Knäckt av dödshoten

avZendry Svärdkrona

FOTBOLL

Anders Frisk talar ut om avhoppet från fotbollen: Jag har varit utsatt för saker som jag inte ens har kunnat föreställa mig

GÖTEBORG

Fotbollsdomaren Anders Frisk fick nog. Efter mer än två veckor av hot och förföljelse från Chelsea-supportrar har han beslutat att lämna fotbollen.

Droppen var rena dödshot som även drabbade familjen. Senast igår.

-Jag går aldrig mer ut på en fotbollsplan igen, säger han till Sportbladet.

Foto: THOMAS JOHANSSON
BESTÄMDE SIG I GÅR Hoten mot Anders Frisk och hans familj tvingar nu den svenske världsdomaren att sluta. Sent i går talade han ut med Sportbladet. "Jag kommer att sakna det. Jag kommer att sakna fotbollen", säger Frisk.

Fotbollsvärldens mest kände svensk lämnar alla sina uppdrag. Domaren Anders Frisk har dömt sin sista match.

Frisk tog beslutet sent i torsdags kväll och när han mottog nya dödshot igår kontaktade han bland annat Uefa och meddelade sin avgång.

– Jag har varit utsatt för saker som jag inte ens kunnat föreställa mig. Jag älskar att döma fotboll och har gjort det sedan 1978 men det som hänt mig dom senaste 16 dagarna gör att det inte är värt att fortsätta, berättar han för Sportbladet.

Intervjun gjordes sent i går kväll, bara timmar efter beslutet.

– Nu hoppas jag att det lägger av, när dom får veta att jag slutar som domare.

Onsdagen den 23 februari blev Anders Frisk ofrivilligt huvudperson när Barcelona vann hemmamötet mot Chelsea med 2–1. Svensken gav Chelseas Didier Drogba ett andra gult kort, som betydde utvisning, och med en man mer på Camp Nou lyckades Barcelona vända matchen och vinna.

Efter matchen gick Chelseas tränare José Mourinho till angrepp och protesterade mot att Anders Frisk hälsat på Barcelonas tränare Frank Riijkard i paus.

Chelseas supportrar rasade och ansåg att svensken medvetet skänkt segern till spanjorerna. Därefter dröjde det inte lång tid förrän Anders Frisk fick ta emot rena dödshot, både i sitt hem och på sitt arbete. Nu har förföljelserna tvingat honom att ta beslutet att helt lämna fotbollen.

– Det här har eskalerat för varje dag och bara blivit värre och värre.

– Det har varit hot på telefon och via mail och vanlig post och det har även drabbat familjen. Jag har bestämt att ingen annan i familjen får tömma brevlådan än jag själv. Jag har en stor familj och har varit orolig, vad som helst kan tydligen hända.

Har det varit dödshot?

– Ja, precis, det har det ju varit.

Även andra i familjen har tagit emot hot?

– Ja, tyvärr.

Och hoten kommer från England och av engelska supportrar?

– Låt mig säga så här; Chelsea har supportrar även i andra delar av världen, så det har inte bara varit från England.

Menar du att hoten har ökat i antal trots att Chelsea för några dagar seda n gick vidare i Champions League?

– Ja, det blev värre när dom gick vidare. Det var som att plötsligt ville ännu mer folk sätta dit mig.

Nu väljer du att helt sluta som domare och aldrig mer går ut på en fotbollsplan igen?

– Nej, jag går aldrig mer ut där igen. Jag bestämde mig i eftermiddags.

Varför?

– Därför att jag inte vågar. Det är inte värt det. Tyvärr ser det fotbollen ut så, år 2005.

– Men det är jättetråkigt, jag älskar ju egentligen att döma fotboll.

Hur ser du idag tillbaka på det som hände i Barcelona?

– När jag åkte därifrån förstod jag inte vidden av det som hänt. Att en korrekt andra varning som ledde till en utvisning skulle få såna konsekvenser, att ett vänligt handslag med en hemmatränare upprörde så mycket. Jag hälsade ju även på José Mourinho, men före matchen. Jag är är uppfostrad att vara artig och när någon som jag även träffat som spelare hälsar på mig för första gången under en match så besvarar jag handslaget. Men det finns tydligen inte plats för sån artighet.

– Jag blev dessutom anklagad för att ha släppt in hemmatränaren i omklädningsrummet. Jag är så erfaren att alla borde förstå att jag aldrig släpper in en tränare i mitt rum under en match. Det känns väldigt tråkigt att ha anklagats för det, efter så många år i den internationella fotbollen.

– Jag hävdar fortfarande att det jag gjorde i Barcelona var korrekt, men jag kunde inte i mina vildaste fantasier förstå vad det skulle leda till.

Vad tycker du om Chelsea i dag?

– Jag älskar ju Chelsea, det har jag ju gjort sen jag var barn. Därför är det här så tråkigt.

När tog du emot dina senaste hot?

– I dag. Senast i dag fick jag hotsamtal på telefon. Vi pratade redan i går kväll i familjen om att jag skulle sluta, och när det kom nya hot i dag så stärktes jag av det och kände att jag gör rätt.

Har du haft främlingar som varit hotfulla utanför huset?

– Jag har haft folk på gatan, ja. Fast jag vet inte vilka det är. Men jag har inte fått något hot i handen eller så, det har hela tiden varit via mail eller post eller via telefon, säger Anders Frisk och förklarar sedan:

– Jag är en känslomänniska som älskar utmaningar, men det finns gränser. Min familj är glad att jag slutar att döma fotboll.

Är du besviken över att du tvingas ge upp det du älskar?

– Jodå, min dotter sa för någon dag sedan att jag "inte skulle låta dom dumma vinna", men när vi pratat igenom det så förstår alla i min familj att det här är nödvändigt.

– Men visst tycker jag att det är tråkigt...

Har du polisanmält dödshoten, som ju är brottsliga?

– Jag har funderat mycket på det, men jag har inte velat förlänga processen, då hade det ju bara fortsatt. Man kan inte vinna alla fajter.

Kan du berätta hur hoten har sett ut, för att vi ska förstå bättre hur du har haft det?

– Jag vill inte prata om det, men jag har ju inte ens vågat låta mina barn hämta in posten...

– Jag har inte kunnat kontrollera det här och det har blivit värre för varje dag.

Hur mår du?

– Magkänslan nu är att det känns bra, jag har gjort mitt.

Har det varit ett plågsamt beslut att lämna fotbollen?

– Ja, det har det ju varit. Helt klart. Jag har pratat i timmar med min familj och kollegor.

– Egentligen har jag dröjt för länge med beslutet. Jag kände redan för en och en halv vecka sen attt jag borde sluta. Sen när jag pratade med en brittisk journalist häromdagen berättade han om debatten i England och sa sen till mig att jag borde bygga ett fort runt mitt hem.

– Nu är jag trött på uppmärksamheten. Hoppas dom lägger av.

Du tar ingen time–out?

– Jag är 42 år, det finns inte tid till det.

Varför kan du inte välja attt bara döma svensk fotboll?

– Nej, jag har alltid sagt att när den internationella delen är över så slutar jag helt. Men jag kommer att sakna det, jag kommer att sakna fotbollen.

Har du sovit dåligt?

– Ja, jag har sovit dåligt i två veckor. Men jag ska sova gott i natt.

Här är Anders frisks turbulenta år som domare