VARNING - ingen är i närheten av Argentina

FOTBOLL

GELSENKIRCHEN

Vi ska inte gå händelserna i förväg, men?

Fortsätter VM-resultaten vara lika logiska så väntar Argentina om nu Sverige lyckas krångla sig till kvartsfinal.

Senast blev vi utklassade med 1-1.

Den här gången är Argentina betydligt bättre.

Två ögonblicksbilder på två olika sorters fotbollsprofiler.

När jag kom till Gelsenkirchens järnvägsstation i går förmiddag hade jag Benny Lennartsson halvannan meter framför mig i ankomsthallen.

Hans väskor var tunga, han pustade och stånkade, men till slut lyckades han forcera sig fram igenom trängseln och vidare mot nya äventyr.

Benny Lennartsson är ju spion för den svenska landslagsledningen numera, och var i Gelsenkirchen för att titta närmare på en eventuell kvartsfinalmotståndare.

Diego Armando Maradona var också i Gelsenkirchen.

Han har ingen officiell roll inom det argentinska förbundet, men är nere i omklädningsrummet och peppar igång laget inför varje match.

När jag kom upp på läktaren upptäckte jag att världens genom tiderna (näst?) bäste lämnat katakomberna och istället satt sig tiotalet rader nedanför mig.

Eller satt och satt" Maradona hoppade, han studsade, han frustade och han bultade bröstet på sin argentinska landslagströja.

När den argentinska nationalsången tog slut vrålade han "Vaaaaaamos!" - ungefär "Kom igen!" - så att hela ansiktet vreds ut och in.

Argentina lyssnade.

Kyligt och passionerat

Under de senaste veckorna har jag sett de flesta VM-favoriterna live. Jag har sett England, jag har sett Italien, jag har sett Tyskland och jag har sett infernaliskt mycket Brasilien.

Inget av de lagen har ens varit i närheten av den nivå som Argentina spelade på i går.

Inte nu bara för att de gjorde sex mål - det är klart att det kan rinna iväg när ett redan slaget lag blir decimerat - utan för att de på samma gång lyckas vara både stabila och varierade, kyliga och passionerade.

Väldigt mycket av äran ska gå till José Pekerman, förbundskaptenen som byggt upp det här landslaget från grunden.

Pekerman är fostrad inom fotbollsförbundet - framavlad just för att bli förbundskapten snarare än klubbtränare - och 17 av 23 spelare i truppen har spelat i något av hans ungdomslandslag.

Han är en lagbyggare, som dessutom är både klok och stark nog att stå emot en argentinsk folkopinion som väldigt gärna sett ett helt lag fullt av dribblande knattar.

- Vill ni se Messi, Saviola, Aimar, Tevez, Ortega och Riquelme samtidigt? Gå och se "De sju dvärgarna", bullrade förbundsordföranden Julio Grondona i våras.

Jag älskar det citatet.

Inte för den råa hjärtligheten, utan för att det sammanfattar inställningen runt dagens argentinska landslag.

Storstjärnor i reserv

Aimar, Messi och Tevez får börja på bänken; Samuel, Demicheles och Zanetti fick inte ens vara med i truppen.

Inte för att de är sämre spelare än Burdisso, Heinze, Gonzales och Rodriguez, utan för att de inte behövs.

José Pekerman tar - till skillnad från till exempel Sven-Göran Eriksson - ut det bästa laget, snarare än de bästa spelarna.

Han har dessutom - till skillnad från till exempel Sven-Göran Eriksson - fått sitt lag att behärska flera olika system, snarare än att bara tro att det gör det.

I går var det lätt att luras av showen på slutet, men de tre målen var bara en bonus, ett breddbevis och en historia för oss som i framtiden kan skrävla om när vi såg Leo Messis VM-debut live.

Det var den första halvleken som var essensen med matchen. Det var då Argentina mötte elva motiverade serber, och ändå kunde öppna upp dem precis som de ville.

Det var det som var VM:s hittills mest imponerande uppvisning.

När slutsignalen gick stod Diego Maradona och svingade sin argentinska landslagströja över huvudet samtidigt som han sjöng:

- Volveremos otra vez, volveremos a ser campeones, como en -86.

Kanske gjorde Benny Lennartsson ungefär samma sak, men jag tror faktiskt inte det.

Jag tror att han var väldigt upptagen med att anteckna istället.

Länderna som imponerat mest i VM

Erik Niva