Karlsson: Leicester skruvade tillbaka tiden

FOTBOLL

En sparkad tränare och sedan såg Leicester plötsligt ut som det lag som sprang hem ligan ifjol.

Man kan undra hur det gick till.

Foto: ADRIAN DENNIS / AFP

Förra veckan fick Claudio Ranieri sparken från Leicester. Mirakelmannen som fixade århundradets skräll i fotbollsvärlden mottog pris som årets tränare vid Fifa-galan i januari. 

En månad senare ansågs han inte längre vara kapabel att leda lilla Leicester.

Hjulen snurrar fort i dessa tider.

Det finns absolut argument för att Leicester City skulle ha visat förtroende och behållit sin manager säsongen ut. 

Claudio Ranieri har gjort så mycket för Leicester att han knappast förtjänade ett sådant här avsked.

Det här är trots allt klubben som behöll Nigel Pearson för två år sedan, trots att laget sladdade i tabellen. Den gången fixade den hårt pressade Pearson en scenförvandling som sedan lade grunden för den titelvinnande säsongen 2015/16.

Men det är också lätt att föra rimliga resonemang till att Leicester lät Ranieri gå.

Nyförvärven har floppat

Leicester har, jämfört med förra våren, varit pinsamt svagt den här säsongen. Som regerande mästare har man balanserat just ovanför nedflyttningsstrecket en stor del av säsongen. Spelet från 2015/16 har varit som bortblåst. Jamie Vardy och Riyad Mahrez har varit underkända. Mittbackarna Wes Morgan och Robert Huth tröga och vilsna. Förra årets mittfältssensation Danny Drinkwater har sett medioker ut. De dyra nyförvärven har floppat.

Men det allra mest sorgesamma var att den spelargrupp som ifjol var mer lojal och slet hårdare än alla andra lag, sett mätt och viljelös ut.

Sedan årsskiftet har ”Foxes” spelat sex ligamatcher och förlorat fem. Antal gjorda mål: Noll.

Det här var ett lag som tappat tron.

Leicesters klubbledning tog det kontroversiella beslutet att sparka Claudio Ranieri. I måndagens möte med Liverpool leddes laget av tidigare assistenten Craig Shakespeare.

Det var tydligen en ny tränare som behövdes för att väcka liv i den sovande regerande mästaren.

Tillbaka till ruta ett

Craig Shakespeare valde att gå tillbaka till ruta ett. Han mönstrade exakt samma elva som spelade hem titeln förra säsongen, så när som på N’Golo Kanté som i somras såldes till Chelsea. Samma typ av spel, rakt, lågt 4–4–2. Kontringsbaserat. Långa inkast från Christian Fuchs. Hårt jobb över hela planen.

Det är märkligt, men över en natt hade det tidigare energifattiga, fantasilösa Leicester återigen blivit det kompakta, lojala Leicester.

Det var som om de skruvat tillbaka tiden ett år, för ikväll var de ett karbonpapper av förra säsongens upplaga.

Jamie Vardy sprang på allt i djupled och sprintade ifrån backarna när han placerade in 1–0. Mittbackarna Huth och Morgan stod lågt och nickade undan. Danny Drinkwater styrde på mitten och dundrade in 2–0, hans första skott på mål sedan oktober. Riyad Mahrez var inte i nivå med förra säsongen, men han lyckades iallafall vid ett par tillfällen dansa förbi motståndare med samma ackuratess som förra våren.

Och Wilfried Ndidi fyllde äntligen det avgrundsdjupa hålet efter N’Golo Kanté.

Ndidi glänste i Kanté-rollen

Det är inte rättvist att jämföra Ndidi med den unike Kanté, men han visade iallafall liknande egenskaper idag. Tuffheten, hårdheten, bollvinnandet.

En gång slarvade han i hemjobbet och det gav tillräckligt med utrymme för Coutinho att få fritt läge och prickskjuta in reduceringen till 3–1.

Men det här var aldrig Liverpools match. Det var snarare ytterligare ett bevis för att Jürgen Klopps lag har fortsatt svårt för motståndare som försvarar lågt.

Leicester fick göra det de är bra på; det som ledde till titeln förra året. Då såg de till slut ut som ett svårslaget lag igen.

Sprang mer än tidigare

Statistiken visar att nio av tio springer mer i matchen efter ett tränarbyte. Här behövs inga ProZone-siffror för att bevisa den trenden. Det räckte att se inställningen i duellerna i första halvlek för att ana vad siffrorna skulle visa.

Om ni nu ändå vill ha svart på vitt: Jamie Vardy gjorde fler högintensiva löpningar mot Liverpool än i någon annan match den här säsongen. För att Liverpool använde en hög försvarslinje och bjöd på ytor, ja, definitivt, men mest för att han brann på ett sätt han inte gjort tidigare den här säsongen.

Man kan tycka vad man vill om det, men Leicester City är knappast det första fotbollslaget som fått ett lyft när en ny röst stiger in i omklädningsrummet.

Ranieri hyllades

Claudio Ranieris ande svävade över arenan. Italienaren är inte bortglömd hos fansen, inte ens när laget leder med 3–0 hemma mot Liverpool. I den 65:e minuten skanderade hemmafansen Ranieris namn och lyfte upp Midlandshimlen med sina mobiltelefoner.

Den hittills nattsvarta säsongen kan aldrig radera det Claudio Ranieri uträttade under ett gyllene år i Leicester City.

Men tränarbytet var förmodligen väckarklockan laget behövde.

Se fler höjdpunkter på viasatsport.se och matcherna live eller 48 timmar i efterhand på viaplay.se

ARTIKELN HANDLAR OM