Skönheten vs Odjuret

FOTBOLL

Simon Bank: Kulturer kommer att krocka i kväll

LISSABON

Grekerna skapade civilisationen som vi känner den - nu håller de på att riva den.

Med man-man-markering.

I kväll möter odjuret skönheten i en EM-final och om ni lägger örat mot marken, så kommer ni att höra en smäll.

Grekland-Portugal.

Kulturer kommer att krocka.

Det var David Beckham som skymde sikten. Vi stod i Old Traffords inre och lyssnade lite avmätt på Otto Rehhagel, som pratade om sitt Grekland.

Han hade precis lett laget för andra gången. Zagorakis hade varit fenomenal på mittfältet i en timma och Grekland hade spelat ut England med ett enkelt och rakt passningsspel, disciplinerat försvarsarbete och två rakt-genom-väggen-anfallare (Nikolaidis och Charisteas) som gjorde ett mål var.

Men så slog Beckham en frispark, England gick till VM och ingen på Jorden eller i universum var intresserad av vad en avdankad gammal Werder Bremen-tysk hade att säga.

Vi borde kanske lyssnat.

Tre år efter Old Trafford har Rehhagel byggt Europas effektivaste odjur av det där laget.

Grekland vann sin EM-kvalgrupp före Spanien, de har knappt släppt in ett mål på sina senaste tio tävlingsmatcher.

Och i kväll spelar de final.

I ett Lissabon som darrar av förväntan, där varje tv-kanal sänder EM dygnet runt och varje barn som lärt sig prata sjunger "Port-u-gal allez", ska odjuret förstöra festen.

Med extremt man-man-spel.

Alla älskar en underdog

Det är som om en svensk hade börjat spela samma ballongplockstennis som Mats Wilander gjorde i franska öppna 1982 - och gått till final i Wimbledon.

Rehhagel fyndade på Bundesligas antik-lager, hittade markeringsspelet i en dammig låda och tog det med sig till Aten.

- Man älskar inte Grekland", säger Arsène Wenger i en intervju i min tv just nu.

Han skulle förstås kunna lagt till:

- "men man älskar Grekland.

Alla älskar en underdog, och jag kommer alltid att hylla de som gör mer än de egentligen kan, bara för att de är smartare än alla andra. När Grekland slog Portugal i premiär matchen var det de smarta, ödmjukas seger över de arroganta talangerna.

Grekland är inte vackert.

Grekland stångas, river, sliter, håller fast. De tacklar överlägset mest av alla i EM.

Grekland punktmarkerar bort det som är kreativt och vackert.

Och Grekland vinner.

De gör det omöjliga - med hjärnan

Alla som gnäller på defensiven missar en poäng:

Grekland gör det omöjliga, på samma sätt som Cristiano Ronaldo gör det när han dribblar. De gör det bara med hjärnan och hjärtat, istället för med fötterna.

Motståndarna har varit ovana vid att möta ett extremt man-man-spel, de gör det så sällan. Systemet påminner mer om basket än modern fotboll, och det är annorlunda snarare än briljant.

Det finns de som oroar sig för vad som händer om grekerna vinner.

Kommer hela Europa att sälja sin själ till Rehhagel? Kommer Brasilien att börja spela defensivt?

Självfallet inte.

Fotbollens utveckling är dialektisk, efter varje tes kommer en ny antites. Efter Drillo kommer Ronaldinho. Det enda som följer på en defensiv revolution är att de offensiva blir smartare och bättre.

Dessutom finns det ett sätt att slå Grekland.

Att springa.

Spring för att skapa ytor, spring utan boll, dra isär det kompakta försvaret - och hugg i de öppna såren som dyker upp.

Frankrike hade ingen som sprang, dessutom var Zidane tvungen att ha bollen hela tiden. Tjeckien hade vunnit med Nedved på planen. Och Portugal har lärt sig enormt mycket av förlusten i premiären.

Portugal har, sedan dess, spelat EM:s vackraste, om än inte bästa fotboll. Mittfältet är en våt dröm, med maskinen Maniche, konstnären Deco och busungen Ronaldo.

Skönheten möter Odjuret i kväll.

Jag kan inte se dem förlora.

Kostar energi

Greklands sätt att spela kostar mycket energi. Basinas - den superbe Zagorakis assistent - pratade om det redan tidigt i turneringen. Nu har grekerna bara fått tre dagars återhämtning efter den krävande semifinalen mot Tjeckien. Jag tror inte att de orkar i 90, 105 eller 120 minuter till. Deras enda chans är att Portugal, vanan trogen, släpper in ett eller två löjliga mål.

Då, bara då, kan Skönheten förlora ansiktet. Då, bara då, kan Odjuret dansa syrtos över anfallsfotbollens förvånade grav.

Som Europamästare.

Tänd ett ljus efter matchen i kväll, oavsett hur det går. Ruí Costa, en av de största lirarna vi haft de senaste tio åren, gör sin sista landskamp.

Han petades efter premiären, till Decos förmån. Efter semifinalen gick han direkt från bänken, ut på planen - och kramade om Deco, av alla. Ruí Costa förtjänar ett bra slut.

Scolari-Rehhagel i EM-final. Hur många hade tippat på Brasilien-Tyskland före turneringen?

Simon Bank