Frändén: Har Zlatan nånsin varit bättre?

FOTBOLL

Ta mig tusan om inte allt blir till guld som Zlatan rör vid i år

LONDON. Paris SG tog med sig ett 2–1-överläge, ett haltande mittfält och ett knippe nerver till Stamford Bridge.

De åkte därifrån med ett livsviktigt avancemang och en svensk som först intagit och sedan ödelagt den sista bastionen på Europa-äventyret.

Foto: Johanna Frändén

Adrien Rabiot kom in i startelvan på ett klassiskt bananskal när Marco Verratti tvingades lämna återbud till spel dag före match.

Rabiot hade gjort ett superinhopp på Stamford Bridge förra året, när ett nedbemannat, Zlatan-utvisat PSG slet till sig en av de mest imponerande segrar Europa såg förra säsongen.

I dag var han förberedd på spel, men såg mer eller mindre överraskad ut i varje närkamp. Oj, där kom bollen, hoppsan, där blev jag av med den! Rabiot gjorde en förstakvart med så många genanta felbeslut att bollen börjat rodna när den kom till hans fötter. Det var ingen som älskade Adrien Rabiot just då mer än Chelseas supportrar (och kanske hans mamma, hon heter för övrigt Véronique och är också hans agent och känd som en av de tuffaste i skrået).

Zlatan Ibrahimovic rodnar inte. Han är inte den typen. När matchuret tickat över första kvarten fick Zlatan en boll till höger om straffområdet som han vårdade ömt innan han lyfte in den mot bortre stolpen. Och där kom Adrien Rabiot och snubblade han inte in 1–0 för bortalaget?

PSG fick det livsviktiga förstamålet, men det betydde inte att de kunde andas ut. Tio minuter senare gjorde Diego Costa det Diego Costa gör bäst; mål, och det var inte bara match igen, det var ett ställningskrig som var en fröjd att skåda från snett bakom bortalagets bänk.

PSG hade fortsatt övertaget, men det såg inte ut så från läktaren och det lät verkligen inte så på Stamford Bridge. Chelsea vädrade morgonluft och när domaren blåste för halvtid var det gästerna som behövde det mest.

Di María var lysande

I andra halvlek såg Paris Saint-Germain inte ut att veta hur de skulle förhålla sig till 1–1, som betydde 3–2 sammanlagt och avancemang, men bara ett kontringsmål bort från förlängning. Chelsea visste, de öste på, virvelvinden Kenedy gjorde Usain Bolt-rusher förbi PSG-bänken som hade han aldrig spelat en viktigare match i sitt liv och det hade han ju för all del inte.

Och här måste vi prata lite om Paris Saint-Germains mittfält, som brukar vara deras tryggaste lagdel, men som genomgick en rejäl identitetskris i kväll. Marco Verratti var borta och då visste inte Blaise Matuidi heller vem han var längre. Thiago Motta gjorde jobbet, men när Chelsea ångade på såg det farligt ut exakt hela tiden. Så här kunde PSG inte ha det, det insåg Zlatan Ibrahimovic, och tack och lov är han i en form just nu som gör att han kan ändra på resultat som han inte är nöjd med på egen hand.

En lyftning från Angel di María, lysande i första halvlek för PSG, mötte en Ibrahimovicsk fot och sen var en av de mest intensiva och kvalitativa matcherna vi sett i år över. Och vad roligt det var.

Som om inte Paris Saint-Germain hade förnedrat färdigt i London så stämde bortafansen upp i Marseljäsen.

Vaknar eventuellt upp bakfulla

Några ord om Zlatan Ibrahimovic? Han gör sin bästa säsong i klubben, sin bästa säsong hittills i Champions League och ta mig tusan om inte allt blir till guld som Zlatan rör vid i år. Om vi drar en linje från EM-play off-matcherna mot Danmark i november och fram till nu kan väldigt få spelare i Europa mäta sig.

England var det sista fästet att falla för svenskens demoniska charm. När engelsmännen vaknar upp i morgon kommer de var lite kantstötta, eventuellt ganska bakfulla, men rimligtvis fortfarande ofrivilligt förförda av de känsliga 47:orna som sitter på fötterna på PSG:s mesta stjärna.