Hösten kom – och den kan bli ljus för Halmstad

FOTBOLL

Wegerup: För Halmstad bär den guldkant

Foto: TOPPEN Janne Anderssons Halmstad tog tre viktiga poäng borta mot Hammarby. Nu hakar laget på i toppen, på samma poäng som Elfsborg och Djurgården.

Adjö sommar, adjö guld.

Hösten är här, Hammarby.

Den kan bli lång och tung.

Men för Halmstad bär den guldkant.

Så kom då kvällen när ingen kunde lura sig själv längre. Sommaren är över, guldet är borta. Skymningen föll så

tidigt, kvällsluften bar höstens kyla och doft. Slocknade grönvita spelare och ledare stod efter förlusten med tomma blickar och sa rakt ut, som Erkan Zengin: ”Guldstriden kan vi slänga bort redan nu. Det är riktigt jävla långt borta”.

Tränare Tony Gustavsson sa likadant: ”Det är jävligt långt till guldet nu”.

Så låter djup besvikelse på renaste svenska. Allt sagt i lugnt, närmast resignerat trött tonläge.

Strax intill stod Halmstads spelare likt omvända spegelbilder. Dusan Djuric såg ut som en pigg ekorre när han analyserade matchen medan tränare Janne

Andersson myste och sa att man inte har något emot att ses som fortsatta ”underdogs” i guldstriden.

När alla tittar åt andra hållet och pratar om regererande mästarna Elfsborg, fokuserar på storstadslagen Djurgård-en, AIK, IFK Göteborg och Malmö, då finns lilla Halmstad där bakom ryggen och biter sig lugnt och bestämt kvar i tabelltoppen.

Ett mittenlag – inte mer

”Vi har ju varit med däruppe hela

tiden”, sa Janne Andersson och log lite illmarigt.

Jo, man har ju det. Att Hammarby presterat såpass bra såpass länge är däremot egentligen det man ska förvånas mer över och inte att laget nu tappat greppet. Årets Hammarby är ett mittenlag, varken mer eller mindre. Visst har man en del riktigt bra spelare, men de är inte tillräckligt många. När spelschemat nu biter och sliter i spelarna är det tydligare än någonsin.

Då spelare som Sebastián Eguren och Petter Andersson saknas, då fattas också spelet.

Passningarna var utan precision, anfallen utan udd.

Man vägde för lätt och var för korta i rocken mot Halmstad i går och det är en ögonblicksbild som rätt bra sammanfattar Hammarby anno 2007.

Kanske kan man anmärka på att Tony Gustavsson gamblade bort Eguren i Uefa-cupkvalet mot Fredrikstad, men det är att leta för enkla lösningar.

Lika fel vore det att skylla på just Europa-spelet när Hammarby nu, både bildligt och bokstavligt, går på knäna.

”Jag vill vara väldigt tydlig med att vi ska vara glada över att vi är med och spelar i Europa”, sa Gustavsson och det är kloka ord.

Får sätta upp nya mål

Jag tror på honom som tränare, trots allt. Man kan inte bygga slott som når till himlen med byggmaterial för ett kataloghus (om än med ett och annat tjusigt torn). När de där berömda marginalerna sen valt att vara någon annanstans än på Hammarbys sida de senaste matcherna, då räcker materialet inte ens längre till att bygga luftslott. Det sista punkterades i går.

Det är åtta omgångar kvar. Åtta poäng upp för Hammarby och åtta lag före. Det är de åtta lagen, snarare än de åtta poängen som gör att Hammarby nu får sätta upp en ny målsättningen inför hösten. För många lag ligger före.

Och bakom, där finns Gefle med bara en poäng mindre och Gais strax därefter. Så tätt är det, så tufft blir det.

Gulddrömmarna lever för HBK

För Halmstad innehåller höstens prognos däremot desto fler löften om mildväder. Janne Andersson sa något om att han skulle ta ”en bira på bussen”, innan han försvann ut i natten, och det vore i så fall honom väl unt. Så rullade Halmstads buss söderut i natten, med guldförhoppningarna kvar i bagaget. Hammarbys spelare och fans, de fick gå tomhänta hem. Men mot den mörknande himlen hördes ändå sången ”Vi älskar Bajen”, från trogna grönvita själar. Riktiga fans som måhända mindes det gamla talesättet ”Älska mig mest när jag förtjänar det som minst för då behöver jag det som bäst”.

Kanske värmde den sången Tony Gustavsson och hans spelare, denna kväll då hösten kom till Söderstadion.

ARTIKELN HANDLAR OM