En av årets roligaste matcher, oväntat nog

FOTBOLL

Månsson: Den här matchen förtjänade mer

Segt på läktarna, segt underlag – ja, segt lite överallt på förhand.

Men den här matchen förtjänade mer. Något oväntat seglar AIK-Häcken i omgång 21 upp som en av årets roligaste matcher.

Foto: Sportbladets Oskar Månsson.

Det var som att luften hade gått ur.

Medan 31 000 bajare hade tagit sig till Tele2 arena för en match i Superettan mot Ljungskile ville bara 14 000 se det allsvenska toppmötet mellan AIK och Häcken i Solna.

Ja, det är synd att en match mellan tvåan och fyran inte lockar fler, men just nu är avståndet till Malmö för stort för att det riktiga suget ska infinna sig. Hade AIK vunnit mot Djurgården och Örebro i de senaste omgångarna hade det kokat ikväll, men nu blev det en poäng på de där matcherna och tappad tätkontakt.

Tyvärr får man väl säga, för det här var en väldigt underhållande match. Första halvlek var svängig, andra halvlek var vilda västern.

Snyggt mål av Goitom

Det kunde lika gärna ha blivit 4-3 som 1-0, men nu slutade som det gjorde: Henok Goitoms mål, hans femte på fyra matcher, efter en knapp kvart blev matchens enda.

Å andra sidan var det snyggt.

Ibrahim Moro hämtade boll på egen planhalva och skickade iväg en quarterback-passning som flög, flög och flög innan den landade på Goitom som tajmade sin löpning på hundradelen och placerade bollen förbi Christoffer Källqvist.

Walid Atta, Häckens mittback, hann förmodligen bara se nummer 36 när han vände sig om, och jag kom att tänka på vad Atta sa till mig för någon vecka sedan när vi sågs.

– Vi tränar aldrig försvar. Aldrig.

Well…ikväll märktes det.

Samtidigt är det svårt att inte sympatisera med Häckens ambitioner, hur de försöker – och ganska ofta lyckas – att hålla bollen i laget och attackera med i stort sett samtliga spelare förutom mittbackarna.

Trögt underlag

I perioder av den andra halvleken såg det ut som att bortalaget spelade med en femmannakedja i uppspelsfasen, så högt upp låg ytterbackarna David Frölund och Kari Arkivou på kanterna. Trots bortaplan, trots tabellpositionerna, trots ett tjockt, trögt underlag som hämmar det konstruktiva och gynnar det destruktiva.

Ja, vi måste faktiskt stanna lite vid mattan igen, för den var så dålig att inte ens Bojan Djordjics kossa hade velat beta där.

Varenda femmeterspassning blev en utmaning, varenda mottagning en prövning.

Varenda rusch med boll fick delas upp i etapper: pet, stopp, pet, stopp, pet, stopp.

Vartannat skott: en duff som knappt nådde fram.

Det var plågsamt att se, även om spelarna gjorde så gott de kunde givet förutsättningarna.

Ordentligt lyft för AIK

Om AIK-segern var rättvis?

Säg så här: den var inte orättvis i alla fall.

Ebenezer Ofori lyckades ersätta skadade Celso Borges på ett fint sätt på innermittfältet där Ibrahim Moro också skötte sig bra. I den lagdelen vann AIK en viktig delseger. På vänsterkanten inledde Sam Lundholm riktigt illa, men i andra halvlek forsade han fram till publikens förtjusning. Var det början på ett genombrott vi såg?

Även mittbacken Per Karlsson, som petades senast, förtjänar beröm. Han var inte felfri, men hade två patenterade glidtacklingar som mycket väl kan ha förhindrat bortamål.

Och tittar vi i tabellen så var det här ett lyft.

För samtidigt som Malmö stärkte sin position så gjorde AIK ett litet ryck på andraplatsen.

Nu är det tre poäng till trean Elfsborg och sex till fyran Häcken.

ARTIKELN HANDLAR OM