Stjärna - redan som åttaåring

Publicerad:
Uppdaterad:

Historien om Freddie,berättad av de som känner honom bäst

1 av 2
Då - som koncentrerad åttaåring på Örjans Valls träningsanläggning.

VITTSJÖ-HALMSTAD. Han blev avstängd från skollaget. Tord Grip fick höra talas om honom redan som åttaåring. Han glömmer aldrig en oförrätt. Han struntade i Arsenals avslutningsfest och gick ut med Halmstadspolarna i stället.

Sportbladet har trampat i Fredrik Ljungbergs fotspår från Vittsjö till Halmstad och träffat gamla tränare, lärare och kompisar.

Här är berättelsen om Sveriges hetaste fotbollsstjärna.

Tord Grip träffar sin gamle förbundskapten i u-landslaget, Olle Eriksson, i Helsingborg. Olle är ungdomstränare i Halmstads BK.

- Har du någon kille på gång Olle? frågar Tord Grip, då manager i Malmö FF.

- Jo, det har jag. Och blir inte han en landslagsspelare, då blir banne mig ingen det. Han är åtta år.

- Åtta år. Är du inte klok?

- Jo. Han heter Fredrik Ljungberg.

Olle Eriksson visste vad han snackade om. Han hade varit fotbollstränare sedan 1939, upptäckt Nisse Liedholm, tränat Björn Nordqvist, lett Halmstads BK under första storhetstiden på 1950-talet och sett otaliga talanger komma och gå under alla år med fotbollsskolan.

Fredrik Ljungberg föddes 1977 i den lilla skånska turist- och rekreationsorten Vittsjö, beläget mitt i snapphanebygden i norra Skåne och känt för sin syrerika luft.

När brorsan Filip kom till världen fem år senare tog pappa Roy och mamma Bodil sönerna, bohaget och bilen och körde nordvästerut på väg 117, mot Halmstad.

En annan stor svensk artist, Ulf Lundell, hade året innan åkt samma väg och inspirerad av slätten mellan Veinge och Genevad skrivit nationaleposet "Öppna landskap".

När femårige Fredrik Ljungberg tittade ut genom bilfönstret visste han inte att det skulle ta 20 år innan han såg öppnare landskap, skapade av Dennis Bergkamp på Highbury.

När vi i dag kör väg 117 i de ljungbergska fotspåren är slätten fyllt av enorma vindkraftverk, som likt en övergiven Fredrik Ljungberg på fotbollsplanen står och viftar med armarna.

På plats i Halmstad tog pappa Roy direkt med sig Fredrik till Sannarpsfältet och Olles och HBK:s fotbollsskola.

Fredrik blev omedelbart Olles ögonsten.

- Jag brukade hämta upp honom en halvtimme innan vi skulle börja, och så körde jag och Fredrik extra. Han var bättre än alla andra, och hade egna idéer om hur vi skulle spela redan som åttaåring, berättar Olle, i dag en pigg 84-åring som fortfarande går och tittar på HBK.

- Jag tog Fredrik till hjälp att träna de andra. Och ibland när vi hade match sa jag till honom att han skulle spela fram den eller den. "Då blir han världens lyckligaste", brukade jag säga till Fredrik.

Fredrik lydde och har inte slutat göra andra lyckliga med sina fotbollskonster.

Redan på den tiden var det snabbheten, tekniken och viljan som utmärkte Fredrik.

- Jag lurade mammorna en gång till att möta grabbarna och då såg jag var Fredrik hade fått snabbheten från - mamma Bodil. Tekniken kom från pappa Roy, som också var en duktig fotbollsspelare.

Och flåset från den syrerika Vittsjö-luften.

Men humöret då?

Fredrik har själv berättat hur han hade svårt att handskas med besvikelser och ofta fick gula kort på grund av protester. Och Mellberg-bråket.

- Det där är en gåta för mig, säger Olle. Han var så exemplarisk i allt; ödmjuk och omtyckt av alla föräldrar.

Olle tränade Fredrik till det lilla underbarnet var 12 år. Då frångick HBK sina principer om att ungdomarna ska spela med sina jämnåriga.

- Han behövde vara med lite tuffare grabbar och fick spela med de som var två år äldre - och vann deras skytteliga också, säger Olle.

Fredrik Ljungberg - fotbollsstjärnan, en roll han fick problem med i slutet av högstadiet.

- Vi stängde av Fredrik en match i skollaget. Han var med i pojklandslaget då och tyckte inte att han behövde träna med skollaget. Men vi hade våra principer - tränade man inte skulle man inte få vara med, berättar Kjell-Åke Nilsson, fritidspedagog på Örjansskolan och lagledare för skollaget.

Carina Ranagården var Fredriks idrottslärare på högstadiet:

- Han var ju mycket duktig i fotboll. I det andra hängde han med. Han var sån som hade allting gratis. Han hade femma i gympa.

