En härlig explosion - spelar de så här behövs inga värvningar

FOTBOLL

AIK:s andra halvlek var en sån som kan få inbitna fans att lämna Råsunda vrålande SM-guld, SM-guld, SM-guld.

Total dominans över starka IFK Göteborg, tre fantastiskt vackra mål och tre välbehövliga poäng.

Efter en sån uppvisning vill man inte vara en dysterkvist - men det är fortfarande bara tre poäng ner till kvalplats.

Tre poängs marginal är inte mycket att luta sig på och svängningar är väl vad vi fått se hela året i allsvenskan. Lag som tappar form eller hittar korta formtoppar. Lag som blandar toppmatcher med mindre bra. Fortfarande är det ingen riktigt klar bild i allsvenskan.

Vi kommer att få se många lag som vandrar upp eller ner i tabellen i höst.

Men det behöver man såklart inte tänka på i dag om man är AIK-are.

Otacksamt, målvakter...

Då ska man tänka på Stefan Ishizakis jätteskott i krysset från 30 meter. Bengt Andersson hade solen i ögonen vilket förklarar varför han inte åtminstone kastade sig för att försöka ta bollen.

Man ska glädjas åt att en av planens absolut bästa och mest offervilliga spelare fick kröna sin dag med ett drömmål han också.

Mattias Moström drev fram och klippte till och den sömlösa bollen uppträdde sådär oförutsägbart som dagens bollar gör på pressade långskott. Bengt Andersson var på skottet, men kunde inte tajma sin dykning eftersom bollen hela tiden fladdrade i höjd- och sidled.

Två härliga skott som återigen visar att med de nya bollarna ska man ta chansen från distans. Studera bollbanan på Afonso Alves 2-0-mål mot Djurgården och du inser hur omöjligt det är att vara målvakt i dagens fotboll.

De vackra skotten till trots, tyckte jag att Daniel Hoch gjorde dagens snyggaste mål när han stack från egen planhalva och till slut fräckt grundlurade Bengt Andersson. En läcker prestation som gör att man har förståelse för Hochs undran om varför AIK tycker att man behöver förstärka med en ny anfallare.

Smart att säkra, AIK

Som AIK agerade i andra halvlek behövs inga förstärkningar. Suverän målvakt i Håkan Svensson, som fick visa mest i första, då Göteborg var det bättre laget.

Starkt uteförsvar, piggt anfall och - det viktigaste av allt - ett för kanske första gången i år fungerande mittfältsspel. Ishizaki tillför ett kontrollerat passningsspel. Pa-Modou Kah var kittet i laget med sin enorma arbetsinsats som till och med plockade bort Håkan Mild och Magnus Erlingmark.

Och så visade äntligen Derek Boateng hur bra spelare han kan vara, frånsett en vansinnig klack in i eget straffområde. Boatengs kortpassnings- och direktspel var lika effektivt som det var vackert.

Att AIK bytte spelsystem från 4-3-3 till 4-4-2 efter ledningsmålet behöver inte betyda något speciellt för framtiden.

Lag måste ha ett grundsystem, men måste också kunna skifta när det handlar om att säkra en match eller ta tillvara på det som motståndarna bjuder på.

Göteborg hade ett bra läge att hänga på topplagen och såg ut att göra det i första halvlek. Framförallt var Peter Ijeh precis så bra som han egentligen är i motståndarnas straffområde. Att det inte blivit så många mål tidigare kan bero på de skoproblem man angett som orsak, men förmodligen ännu mer på att de flesta spelare har en inkörningsperiod innan man hittar rätt i en ny omgivning.

Ijeh kunde mycket väl gjort tre mål före paus, men Håkan Svensson gjorde en grym räddning på Ijehs cykelvolley. Svensson var bra med även när Ijeh snurrat runt med AIK:s försvar och skapat läge för en skruvad bredsida mot bortre stolpen.

Bra fotboll, snygga mål, individuella topprestationer.

Det här var en publikmatch av det snitt det varit alldeles för få av i år. Det kan bli en kul höst.

Stefan Alfelt

ARTIKELN HANDLAR OM