Alfelt: Hammarby utmanar – det såg man inte komma

Foto: JOHANNA LUNDBERG / BILDBYRÅN
FOTBOLL

MALMÖ. Hammarby utmanar.

Om ”titeln” Bäst i Stockholm och om allsvenskans Europaplatser.

Det såg man inte komma.

Nu handlar det i och för sig om en av världens jämnaste fotbollsligor så man ska vara lite försiktig med slutsatserna efter Bajens övertygande 3–1-seger mot Örebro. I nuläget slåss tio lag om platserna närmast efter Malmö FF och en del av dem kan fortfarande utmana storfavoriten om översta positionen.

Så var har vi Hammarby?

Just nu en poäng efter AIK och lika med Djurgården. En kittlande stockholmsk trekamp i höst är inte fel och precis som Djurgården ser Hammarby ut att ha en stigande nivå. Örebro, med en miserabel andra halvlek, var visserligen ingen tuff värdemätare men Hammarby slog ihjäl sin egen myt och bjöd på 90 minuters konsekvent fotbollsjobb.

Ska vara glada över ”nya Hammarby”

Jag minns när man alltid skulle skriva om champagnefotboll och klacksparkande bohemer med en underhållande hög högstanivå och en bottennivå på Marianergravens djup. Mot Örebro fick vi se en del riktigt fina anfall med många spelare inblandade. Direktspel, öppnande passningar, utmanande. Jiloan Hamad har förmåga att med sina snabba fötter skapa fart i anfallsspelet. Junior backar upp och skänker stabilitet.

Det var helt enkelt riktigt bra fotboll som Hammarby presterade i sina bästa stunder och Bajen dippade aldrig tack vare spelare som är beredda att göra sitt jobb fullt ut. Björn Paulsen fuskar aldrig. Inte Birkir Mar Saevarsson heller.

Tråkigt, kanske en och annan romantiker tycker, men jag tycker att supportrarna ska vara glada för sitt nya Hammarby.

Två danskar är på väg in. Jeppe Andersen och Mads Fenger är både skickliga spelare och ledartyper på planen. Säkre målvakten Johan Wiland dyker väl upp när Johan Dahlin är klar att ta över huvudsysslan i MFF:s Champions Leaguejagande topplag. Hammarby satsar på stabilitet i laget och det brukar sällan vara fel om man vill nå resultat.

Släpper till för mycket bakåt

Fredrik Torsteinbö hade en inte helt lyckad första halvlek men när chansen kom utnyttjade han kallt sitt läge i straffområdet till 1–0. Pa Amat Dibba fick alldeles för enkelt göra bort två Örebroförsvarare och skjuta in 2–0 intill närmaste stolpen och var väl offside när han frispelades till tomt mål av Hamad vid 3–0.

Hur hösten fortsätter kan vi knappt ens spekulera om innan transferfönstren stängts igen men som det ser ut just nu rankar jag Djurgården högst av stockholmslagen. Laget innehåller flera av seriens absolut bästa spelare. Sen tycker jag det är väldigt jämnt mellan AIK och Hammarby, mest beroende på att AIK:s tyngd som lag ändå saknar den absoluta spetsen framåt. Henok Goitom drar ett tungt lass.

Å andra sidan släpper Hammarby till för många mål bakåt för att vinna särskilt många lätta matcher. Örebrofajten var den åttonde i rad utan att hålla nollan bakåt.

Mycket att vinna – väldigt mycket att förlora

Örebro kom med tre raka segrar och framförallt den fina 4–2-vinsten över Norrköping senast men laget tvärdog efter paus med alldeles för många oprecisa passningar och uppspel. Nahir Besara höll ihop laget så gott han kunde. Brendan Hines-Ike smällde på och tog smällar. Victor Sköld jagade men hann inte riktigt fram.

Örebros har nu dubbelmöte mot IFK Göteborg när serien vänder. Två matcher som kan definiera hela hösten för båda lagen. Mycket att vinna, väldigt mycket att förlora.

ARTIKELN HANDLAR OM