Frändén: Förnedringen ett faktum för PSG

FOTBOLL

PARIS. Ja, vad trodde ni egentligen, flinade Cristiano Ronaldo när slutsignalen ljöd i Paris.

Det gick som det gör i Champions League: Real Madrid seglar vidare, Paris Saint-Germains dröm gick i baklås.

Först ska bengalröken lätta från Parc des Princes, sen väntar ragnarök i den franska huvudstaden.

Det pratades nästan bara om Neymars skadefrånvaro inför matchen, men Zinedine Zidane fick ännu tuffare besked när han vaknade i Paris på matchdagen. Vare sig Toni Kroos eller Luka Modric, Real Madrids mittfältsklockor, var redo att starta och därmed fick Real Madrid möblera om bland sina inre vitala organ. Casemiro har en blandad säsong bakom sig och Mateo Kovacevic är inte en av världens bästa mittfältare, kanske inte heller en av världens femtio bästa (jo).

Neymars ersättare Angel Di María har öst in i mål under våren.

PSG fick med andra ord klara sig utan sin brasilianska lyxprodukt, men Real Madrid fick starta utan sitt centrala urverk.

Real visste vad de gjorde

Paris Saint-Germain, Paris borgmästare och stadens alla arrondissement hade vevat allt de kunde dagarna före match för att få publiken på Parc des Princes att ställa sig upp som en hen bakom laget. Publiken, där bland annat två före detta presidenter, Europas samlade fotbolls-adel och allehanda VIP-människor från hela världen ingick, svarade artigt ja och Parc des Princes båda ultrakurvor höll igång ett imponerande aerobicspass hela första halvlek.

Paris Saint-Germains a-lag gjorde ungefär samma sak.

Marco Verratti fördelade långbollar, Thiago Motta skrämde upp Real Madrid-kolleger och Kylian Mbappé rundade motståndarförsvarare med livet som insats. Angel Di María sprang på varje boll, som om någon just släppt ut honom på grönbete, vilket ju i princip var vad som just hänt. Dani Alves hade också kul.

Paris Saint-Germain öppnade bra, de hade ju inget val, men Real Madrid hade tre fördelar som de senaste dagarnas parisiska jättekampanj ”Tillsammans kan vi göra det” fått hemmapubliken att förtränga: Två måls försprång och ett styck gigantisk Champions League-rutin.

Om PSG såg ut att ha något stort på gång såg Real Madrid ut att lite lagom retfullt bakåtlutat tänka ”försök ni bara”.

Zinedine Zidanes elva män visste vad gjorde i princip hela tiden och Raphael Varanes väldisponerade anlete hade inte producerat en droppe svett ens efter en kvart.

Benzema – lojal fransos

Man väntade mest och spelade fin fotboll under tiden. Det är ju så erfarenhet ser ut, till och med i ett oförstört 23-årigt ansikte.
PSG hade bollen, Real Madrid hade kollen och de två överlägset bästa chanserna.

Efter 18 minuter var Sergio Ramos några ynka centimeter från att ge bortalaget ledningen på en hörna. Med mindre än tio minuter kvar av första halvlek fick Real Madrid ett drömläge och fransmännen kunde bara hålla tummarna. Tur för PSG då att Karim Benzema uppenbarligen är lojal med hemlandet (han visade för övrigt prov på fransk patriotism hela matchen, ping @Didier Deschamps). Helt fri med Alphonse Areola chansade Benzema fel och Areola rätt och en ljuvlig räddning höll hemmalaget kvar i matchen.

Men tiden sprang iväg och Paris fick gå av planen efter 45 minuter utan tätkänning.

I andra halvlek plockade PSG:s Auteuil-kurva bokstavligt talat fram det tyngre artilleriet och iscensatte ett litet bengalfyrverkeri som stoppade matchen i ett par minuter.

Idioti, säger ni? Harakiri mer än något annat, påstår jag.

Innan dimman lagt sig hade Dani Alves slarvat bort en boll och Cristiano Ronaldo nickat in 0–1 på ett inlägg från Lucas Vasquez. Alphonse Areola kunde inte göra mycket åt det. Han kan möjligen skylla på dålig sikt.

Förnedringen ett faktum

Det kan tyckas lite gammalt och ”gjort” att hylla Cristiano Ronaldo, så vi nöjer oss med att konstatera att portugisen, i sin sämsta klubblagssäsong på flera år, gjort tre mål på två möten med Paris Saint-Germain, utan att riktigt anstränga sig.

När Marco Verratti snackade till sig ett andra gult kort var saken avgjord. PSG fick sitt tröstmål, men mer än något annat en lektion i hur fotboll spelas under press. När Casemiro gjorde 1–2 var förnedringen ett faktum.

Det är tveksamt om det finns utrymme för att tycka synd om i elitfotbollen. I den mån det ändå gör det är det ännu mer osäkert om det är miljardstinna gulfstatsbyggen som har gjort sig förtjänta av den typen av sympati. Med det sagt är det svårt att inte känna en aning med PSG:s snart decennielånga försök att slå sig in i Champions League-allvaret.

Real Madrid har aldrig haft behov av någon annans tårar. De vet helt enkelt hur man vinner matcher som betyder saker.

Zinedine Zidane räddade jobbet i kväll, Unai Emery blir givetvis av med sitt vad det lider.

De närmsta dagarna kommer PSG att hudflängas, mejas ner och hängas upp på tork i fransk press. I sommar får klubbens president Nasser al-Khelaïfi fundera vidare på vad det kostar att knäcka europakoden.

Neymar lär vara tillbaka från sin skada om dryga två månader. Med lite tur kan han spela sista Ligue 1-omgången borta mot Caen den 19 maj. Som han måste längta.

De har vunnit herrarnas Champions League på 2010-talet 00:43