Så vann en nation tillbaka sin heder

FOTBOLL

Inga spottloskor, inga hysteriska utbrott – och det känns som Italien kan ännu bättre

Foto: Moralisk seger Gilardino segerrusar efter Pirlos 1–0 mot Ghana. Den hypernervösa italienska pressläktaren drog en djup suck av lättnad.

Italienarnas VM-debut gick bättre än någon hade vågat hoppas. ”Gli azzurri” inte bara vann. De vann på ett oitalienskt sätt. Inte 1–0. 2–0. Och ingen spottloska.

Det är väldigt nervöst på den italienska pressläktaren. Minuterna segar sig fram mot det obönhörliga klockslag, då ”gli azzurri” ska göra sin svåraste VM-debut någonsin. Min bordsgranne röker oupphörligen.

– De måste vinna, annars blir det ett helvete, säger han och fimpar i bordet.

– De måste vinna efter allt som har hänt. Och om vi kommer tvåa i gruppen, får vi möta Brasilien i åttondelsfinalen.

Hemska tanke! Det är illa nog som det är. Hela världen vet att italiensk fotboll genomgår en fruktansvärd etisk kris och i landslaget finns flera representanter för de klubbar som står i centrum för skandalen.

När ”gli azzurri” går ut på planen har de ett gigantiskt moraliskt handikapp i förhållande till Ghana och resten av fotbollsvärlden.

De bara måste vinna. Vinna för att visa att de kan spela fotboll även i internationella sammanhang, utan fiffel och båg. Visa att de mot alla odds förtjänar att uppfattas som ett av favoritlagen.

Francesco Totti har klippt håret, dagen till ära. Inga flätor och plastpärlor den här gången, utan en enkel kortklippt manlig figur. Han bestämmer sig på eftermiddagen, för att få tiden att gå.

Feber på läktaren

Då såg han alltså inte matchen mellan USA och Tjeckien?

– Nej, då var jag hos frisören, berättar han senare.

Han ville inte se. Han ville koncentrera sig på Italiens insats. Kanske var det fel att använda honom i första matchen. Han är inte helt återställd ännu.

Det märks.

– Totti rör för f-n aldrig bollen, väser min upprörde bordsgranne.

Italienarna gör målförsök på målförsök. Det börjar likna Sveriges match mot Trinidad Tobago. Luca Toni springer benen av sig och skjuter från varje möjlig och omöjlig vinkel. Till slut blir det en ribba, men det är en klen tröst. Alberto Gilardino gör en ovanligt blek figur. Nu är det feber på pressläkaren.

Hur länge ska denna pina fortgå? Ghaneserna trycker på. De är snabba och skapar flera chanser. Ghana-supportrarnas trummor anger rytmen på planen. Tack och lov att Nestas skada läkte så snabbt! Han är en klippa framför det italienska målet.

Men störst av alla denna heta junikväll är Pirlo. Han är överallt. Det är han som gör italienarnas första mål och det är han som passar till Iaquinta, VM-debutanten som gör mål nummer två.

2-0! I första matchen. Det brukar ju alltid börja så illa. Spottloskor. Halvhysteriska utbrott. I bästa fall ett enda mål och en enda lång hembackning.

Äntligen fotboll

Det känns som en oväntat bra början. Det känns som om italienarna vann välförtjänt och att de har kapacitet kvar, att de kan bli bättre.

Tänk när Zambrotta och Gattuso kommer tillbaka!

Lättnaden är stor. Till och med Gigi Buffon beslutar sig för att öppna munnen, efter en dryg månads surmulen tystnad.

– Äntligen kan man börja tala om fotboll igen, säger han.

Kristina Kappelin