Sportbladets Simon Bank: Lilla Halmstad mot stora Malmö - vem får lyfta bucklan

HALMSTAD

Det är den 30:e oktober, den sista dagen, den allra sista chansen.

I dag avgörs allt.

Nu finns ingen mer sista kurva, inget mer psykspel, inga mer sömnlösa nätter.

Inga mer ursäkter.

Bucklan ska lyftas, i Malmö eller Halmstad.

Och jag trodde det inte, men Nissan strävar med samma envetna lugn som alltid.

Jag minns inte exakt vilken försäsong det var, men jag satt i baksätet på en bil på väg från en HBK-träning. I framsätet satt Tom Prahl och Janne Andersson. Jag har för mig att det var Professor Andersson som körde.

- Du vet, här i Halmstad flyter fotbollslivet lika lugnt som Nissan, sa Tom.

Han sa alltid så, och Professorn säger precis samma sak.

Då ska ni veta att Nissan flyter väldigt lugnt vid Örjans vall. I går morse gick vi längs med den, det höstsvarta sorlet, och landade i den stilla värld där Professor Andersson, Mikael Kaller, Bengt Sjöholm och de andra i Sveriges minst hatade fotbollsklubb bygger mästarlag efter mästarlag med folkhemsk precision.

Mästerligt hantverk

I går var det sista riktiga passet före det sista allsvenska slaget. "Social träning" sa Professorn. Spelarna joggade, lekte och drog en taktisk genomkörning på stor plan. Joel Borgstrand lämnade klartecken, Yaw Preko skämtade mest (utanför omklädningsrummet har han märkt en soffa med skylten "NO WHITES") och Eggert Gudmundsson, målvaktstränaren, gjorde de värsta tacklingarna som jag sett i en passningsövning sedan Tino Asprilla kapade Nevio Scala i Parma.

Sex, kanske sju, privatpersoner såg på. Nissan hade sin gång.

Malmö tränade också inför liten publik, men de var i alla fall över hundra - det säger mycket om vilka det är som rustar för det sista slaget.

Lilla Halmstads BK, stora Malmö FF.

HBK leder.

HBK leder, och det är ett mästerligt hantverk som Professor Andersson visar upp på träningsplanen. En enkel spelmodell, som konsekvent bygger på att straffa motståndarens minsta misstag. Träningen ser ut som en handbollsträning, de gnuggar in spelmoment som en pianist nöter skalor:

Vänd i backlinjen, hitta uppspel på anfallare, tillbakaspel, boll bakom motståndarnas backar och så - tre, fyra, fem rasande snabba löpningar runt ankaret Preko och målmördaren Rosenberg.

Vinnarkänslan i en snödriva

Halmstad har spelat så hela året. Alla vet exakt vad de ska göra, och alla vet att det fungerar. Självförtroende. I fjol förlorade HBK sju av de åtta sista matcherna, och det första Professorn ville göra var att plantera vinnarkänsla i laget.

Han säger att han hittade den i en snödriva på Sannarp.

- Jag började med att ha tävlingsmoment på varje träning. Fem träningar i rad fick Turbo (han heter Magnus Svensson) samla in bollarna i snön bakom grusplanen.

På försäsongen förlorade HBK en av tio matcher.

I dag kan de vinna ett SM-guld.

Eller förlora det.

Jo, jag tror att de vet det, att Hallands underbara underdogs för första gången står längst fram på scenen; att alla för första gången tror att de ska ta hem det.

Blåvitt kan störa drömmarna

Får de scenskräck kan de glömma bucklan. Även om IFK Göteborg har tusenfalt mer att förlora på att spela guldet till potentaterna i Malmö FF så tvekar de inte att

hugga i en blottad HBK-hals.

Håkan Mild vill inte vara gäst på något jävla guldparty. Det ligger inte i hans natur.

Om Blåvitt kliver upp och stör Halmstads uppspel, ungefär som MFF gjorde mot Blåvitt på Ullevi, så kan de störa och förstöra och ge det snygga, nystolta Malmö FF chansen.

Guldet kan glida från Professor Andersson (assisterande tränare i HBK för fem år sedan), i händerna på Tom Prahl (tränare i HBK för fem år sedan) - men sedan kan det skickas tillbaka igen tack vare Magnus

Haglund (utbildningsansvarig i HBK för fem år sedan).

Haglund är inte bara ung, han har dessutom ett lag som kan ställa till det när som helst, var som helst, för vem som helst.

Sista striden

13.30 börjar den sista striden, på Örjans vall och på Malmö Stadion.

De små mot de stora, HBK mot MFF.

Allt som finns kvar är en buckla som ska lyftas, och gissningar om vem som får göra det.

Professorn håller i ratten, Prahl sitter bredvid, Nissan strävar vidare med sitt envetna lugn.

Mer än så vet jag inte.

Låt den sista dagen börja.

Simon Bank