Varför tillät ni 0-0?

FOTBOLL

Niva: Holland – och Sverige – borde ha gått på offensiven för gruppsegern

FRANKFURT

Gruppspelets mest efterlängtade match, giganternas kamp, reprisen på VM-finalen från ´78"

0-0 blev det.

Jag skyller på Holland.

Foto: järngrepp Gabriel Milito och Roberto Ayala hade gruppsegern som i en liten ask, och Andre Ooijers Holland gjorde inte mycket för att rubba på den ordningen.

Två saker.

En har jag ganska lätt att förstå - den andra begriper jag inte alls.

Jag har inga större problem att hitta logik i att Argentina-Holland blev en avslagen match.

Båda lagen vilade spelare, båda lagen var slutspelsklara och ända sedan VM-apparaten gav Argentina rollen som det nya Brasilien - då det vanliga Brasilien inte showat tillräckligt - har det känts oundvikligt att deras offensiv skulle hacka till.

Däremot förstår jag faktiskt inte att matchen slutade 0-0. Jag fattar inte att Holland tillät det.

Allt, allt, allt framåt

Det är samma diskussion som jag tycker kom bort i analysen av Sveriges match mot England.

Jag tycker att det är obegripligt att ett lag som redan är klara grupptvåor inte satsar allt, allt, allt framåt under en slutkvart när det finns chans att vinna gruppen.

Svenskarna var ganska ointresserade av att anfalla när det stod 1-1 och 2-2 i Köln, men jagade däremot kvitteringsmål som besatta när de låg under.

Varför det?

Holland lade ingen större energi på att försöka pressa in en vinstboll mot Argentina, utan verkade tycka att oavgjort var alla tiders resultat.

Varför det?

Båda de här lagen hade chansen att jaga till sig en gigantisk slutspelsfördel, men prioriterade att inte förlora.

Varför det?

Hade de pressat framåt med åtta gubbar och motståndarna råkat kontra in ett mål hade de absolut inte blivit av med någonting.

Ingen mental nackdel

En "mental nackdel" att få en förlust i tabellraden? Äh, trams.

Men 0-0 blev det, och mången fotbollsestet suckade tungt. Trist i Frankfurt alltså?

Nänä, jag är sån att jag kan njuta nästan lika mycket av en läktarshow som en uppvisning på planen - och i går gjorde den argentinska kurvan min kväll.

Under tio underbara minuter i första och tio lika fantastiska minuter i andra halvlek så stampade den fram sången som spolade bort allt i sin väg och aldrig ville slut:

- Olé, olé, olé - cada día te quiero más. Ooooh, Argentina - es un sentimiento no puedo parar. Jag älskar dig mer för varje dag som går. Åh, Argentina - det är en känsla som inte går att stoppa.

Om Diego Maradona sjöng med?

Nja, jag skulle nog använda ordet gallskrek.

Erik Niva