De skrockfulla italienarna ser allt som tecken på VM-guld

FOTBOLL

I går började århundradets fotbollsrättegång " och sköts upp.

Men sitt öde springer man inte ifrån.

I kväll gäller det för Italien.

Det ligger en oemotståndlig, primitiv tillfredsställelse i att se gårdagens mäktiga vid skampålen. Det var känslan i går morse, när det stora flertalet av de 26 åtalade i "il calcios" egen domstol infann sig i rättegångssalen på Olympia-stadion i Rom för att stå till svars för sina synder.

Där är också fascinerande att se hur lätt masken faller. Männen som utan att blinka har brutit mot varje skriven och oskriven regel om hur fotboll ska bedrivas, såg väldigt besvärade ut när de måste erkänna det.

Milans VD och fotbollförbundets före detta ordförande, den skallige Adriano Galliani, sänkte blicken i bordet. Fotbollsfederationens före detta vice ordförande Innocenzo Mazzini tittade upp i taket, till höger och till vänster, ungefär som man gör när man försöker undvika att bli sedd. Nerböjda huvuden och flackande, generade blickar, när rättens ordförande ropade upp dem, en och en.

-Luciano Moggi. Luciano Moggi? Är Luciano Moggi närvarande?

Storboven höll sig undan

Nej, storboven själv, före detta Lucky Luciano, höll sig undan. Moggi var däremot på TV häromkvällen och grät krokodiltårar och sade att de senaste veckornas händelser har förstört hans liv.

Att man kan bli avslöjad, skulle han ha tänkt på innan. Men det hörs i telefonavlyssningarna, att Luciano Moggi hade passerat den farliga gränsen när man tror man är maktfullkomlig och står över lagen.

Det är svårt att falla från sådana höjder.

Journalisterna stirrade dumt på sina TV-skärmer, medan advokaterna höll långa, obegripliga utläggningar. Fem klubbar i Serie B begärde att "fiskas upp" i Serie A.

Efter bara några timmar ajournerades förhandlingarna till på måndag.

Det innebär att det kommer att bli svårt för domstolen att hålla tidtabellen med dom den 9 juli, samma dag som VM-finalen. 1-0 till advokaterna.

Timingen av rättegången är inte den bästa för landslaget och dom på finaldagen är en lite väl utstuderad elakhet.

En sportförfattare jag talade med i går sade att den värsta konsekvensen av skandalen för "gli azzurri" är att italienarna inte gillar landslaget.

Det gjorde de inte 1982 i Spanien heller.

Ber pressen dra åt helvete

Stämningen var så spänd, att förbundskapten Enzo Bearzot satte munkavle på både sig själv och spelarna, som inte fick tala med pressen. Marcello Lippi är på vippen att göra likadant. Han ber journalisterna dra åt helvete varenda gång han ser dem.

Kommer ni ihåg Cristian Zaccardos självmål i matchen mot USA, för övrigt det enda mål som italienarnas järnförsvar har släppt igenom i Tyskland? 1982 gjorde Fulvio Collovati självmål mot Chile i gruppspelet och Italien vann VM.

1994 sköt Antonio Benarrivo bollen i eget mål i kvartsfinalen mot Spanien och Italien gick till final.

De skrockfulla italienarna ser allt detta som tydliga tecken på att det kommer att gå vägen den här gången.

Dessutom är italienarnas kvartsfinal den lättaste, på pappret.

Själv kan jag bara säga att jag hoppas för alla "romanisti", inklusive lilla undertecknad, att "Er Pupone" äntligen har fått tummen loss efter straffen mot Australien och är redo att visa världen vad han går för. "C´è un solo capitano" (det finns bara en kapten) står det på husväggar och flaggor lite varstans i Rom sedan i måndags. Cannavaro kan flyga och fara.

Bortsett från dessa lokalpatriotiska utgjutelser tror även jag, att tillräckligt mycket elände kan svetsa samman en grupp och göra den stark, mycket stark.

Vi får se i kväll.

Forza Italia, trots allt.

Läs mer om VM:

Kristina Kappelin ([email protected])