- Fredrik stack ut redan då. Han hade stark personlighet, visste vad han ville. Han var lite tuff. Han såg bra ut, pojken.

Kjell-Åke:

- Flickorna jagade Fredrik. Han började klä sig lite eget redan då. Han hade kort stubin, men det gick över lika snabbt. Fredrik var mycket duktig i skolan.

Hans Gudmundsson har varit materialförvaltare i HBK i tio år, och kan också berätta om en Fredrik Ljungberg som hade problem med rollen som stjärna i juniorlaget samtidigt som han kom med i a-truppen:

- Då var han lite kung. Man fick ta honom i örat för att få ordning på honom. Han tog inte hand om sin utrustning och var ofta sen.

Och det var faktiskt inte Hans som fick ordning på Fredrik.

- När han kom tillbaka från sina första a-landskamper borta i Amerika var han en helt annan kille.

Men slarvern och supertalangen Fredrik Ljungberg tränade också mer än någon annan de där åren.

- Han tyckte själv att han var lite tunn och jag minns hur ofta han körde på egen hand i gymmet. Han var otålig och ville in i a-laget så snabbt som möjligt, berättar Mikael Kaller, klubbdirektör i HBK och en mentor för Fredrik under alla år i klubben.

- Viljan att jobba hårt har varit lika viktig som talangen för att Fredrik skulle lyckas.

Lugn, blyg, fokuserad, oförändrad - det är så han beskrivs av alla vi träffar i Halmstad.

Ett Halmstad han alltid återvänder till, till familjen och vännerna.

En av de som känner Fredrik bäst är Abbe Hintsa, som spelade med Fredrik i HBK:s j- och u-lag.

- Vi blev kompisar direkt när jag kom till Halmstad. Vi var båda lite slarviga och slappa. Tobias Andersson, som också spelade i laget, fick hålla på och ringa till oss för att vi skulle komma i tid och ha rätt grejer med.

- Vi är ett gäng - Fredrik, Tobias, jag och ett par till som fortfarande hänger ihop. Vi var över i London och såg sista ligamatchen mot Everton. På kvällen skulle Arsenal ha guldfest. Men Fredrik struntade i den och tog med oss ut i stället.

- Sån är han. Han gör allt för sina vänner och familjen.

Sedan ett knappt halvår är Fredrik också en del av Abbes familj. Fredrik är nämligen gudfar till Abbes son Oliver.

- Vi hade dopet på midsommardagen i fjol, klockan nio på morgonen. Fredrik var i Marstrand på midsommarafton och fick ta en taxi ner till Halmstad klockan fyra på morgonen. Ojoj, vad han svettades i kostymen där han stod och höll Oliver.

Svettas han inte på dop när han är hemma sitter han gärna och spanar brudar, för "västkustens tjejer är de bästa som finns", som Gyllene Tider sjöng.

- Det är mycket sitta-utanför-Nordbanken-med-en-piggelin-och-glo, säger Abbe och skrattar.

"Utanför Nordbanken" är alltså bänkarna vid Stora Torg - bästa spaningsstället i sommarstaden Halmstad.

Men den anonyma spaningens tid är över om man heter Fredrik Ljungberg.

- Det tar en kvart för honom att gå 300 meter på Halmstads gator. Han tar sig tid med alla, säger Abbe.

När Abbe försöker förklara Fredriks framgångar säger han:

- Han kan stänga av allt annat inför match, och bara fokusera på den.

- Men det gäller allt annat också. Tittar vi på film måste man ropa "Fredrik" tre-fyra gånger innan man får uppmärksamhet.

Också Abbe nämner Fredriks vilja:

- Han hatar när folk inte jobbar på träningen. Det har jag själv fått erfara. Han kunde mygla lite tillsammans med mig när vi körde sit-ups. Men sen när det blev spel... ojoj.

Och så humöret.

- Han har verkligen fått stryk genom åren, Fredrik. Han gick alltid rätt på mål. Men han var så jäkla stark.

Men lille Ljungberg kan också ge stryk.

- Han är mycket för hämnd. Gudfadern är ju hans favoritfilm. Han kan göra riktigt fula grejer, på träning också.

- Jag kommer ihåg när vi mötte Veberöds b-lag med vårt u-lag. De hade en stor kille som sparkade ner mig så jag fick bäras av plan. Fredrik hjälpte till att bära, och sa till mig: "Jag såg vem det var, jag såg vem det var".

Fredrik Ljungberg ägnade resten av matchen åt att jaga den store Veberödskillen trots att han hade ett gult kort redan.

- När det var fem minuter kvar lyckades Fredrik sparka ner honom. Killen bars av planen och Fredrik visades ut. På väg ut sa Fredrik bara: "Rör inte min kompis".

Fredrik Ljungberg - Gudfadern.

Bildligt och bokstavligt.

Johan Flinck

Publicerad: