Simon Bank: Det är så idrottsunder fungerar

Foto: Michelle Coleman.
FOTBOLL

BERLIN. Jo, jag börjar få ont om ord för att beskriva den där Sarah Sjöström.

Under tiden kan vi väl prata om annat.

Som hon som kommer efter.

Ett av problemen med simningens alla mästerskap är att det krävs en del pedagogik för att förklara exakt vad en medalj är värd.

Under EM i Berlin finns det distanser som är stentuffa (som 50 fjäril), men också andra (som damernas bröstsim) där de tuffaste konkurrenterna inte är med.

I går bollade Sarah Sjöström med fältet på hundra meter fritt, och med henne är det enkelt. Sarah tävlar med sig själv, hon staplar superloppen på varandra på ett sätt som gör motståndet nästan irrelevant.

Så lätt att se på, så svår att definiera.

Men det roligaste i går var att hon inte var ensam. Michelle Coleman åkte med till sin första individuella långbane-medalj, hon visade att det är saker i görningen i svensk simning, och framför allt så visade hon att det finns olika vägar till toppen.

Helt skilda karriärer

Sarah och Michelle har simmat med och mot varandra sedan Sum-Sim-tiden, två 93:or med långa ben och helt skilda karriärer.

Sarah var ett fysiskt fenomen och slog igenom som fjortonåring.

Michelle var inte likadan.

När vi stod och pratade i går kväll hade hon en medalj i handen och historier att berätta.

– Vi är väldigt långa båda två, men Sarah blev fysiskt mycket äldre än mig tidigt. Hon kunde börja gymma tidigare, hon var stark och stor mycket tidigare än jag. Jag var lång, ranglig, och inte alls lika vältränad.

När Sarah Sjöström fick sitt genombrott fick Michelle Coleman sina skador. Hennes axlar har stundtals gjort så ont att hon haft svårt att leva ett normalt liv.

Men hon fortsatte, och jag undrar om hon hade gjort det om hon kommit från någon annan stad än Stockholm.

Den som velat bli en frisimmare i världslass en bit in på 2000-talet kunde ju inte hamnat mycket mer rätt.

En bild: En lång liten tonårstjej i Täbydräkt vinner sin första medalj i lagkapp på ett SM. När hon ska upp på prispallen ställer hon sig längst bak, eftersom hon är längst, men då ser lagets stjärna till att puffa fram henne så att hon syns.

Stjärnan hette Therese Alshammar.

– Det var otroliga upplevelser, jag är jätteglad att jag fått simma så mycket med henne, förklarade Michelle.

Hon ihop i nittio meter

Hon hade Alshammar bakom sig, och hon hade en jämnårig Sarah Sjöström framför sig. Ville hon ha inspiration så behövde hon inte leta.

Skadorna har saktat ner Michelle Colemans utveckling, men om ni såg henne och Sarah simma, kramas och stå på pallen ihop i går så såg ni ju två fantastiska simmarkroppar, inte bara en.

Övertygelse, läger i Australien under guldtränaren Denis Cotrell och hårdkörning under Andrej Vorontsov och Carl Jenner i Eriksdalsbadet har gett Coleman chansen att förverkliga sina simmardrömmar.

Resten handlar mest om tid.

Om hon får träna ikapp, om hon får fortsätta slåss med Sarah Sjöström på träning, så kommer Sverige att ha en stor frisimmare till att hålla koll på om två år.

I går höll hon ihop sin simning i nittio meter, med en ännu bättre grundträning kommer hon att kunna gå ut hårdare och hålla hela vägen.

Om Sarah Sjöström är en historia om en perfekt matchad dundertalang så är Michelle Coleman något annat, en berättelse om varför man inte ska ge upp ens när det gör så ont att man inte klarar att lyfta armarna.

Det finns flera vägar till toppen, flera vägar från Sum-Sim till mästerskapsmedaljer.

Ingen vet om det vi såg i Berlin var början på något stort, men vi kan i alla fall slå fast att det inte slutade innan de kom hit.

Therese Alshammar inspirerade Sarah Sjöström, Sarah Sjöström inspirerade Michelle Coleman, det är så idrottsunder fungerar. Under resten av EM-veckan kan vi fortsätta följa Sjöströms suveräna medaljjakt.

I går hoppas jag att Sverige lät sig inspireras av Coleman.

ARTIKELN HANDLAR OM