut för intervjuer. De samlades i omklädningsrummet och rensade – utan landslagsledningens vetskap - luften.

Spelgeniet och lagkaptenen Caroline Seger var drivande under det spontana krismötet.

Svagheterna blottade

Therese Sjögran har i efterhand för Sportbladet beskrivit diskussionen som ett uppvaknande.

– Det var bra. Alla fick verkligen säga vad man tyckte, vi var väldigt besvikna på oss själv. Seger tog verkligen tag i det och blåste av huvudena på oss lite, säger hon.

De svenska svagheterna låg nu blottade bara veckor kvar till VM.

En trög, högt stående backlinje blev överspelad igen och mittfältets balanskugge defensivt och länk i uppspelsfas – Caroline Seger – blev fullständigt och väldigt enkelt avskärmad. Norge hade i årets första träningsmatch gjort två enkla mål bakom mittbackarna där Nilla Fischer framstod som extremt långsam och ännu en gång avslöjades bristerna.

Sverige var läst och förutsägbart.

I ambitionen om att utveckla ett offensivt bollförande spel hade laget tappat grunderna i försvarsspelet.

Slarv i uppspelsfas, farliga bolltapp och långsamma mittbackar gjorde det enkelt för motståndarna.

Två dagar senare samlade förbundskapten Pia Sundhage sin grupp på Tele 2 Arena. Taktik­tavlan i handen signalerade om budskapet.

Det var dags att överge det nya spelsystemet 4-1-3-2 som hade implementerats under VM-kvalet.

För att ta nästa steg mot Kanada var det dags att ta ett kliv tillbaka.

Under dagarna i Stockholm fick Sportbladet uppgifter om att det varit spelarna som själva drivit fram återgången till 4-4-2, men det förnekades av flera nyckelspelare och Pia Sundhage var tydlig.

– Det är jag som fattar besluten, sa hon.

Gruppen var inte enig, men slöt upp bakom sin förbundskapten.

En spelare som mittfältaren Therese Sjögran sa att hon hellre sett Sverige fortsätta med 4-1-3-2.

Närmare in mot VM har Caroline Seger också yttrat kritik mot landslagskollegorna som inte hanterat situationen när hon själv blivit isolerad på plan.

Krampaktig premiär

Matchen mot Danmark blev ett fall framåt försvarsmässigt, trots flera insläppta mål. Sverige spelade oavgjort (3–3), men det var förlusten av en blivande nyckelspelare i VM som präglade kvällen.

Mittfältaren Hanna Folkessons skrik när korsbandet slets av blev symboliskt.

Redan där och då den kvällen ändrade Pia Sundhage inställning inför VM.

–Spontant sänker jag förväntningarna, sa Pia Sundhage efter matchen.

Två månader sen klev ett kantstött svenskt landslag ut på VM-arenan i Winnipeg efter störande skador och regnavbrott i genrepet.

 I en enkät med Sportbladet dömde nu de allsvenska tränarna ut Sveriges chanser att ta medalj.

Men premiären startade fint. Sverige tog ledningen med 2–0 efter två hörnor. Utdelningen på fasta situationer hade varit mager under VM-kvalet men nu stämde det. Visserligen självmål på första målet, men det andra var mittbacken Nilla Fischer framme och petade in.

Men ledningen var långt från säker och de illavarslande tecknen syntes för klarsynta ögon redan före paus.

Sverige krampade.

Anfallaren Kosovare Asllani , med ett smärtande knä, fick känningar redan efter tio minuter och byttes ut i halvtid. Både Emma Berglund och Nilla Fischer fick kramp och en stressad Pia Sundhage tvingades göra byten hon inte planerat för.

Nigeria reducerade och kvitterade innan Sverige lyckades med sitt första riktiga spelmål.

Trots ledningen med bara minuter kvar var det Nigeria som slutade som poängvinnare.

Det var märklig stämning på landslagets träning efter 3–3 mot Nigeria. Spelarna och ledarna ville se framåt men fick bara frågor om kramp. De hade inte flugit över Atlanten och förberett sig i två veckor på kanadensisk mark för att prata om illa fungerande muskler.

– Jag tycker att det är tråkigt att prata om kramp. Jag vill prata om fotboll, sa Emma Berglund, stående bredvid planen Shaugnessy Field i Winnipeg.

Ändå hade hon avbrutit de två senaste landskamperna på grund av kramp och – fast hon inte visste det själv – var det därför hon skulle komma att bänkas till förmån för en orutinerad 22-åring.

Kritik mot Schelin

Samtidigt kom den första kritiken mot anfallsstjärnan Lotta Schelin som varit osynlig i matchen och hemma i Sverige undrade folk vad som hade hänt med Pias naturliga geist.

Inför matchen mot USA vände fokus av naturliga skäl mot Pia Sundhage, som coachat laget till två OS-guld. New York Times hade under våren gjort en intervju och när den nu publicerades väckte Sundhages uttalanden uppmärksamhet.

I samma intervju berättade Pia Sundhage att hon redan funderar på framtiden.

– Jag tänker redan på 2016 och vart jag ska ta vägen härnäst, säger Pia Sundhage som tog över Sverige inför EM 2013.

Så istället för att diskutera brister och förändringar i Sveriges spel fick Pia Sundhage sitta i Kanada och förklara sina uttalanden.

Hon avdramatiserade hela situationen, men vad som sades inom laget, vilka tankar utspelet väckte hos ett lag mitt i VM lär vi inte få veta förrän efter mästerskapet.

Men kanske skärpte det sinnena.

För i matchen mot USA studsade Sverige och Pia Sundhage tillbaka.

Krampen hade släppt och energin var där igen.

Stjärnor som Caroline Seger och Therese Sjögran vaknade och tog sitt ansvar, premiärosäkerheten var som bortblåst och det svenska laget spelade med hjärta och hjärna igen.

VM-debutanten Jessica Samuelsson skallades blodig, men ruskade av sig smärtan, fick sitt jack häftat och spelade vidare. I backlinjen löste Amanda Ilestedt uppgiften bredvid Nilla Fischer föredömligt.

Sverige skulle haft en straff och Caroline Seger var på håret att avgöra.

Det räckte dock bara till en poäng, men det var en oerhört viktig sådan.

Det gav Sverige kraft inför avgörandet mot Australien.

Men efter kvittering och en rad chanser i första halvlek gick luften ur det svenska laget.

Det blev oavgjort i natt och när vi vaknar upp i dag finns det bara väntan. Och en strimma hopp.

Följ ämnen i artikeln