England mot Tyskland, The Sun mot Bild – kan bli en bra match

FOTBOLL

Baden-BADEN

Det finns ingenting roligt med Bild Zeitungs påhopp på David Beckhams familj, förutom en liten detalj:

Englands största tidning, The Sun, kallar Tysklands största tidning för ”sleazy”.

Alltså: sliskig. Eller äcklig.

Så där ja, nu vet vi att det finns gradskillnader även i helvetet.

Som kvällstidningsskribent borde jag kanske inte uttala mig, men jämfört med The Sun och Bild ligger Sveriges största tidning kraftigt i lä på sleazy-fronten. Inte samma liga. Vi svenskar är faktiskt närmare världstoppen när det handlar om fotboll.

Kan bli en spännande historia det här när Sun och Bild börjar hetsa varann, särskilt om England och Tyskland får mötas i åttondelsfinalen.

Det var hur som helst intressant att lyssna till David Beckham på den engelska specialsittningen i går.

Jag får en känsla av att han är en ganska bräcklig figur mitt uppe i alltihop, denne Becks. Trots sin enorma kändisstatus och sina miljarder och sina hus och sina lyxbilar och all uppskattning från fans över hela världen tycks det mig som om han egentligen bara söker ett definitivt erkännande – som fotbollsspelare.

Han har haft det, periodvis. Som när han var som bäst i Manchester United. Men det har dalat emellanåt och poppat upp och sjunkit igen och trots att det blivit en del viktiga mål och kontrakt med Real Madrid så har den liksom aldrig infunnit sig, den där riktiga Zidane- eller Ronaldinho-statusen som Becks har sökt. Vi talar då alltså om spelare som fått mer uppmärksamhet för sina konster på fotbollsplanen än allt det där andra, den glamour som sker utanför.

Inte tillräckligt bra

Jag tror det finns en liten tagg i hjärtat där. En tagg som Becks väldigt gärna skulle vilja dra ur, en gång för alla, i detta VM. Gör han inte en bra turnering nu kommer han aldrig att bli erkänd som en av de riktigt stora.

Själv tillhör jag tvivlarna, jag tycker inte att David Beckham är tillräckligt bra för att ens nämnas i samma mening som Ronaldinho och grabbarna, trots att han har en sjujävla känsla i högerfoten.

Men vad jag gillar desto mer hos honom är hans uppträdande när han snackar med oss i media, hans stolthet som lagkapten och hans ödmjukhet i största allmänhet.

Jag har suttit på några såna här runda bordssittningar med honom genom åren och alltid gått därifrån och tänkt:

– Jäkla skön kille.

Han var alltså bekymrad i går efter Bild-påhoppet på familjen, men sa alla de rätta sakerna utan att för den skull reta upp halva Tyskland.

Vad han däremot alltid säger, vilket har blivit en vadslagningstävling i Drevet, är meningen ”at the end of the day”. Det betyder ungefär ”till syvende och sist” och är Becks favorituttryck. Rekordet lär ligga på 17 gånger under en presskonferens.

I går sa han det sex gånger under den officiella pressittningen, sen räknade jag in ytterligare sju ”at the end of the day” i mötet med Drevet. Totalt 13, alltså.

Hans polare Svennis hånas ju också en del för sina ständiga uttryck, så man kan undra hur en konversation mellan Becks och Svennis låter:

– At the end of the day, Sven, will Rooney play?

– Well-e, yes, maybe not.

– But at the end of the day, Sven...

– Well-e, we will see about Vajjn.

– You are the boss, at the end of the day.

– Well-e, yes, maybe not.

Ungefär så, kanske.

Kongo – polisens skräck

Just Wayne Rooney är förstås synnerligen på tapeten igen och så kommer det att vara i en vecka, fram till mötet med Sverige på tisdag. Det börjar redan bli rätt tjatigt hela ämnet och det tycker till och med Drevet.

– Rooney, Rooney...tråkigt, eller hur? Stönade Mr Bison i går.

Drevets busschaufför, Lasse Kongo, körde oss till Englands camp i den mördande hettan och vrålade ”scheisse” varje gång han fick möte i en snäv uppförskurva. En tysk polisbil fick backa 500 meter i rekordfart när Kongo pressade honom framför sig och viftade och svor.

För övrigt har Drevet fått ett mysterium på halsen. Fågeldödaren, fotografen som trampade ihjäl en sparv under jakten på spelarfruarna i förrgår, spelade golf med två andra plåtisar. När han klev ut i buskarna för att slå en boll som hamnat lite snett for det plötsligt upp ett fräsande, ilsket, gråsvart, stort djur ur en håla i marken.

– Det var en utter, påstår Fågeldödaren och hans polare.

Vi andra hävdar att det omöjligt kan finnas en utter i Svarta Skogen i de tyska bergen, särskilt inte där det saknas vattendrag. Vi säger att det måste ha varit en råtta.

– Men den var ju för fan en HEL METER, vrålar Fågeldödaren och svär på sin moders grav att om det inte var en utter, då var det en ny okänd art för vetenskapen.

En utter i Svarta Skogen? Tja, det finns ju dom som säger att Sverige ska vinna VM också. Man vet aldrig.

Peter Wennman