Elegant av Henke

Uppdaterad 2011-03-08 | Publicerad 2004-03-12

Peter Wennman: men det här vänder Barcelona på

Det är som vanligt när man zappar in Celtic Park i tv-rutan, två saker inträffar garanterat:

1) Man ryser upp över öronen – av välbehag, förstås – när 60 000 hemmafans sjunger ”You’ll Never Walk Alone” före avspark.

2) Henrik Larssons huvud dyker förr eller senare upp och knäcker motståndarna.

Man ryser lite av välbehag över det också.

1–0 till Celtic mot Barcelona i UEFA-cupens åttondelsfinal, det är väl kanske en segermarginal som kan visa sig vara för knapp när returen spelas på Camp Nou om två veckor.

Men på nåt sätt kändes det lite futtigt och oviktigt att sitta och spekulera i den saken i går kväll.

Det var ju en svart dag för Spanien, ja för oss alla, när terrorismen stack fram sitt fula tryne igen och bombade oskyldiga människor till döds.

Ingen har rätt att blunda för sånt, icke heller idrottsmän som sparkar på en boll.

Terrorattackerna i Madrid fick därför Barcelona att vädja till den europeiska fotbollsunionen, Uefa, om att skjuta upp matchen i Glasgow till ett senare tillfälle.

Det hedrar Celtic att klubben visade förståelse för detta och var beredda att acceptera.

Men Uefa tog, i samråd med den spanska regeringen, beslutet att matchen skulle spelas. Om det var rätt eller fel kan alltid diskuteras, men Uefa slog nån slags ram av kattguld kring beslutet och sade att ”matchen bör spelas i en anda av fair play”.

Jo, jo.

Utvisade efter slagsmål

I halvtid – ute i spelargången – rök Celtics målvakt Rob Douglas och Barcas Motta ihop i fullt och vilt slagsmål.

Båda fick rött kort, trots att de alltså inte befann sig på planen. Ingen utomstående fattade vad som hade hänt – men när lagen kom ut till andra halvlek var det alltså bara tio man på varje sida.

Och bara fyra minuter efter paus slog lille Saviola till med en kapning bakifrån, en ren hämndaktion för en hård tackling sekunderna innan, och fick rött kort han också av den tyske domaren Wolfgang Stark.

Så: efter 49 minuter spelade Celtic med tio man och Barcelona med nio.

Så mycket för snacket om fair play.

Nå, sånt kan ju hända under alla omständigheter. Men det jag tyckte var lite komiskt i sammanhanget var att tv-kommentatorerna Ola Wenström och Billy Ohlson, som såg matchen i Stockholm, inte märkte att det var så få spelare på planen. Inte förrän det gått 70 minuter, då de nåddes av informationen och började räkna hur många spelare det egentligen var i lagen.

Men observera: jag klandrar dem inte! Jag upptäckte det inte själv. I tv-rutan ser man ju bara ett begränsat område av planen hela tiden, man vet inte hur många spelare som är utanför bild. Och vem sjutton sitter och räknar lirarna?

Hur som helst, detta gjorde andra halvlek till en märklig vilda västern-match där det knappt förekom nåt mittfältsspel alls. Celtic slet nåt alldeles grymt (hur många mil sprang Pearson?) och försökte driva upp ett tempo som skulle sätta Barça i tidsnöd. Men pressen högt upp i banan och det eviga springandet lönade sig ändå ganska dåligt.

Ronaldinho lekte fotboll

Barcelona är underbart rutinerat när laget får bollen under kontroll, och jag FATTAR inte hur alla spelarna kan slå så stensäkra pass på en matta som är så ojämn som den i går. Det är som om kontinentala stjärnor sätter nån slags överskruv på bollen som gör att den pressar sig neråt och håller sig spikrakt efter marken. Jag såg inte skymten av såna där svenska, studsande skenbenspassningar som är omöjliga att ta emot.

Ronaldinho var som ett barn på julgransplundring när han fick tid och ytor efter paus, han lekte fotboll med superläckra dragningar, klacksparkar och blixtsnabba fötter, och ska man jämföra den brassen med en annan, Ronaldo i Real Madrid, måste jag i nuläget hålla Ronaldinho som fullständigt överlägsen.

Dock: om Ronaldo hade fått ett par av de chanser som Ronaldinho hade i första halvlek hade han gjort minst ett mål. I straffområdet är den förstnämnde fortfarande störst.

Henke hårt bevakad

Celtic ska vara tacksamt över att Barcelona missade så många lägen, tänk bara på Saviolas frilägen i första halvlek.

Å andra sidan gäller det att ta vara på chansen när den kommer, och det är Henrik Larsson specialist på. Han var hårt bevakad hela tiden, av framför allt Puyol, men som sagt: förr eller senare dyker det där svenska huvudet upp och ställer till med elände för motståndarna.

Henke gick upp mellan Reizinger och Poyol och nickade elegant ner Petrovs inlägg till en fristående Alan Thompson. 1–0 efter 59 minuter, och Celtics 74:e (!) raka tävlingsmatch utan förlust på hemmaplan var i hamn.

Utan John Hartson och Chris Sutton i returen tror jag emellertid att Barcelona vänder på det hela i returen. Det känns som om Henrik Larsson blir alldeles för ensam däruppe och inte får nån hjälp alls.

Peter Wennman