Bank: Dåså, nu kan Malmö tänka på 2018

Foto: LUDVIG THUNMAN / BILDBYRÅN
FOTBOLL

De vann ju den här serien för längesedan, det här är en höst som handlar om att göra sitt jobb.

Ovädret drog över, solen bröt igenom, MFF körde över Hammarby.

En arbetsdag avklarad, ett jobb gjort.

Det hade väl blivit lite för enkelt, lite för tryggt, lite för mycket prat om allt annat och lite för lite koncentration på det som faktiskt tog dem hit till att börja med.

Malmö FF gick in i någon sorts vägg när de, trötta och förbi, kroknade i Makedonien.

De såg ut att ha avgjort allsvenskan rekordtidigt, de var klara med europaspelet, efter det återstod väl mest att bygga trupp inför 2018, förlänga kontrakt, köpa nytt och skeppa iväg? Tillför Markus Rosenberg, rent krasst, mer än alla alternativ 2018? Kommer Bonke Innocent att kunna kanalisera alla sina energier åt rätt håll? Växer Kingsley Sarfo sig stor här också? Är Magnus Pehrsson rätt man att styra framtidsprojektet.

Undrade vi, och någonstans på vägen slutade Malmö FF att vara Malmö FF. Det krävdes inte mer än en svag månad för att vi skulle se regnstormar, åska och mörker dra in över Pildammsparken.

Såg lite otäckt ut

Ett sprakande Djurgården fyra poäng efter, spökmotståndaren Häcken på rulle ett par poäng till där bakom. Euro-Östersund på bortaplan härnäst, Hammarby på besök här och nu med luftvapnet Björn Paulsen längst fram och MFF-flyktade monstermålvakten Johan Wiland längst bak.

Då hjälpte det inte så mycket att Malmö när avsparken gick hade fler poäng ner till tvåan än de haft efter 23 matcher under något guldår på 2000-talet.

Det hade lik förbannat börjat se lite otäckt ut.

Jakob Michelsen fick försöka dribbla utan två av sina allt för få klassinslag, både Serge-Junior Martinsson och Sander Svendsen saknades, och visade sin hand redan med laguppställningen.

Det var fart och nickstyrka på topp, inga ambitioner om att lira sig till några poäng. Det dröjde tio sekunder innan Paulsen och Pa Dibba krigat fram ett öppet skottläge för Mujo Tankovic.

Ring, ring. Vakna, Malmö.

Frustande, malande press

Och jo, visst, de gjorde väl det. Första halvlek var en frustande, malande Malmö-press, med 3-5-2, Rasmus Bengtsson (äntligen) och Carlos Strandberg (äntligen) från start, och samma bärande inslag som när AIK pressade ner Hammarby i derbyt senast: Man satte tänderna i Mats Solheim ute på högerkanten.

Anton Tinnerholm tog med sig bollen framåt, Erdal Rakip smög in mot mitten, Markus Rosenberg visade sig bakom – och så fick MFF tryck.

Det dröjde en kvart innan sprickorna syntes i Bajen-fasaden.

Rosenberg rundade Wiland, och Mads Fenger räddade på mållinjen. En minut senare sköt Rakip och Anders Christiansen, och Birkir Már Saevarsson räddade på mållinjen en gång till.

Ytterligare två minuter senare räddade ingen på mållinjen.

Erdal Rakip trivs så mycket bättre när Malmö spelar så här, med en ytterback utanför sig och mer plan att vandra inåt på. Rakip var planens bäste tills han byttes ut efter en dryg timme.

Så dags hade Malmö gjort jobbet, spelat med en startelva som kändes rätt och en fart vi känner igen när de spelar hemma. Rasmus Bengtsson är lagets bäste mittback när han är i ordning, Carlos Strandberg hade svårt att haka i de andra spelarna men kommer att bli bättre för varje match han får spela.

Blev ännu tuffare för Bajen

Hammarby har fortfarande ingen trupp som låter oss bedöma Jakob Michelsens möjligheter på riktigt, och han hade verkligen inget lag att utmana MFF med. I paus tvingades han dessutom byta ut Mads Fenger, och då blev det ännu tuffare. En 2–0-skarv av Jo Inge Berget på en Christiansen-hörna, 3–0 i öppet mål av Erdal Rakip efter en Paulsen-tabbe (han klev ner som mittback i andra halvlek), ett frilägesfjärde av Alexander Jeremejeff i slutsekunderna.

Malmöspelarna haltade, hade kramp, drog på sig onödiga gula kort och prickade stolpen när de borde gjort mål.

Men när vi räknade ihop allt?

En normalt avspänd Malmö-utklassning i ett onormalt spänt läge.

4–0, en hemmapublik som pulsade hemåt i blötan med sju poäng under fötterna och en guldstrid som dött en gång till.

Djurgården och Häcken kan återgå till att slåss om andraplatsen, Hammarby kan återgå till att bygga för framtiden, och MFF kan återgå till att planera inför 2018.

Ett jobb återstår att göra, ett jobb hade de redan gjort.

Och det var faktiskt ett tag sen.