Sandlin: Fingertoppskänsla - både med Källström och superavbytarna

FOTBOLL

BERLIN

Som Kim Källström nån gång så förståndigt uttryckte det:

- Tur får man inte, det förtjänar man.

När Fredrik Ljungberg sticker fram sin kala hjässa och pannar in 1-0, när det 70-åriga i vanliga fall så gråtrista Olympiastadion exploderar i gult, när en svensk målkramp äntligen får sin upplösning, är det så oerhört välförtjänt.

Turen tycker jag vi sparar till på tisdag.

Jo, den kan faktiskt komma att behövas.

Ty om, låt oss säga, England slår Sverige med 2-1 samtidigt som Trinidad och Tobago besegrar Paraguay med 2-0, så hamnar Sverige och T&T på samma poäng, med samma målskillnad (2-2) och med ett inbördes möte (0-0) som inte kan avgöra.

Då blir det lotten som avgör om T&T eller Sverige följer med Svennis-England till åttondelsfinal mot antingen Ecuador eller Tyskland.

Att England slår Sverige - trots den historia du känner till med snart 40 år utan engelsk vinst - är rent av troligt, men att T&T skulle besegra Paraguay låter mera osannolikt.

Lagen har tidigare bara mötts två gånger - faktiskt med endast tre dagars mellanrum i mars 1989. Båda gångerna med Trinidad och Tobago som hemmalag: först 2-2, sedan 1-1.

Alltså har T&T aldrig förlorat mot Paraguay... Nu har Paraguay heller ingenting alls att spela för.

Men om allt nu går som det borde göra på tisdag i Köln (Sverige-England) och i Kaiserslautern (Paraguay-T&T), så är Sverige klart för åttondelsfinal och där gäller det i första hand att undvika Tyskland, även om jag tycker att det tyska övermodet går väl långt.

Viktigaste målet sedan 1994

Målet - svensk fotbolls viktigaste sedan Kennet Anderssons 2-2 mot Rumänien 1994 - var Fredrik Ljungbergs trettonde i landslaget, hans andra med huvudet.

Det första var även Freddies första blågula över huvud taget, 1-0 mot Danmark i Malmö i maj 1998.

Det figurerade ett antal olika startuppställningar i tidningar och på text-tv-sidor timmarna före matchen.

Bara Sportbladets var rätt, vilket betydde Kim Källström från start. Ett krav som länge framförts i denna spalt.

Därmed blev det också ett snabbare spel i djupled, Kim avlossade matchens hårdaste skott, och hade en fot med i det mesta av det offensiva spelet.

Dessutom överbetyg i defensiven med hårt arbete och rejäla tacklingar

Bättre stämning i omklädningsrummet

Detta var en seger för Sverige men kanske allra mest ändå för Lasse Lagerbäck som inte haft några lätta dagar här i Tyskland; det ska gudarna veta.

Eller som han leende sa på den internationella presskonferensen efteråt:

- Nog var det lite skillnad på stämningen i omklädningsrummet efter den här matchen...

Fingertoppskänsla av Lagerbäck inte bara med Kims startplats, utan också med de båda inhopparna Marcus Allbäck (i halvtid, även om Zlatans onda ljumske tvingade honom till det bytet) och Johan Elmander (med blott fyra minuter kvar):

Allbäcks kloka val vid målet att inte själv nicka mot mål, vilket de flesta skulle ha gjort;

Elmanders pigga ben i skarp kontrast med den krampdrabbade backen Jorge Nunez som han utmanade flera gånger innan det avgörande lyftet kom.

Henke trivdes inte alls

Av de tre stora, de vi kallar Superswedes, var Ljungberg den bäste; överlägset bäst.

Zlatans målkramp håller i sig, och Henke verkar inte trivas alls med varken boll eller gräs.

De närmaste dagarna får avgöra hur anfallet ska se ut mot England. Mitt förstaval är fortfarande Ibrahimovic-Larsson - men då måste Zlatan allt vara helt kurant. Annars får det bli Allbäck från start.

Riktigt glädjande var det svenska försvarsspelet.

Inte en enda gång lyckades Paraguays fruktade forwards Roque Santa Cruz och Nelson Valdez ta sig in bakom den svenska backlinjen.

Sydamerikanerna led av samma sjuka som man visade upp mot England: så fort man kommit fram till straffområdeslinjen passades det bakåt och så kom ett långskott.

Läs också:

Lasse Sandlin