Sandlin: En klassiker tillbaka i allsvenskan

FOTBOLL

"För övrigt anser jag att Örebro ska spela i allsvenskan..."

Jag vet: det där är inte mina bevingade ord. Dom tillhör Lasse Anrell och har så gjort i två långa år.

Men en sådan här historisk dag måste det vara tillåtet att låna ord, kolleger emellan.

När Nedim Halilovic med sina två mål mot Assyriska kopierar Gösta Lindhs och "Sparlågan" Larssons bedrift från 1946 och för upp ÖSK till ännu en allsvensk säsong, tidernas 40:e.

Det är alltså en allsvensk klassiker - tolva i allsvenska maratontabellen, mellan Hammarby och Öster - som under den irländske vissångaren Patrick Walkers hjärtliga befäl nu tagit steget tillbaka upp i högsta serien sedan man, på icke-fotbollsmässiga-grunder, berövats denna plats förrförra hösten.

Fjolåret blev en stor besvikelse efter en miserabel start med blott en seger på de tolv första omgångarna och till slut en femteplats.

I år inleddes serien desto grannare med åtta segrar och en oavgjord, innan första förlusten kom borta mot Brommapojkarna den 11 juni, 1-2.

Fortsättningen blev inte lika spikrak men avslutningen har varit imponerande.

För ÖSK fyra segrar och fyra oavgjorda i de åtta sista matcherna medan värsta konkurrenten BP under samma tid vunnit fyra, spelat en oavgjord och förlorat tre.

Skillnad det! En avgörande skillnad skulle det visa sig.

Halilovic - effektivast i serien

Lycka var också att man via agenten Miro Jaganjac lyckades plocka Nedim Halilovic till laget. Med sina två lördagsmål mot Assyriska kom den 27-årige bosniern upp i sju mål på åtta matcher; därmed effektivast i Superettan.

Halilovics snitt ligger på 0,88 mål per match - att jämföra med skytteligavinnarna Olof Guterstam, BP:s 0,57 (17/30) och Stefan Rodevåg, Falkenbergs 0,59 (17/29) eller de ännu effektivare Gardar Gunnlaugsson, Norrköpings 0,71 (10/14) och Daniel Mendes, Degerfors 0,63 (10/16).

Första gången Örebro SK tog steget upp i högsta serien skedde det på Råsunda, en junidag 1946, i en tredje avgörande kvalmatch mot Surahammar; neutral plan, alltså.

ÖSK vann, 2-1, och hjältarna den gången var två:

Gösta Lindh, då ung inner men med tiden 31-faldig landslagsman som ytterhalv, sköt första målet på straff;

Ragnar Larsson, debuterande högerytter, sedermera centerhalv, begåvad med det väldoftande smeknamnet "Sparlågan", sköt 2-0 - och en omtvistad epok i svensk fotboll hade inletts.

Tråklaget Örebro är en myt

"Funkisfotboll" har det talats om. Långbollar och övermåttan tråkigt.

Allt numera en myt vilket vi vet som sett laget istället för att bara snacka skit.

Thomas Andersson, blodig 38-åring som gjorde sin sista match, har varit en hjälte i många år.

Lars Larsen, 36-årig dansk, har varit en elegant att njuta av ända sen kärleken tog honom till Örebro.

Fredrik Nordback, 27, har dominerat många mittfält i både allsvenskan och superettan, och det är en gåta att Stockholmsklubbarna släppte iväg Joel Riddez.

Till sist om ÖSK: visst var det väl perfekt regisserat att man i sista omgången fick möta just det lag som för två år sedan fick gratisplatsen i svensk fotbolls finrum efter ÖSK...

BP var ett nummer för litet

Själv fanns jag bland rekordpubliken på 4446 på Grimsta IP och i gråvädret fick jag där se ett BP förgäves kämpa mot seriens bästa lag. Man var helt enkelt ett nummer för litet.

Trelleborg hade inget annat än äran att spela för, men det gjorde man storartat och proffsigt. Som Michael Mensahs 2-0 på en kontring av högsta allsvenska klass, iscensatt av Jonas Bjurström och fullföljd av Björn Westerblad.

För BP gäller nu att ladda om. Inte snabbt ty första kvalmatchen spelas inte förrän 9 november.

Ett normalt sett vansinnigt långt uppehåll - men välkommet för ett sargat BP, där tränaren Claes Eriksson nu hoppas få tillbaka både Thomas Lagerlöf och Stefan Bergtoft, två rutinerade krafter som behövs.

Det lär bli svårt ändå.

Lasse Sandlin

ARTIKELN HANDLAR OM