Sportbladets Simon Bank: Ett sjukt styrkebesked – C-nationerna är ju vår stora skräck

Publicerad:
Uppdaterad:

Aggressivt, vattentätt försvarsspel, varierat anfallsspel, fina mål, lugna gatan till tre viktiga poäng.

Det var en vanlig dag på jobbet för landslaget.

Så skönt.

Och, framför allt – så oerhört ovanligt.

Kallt ljus, vargbett i vinden, Zlatan på bänken, sammanbitna käkar till Du gamla, Du fria och ganska omedelbart ett dykvolleyskott från Balázs Molnár.

Vore man lagd åt det hållet fanns det skäl att måla fan på hela Norra stå.

Men nä.

Svensk landslagsfotboll är helt enkelt inte lagd åt det hållet längre.

Innan Bollibompa ens börjat på tv hade Fredrik Ljungberg avslöjat ett drömanfall – inte ett spår sämre än drömmålet mot Bulgarien i EM – och injicerat avslappningsmedel i hela folksjälen.

Det var, på alla sätt, ett perfekt mål. Henrik Larsson hade tålamodet att inte döda ytan på kanten för tidigt, Alexander Östlunds uppspel var exakt, Larsson höll i, Östlund tryckte till inlägget, Anders Svensson drog isär backlinjen med en löpning, Marcus Allbäck hittade en egen yta, Fredrik Ljungberg gjorde som i Arsenal och lät anfallarna trängas i boxen och avvaktade.

Resten var enkelt.

Först en så kallad ”huvudrörelse” av Allbäck, sedan en vältajmad Ljungberglöpning. 1–0, säkert som en tokajer i Budapest.

Efter en inledande försiktighet hittade Sverige in i en extremt funktionell spelmodell. Hög press, tack vare fenomenalt styrspel av Allbäck/Larsson, gjorde att backlinjen vågade trycka upp och att Ungern förlorade alla spelvägar.

Ett juniormisstag

Sverige pressade, kontrollerade, och släppte egentligen bara till en klar chans – den berodde på ett juniormisstag. Båda mittbackarna flyttade upp på en frispark som Henrik Larsson ville slå direkt på mål, och det blev personalbrist när Ungern ställde om.

Annars – inget. Nada. Niente. Noth? ni fattar.

Det har inte alltid varit så här.

Om ert minne är gott så vet ni att Sverige väldigt, väldigt länge hade väldigt, väldigt svårt att döda matcher mot lag vi borde slå. Lag som Ungern. När landslaget ställdes mot Europas c- eller d-nationer (alltså inte a-lag som Italien eller b-lag som Rumänien) blev det alltid strid i 90 minuter.

Moldavien? Tufft.

Lettland? Brrr.

Vitryssland? Prata inte om det.

Varenda gång blev det darrigt, nervigt och 1–0 i 72:a minuten på ett distansskott av Anders Svensson. Från 1997 till 2002 spelade Sverige 19 kvalmatcher mot c- och d-lag – gissa hur många som vi hade avgjort med tio minuter kvar?

Två. Två stycken.

De senaste två åren har landslaget avgjort tre av fyra sådana matcher i så god tid att Andreas Isaksson och Teddy Lucic kunnat leka dunkgömme sista kvarten.

– Nu går vi ut och tror att vi ska vinna varje gång. Vi var lite mer avvaktande förut, sa kapten Mellberg.

Det finns ju enkla förklaringar till det. Med den nya, offensiva bredden/spetsen som spelare som Ibrahimovic och Wilhelmsson bidrar med vet blågult att de kommer att skapa chanser mot alla. Mot sämre lag, som – det väldigt bleka – Ungern, kommer de att skapa många chanser.

Zlatan fick välbehövlig vila i går, hans tänkte ersättare (Mattias Jonson) satt på läktaren och reserven för reserven gick in och gjorde ett kanonjobb. Det är ett nästan sjukt styrkebesked från ett landslag som led forwardsbrist för inte så hemskt längesedan.

Anders Svensson bäst på plan

Det fanns fler som visade musklerna. Linderoth var bra, Lucic bättre än på väldigt länge, Ljungberg kunde vila defensivt och investera allt sitt kunnande offensivt. Både Lucic och Östlund imponerade.

Men bäst var Anders Svensson.

Jag vet inte vad Kebab-kungen från Guldheden gjort i sommar, men jag vet inte om jag någonsin sett honom kombinera defensiv och offensiv lika helt och fullt. Aggressivt, effektivt, nyttigt och? ja, naturligtvis utsmyckat med ett par helikopterfinter, Pierre Litbarski-tvåfotare (minns ni så förstår ni) och klacksparkar. Han är ju fortfarande Anders Svensson.

I går gjorde han sitt första mål i en tävlingslandskamp på 16 månader.

Det var definitivt ett av de mest välförtjänta.

Skottet fladdrade som Svensson-skott gör, Anders skickade en slängkyss upp mot läktare där folk satt med halsdukar och mössor mot en vind som kom hela vägen från Island.

Det var en kall, varm, ovanligt vanlig dag på landslagsjobbet.

Låt det gärna bli en vana.

Simon Bank

Publicerad:

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.