Det här var något att fira – bara inte för Rosengård

MALMÖ. Rosengård får vänta med att fira, så under tiden är det upp till oss att smälla korkar och blåsa serpentiner.

Grattis till oss som har damallsvenskan.

Grattis till en serie där tabellsjuan kan lira ut Sveriges bästa lag.

SM-guldet är redan vunnet.

Det är himma.

Rosengård dödade spänningen en helg i september, när de slog Kungsbacka medan Vittsjö förlorade.

Framför dem låg då sex matcher, varav de själva skulle delta i tre, som var och en kunde säkra saken, som kunde tysta tvivlare, göteborgska drömmare och matematiker.

Bom – och bom igen

I fjol torskade Rosengård i sista omgången och sumpade både titel och Champions League-spel. Det var en sorts missräkning. Att tappa den här gången vore mycket grövre, det skulle inte kunna diagnostiseras som guldfrossa utan guldkolera.

Men det blev bom på första chansen när Göteborg bortaslog Piteå i går.

Och bom på andra chansen här på Malmö IP, inför en stålgrå himmel och en klack som sjunger om fotboll till Ebba Grön-melodier.

För domaren Pernilla Larsson blåser just av här. Regnet tilltar och det står 3–3 på resultattavlan mellan Rosnegård och Linköping. En fascinerande och spännande match är oavgjord och det känns fullkomligt rättvist.

Ett av årets snyggaste mål

Linköping låg inför avspark sjua, på undre halvan i tabellen, trots att de har landslagsspelare som Frida Maanum, Lina Hurtig och Mimmi Larsson. Det är en missräkning att de håller till därnere, men det är också en sorts styrka att sex lag varit bättre. Damallsvenskan är inte platsen där du kan gå på halvfart och parkera som trea.

För den stora bilden börjar ju klarna. När världsekonomins kugghjul snurrar, när jätteklubbar lägger en procent av herrbudgeten på att värva ihop stjärnlag kan vi inte längre hävda oss i Europaspel. Då måste vår inhemska liga ha något annat.

Det bästa alternativet är spänning och fint spel. Och i dag duschades vi av båda delarna. Mimmi Larsson nickade in en boll, mörsades ner efter avblåsning av Glódís Viggósdóttir, brydde sig inte nämnvärt utan nickade in en till. Sofie Svava tålobbade in en kvittering, Sanne Troelsgaard turade in ett långskott och Jelena Cankovic fortsatte ge oss argument för att hon är bäst i serien.

Med tre minuter kvar lyfte serbiskan med vänstern över Linköpings backlinje, till Anna Anvegård som pangade på mer på känsla och rytm än på sinnesintryck. Hon kan inte ha sett hela den bollbanan, hon visste bara vad hon skulle göra.

Kommer vinna, bara inte i kväll

Ett av årets snyggaste mål rundade av en ljuvlig eftermiddag. På presskonferensen vädrar båda lagen någon sorts besvikelse, men det känns knappt på allvar för de inser rimligen också vilken show de bjudit 2200 åskådare (finfin siffra, men det var 200 fler på lördagens Stockholmsderby i Elitettan) på.

Plötsligt ösregnar det. Mörkret faller som en skarprättarbila och Malmö stad bommar igen. En påminnelse om att fotbollsåret snart är över.

Rosengård kommer att vinna SM-guld, bara inte i kväll. Det betyder inte att vi som tittat, oavsett sympatier, saknar skäl att fira.

Laddar Matchöversikt
Laddar Tabell

avKristoffer Bergström

ARTIKELN HANDLAR OM