Voila!

FOTBOLL

Simon Bank på plats i Toulouse – Frankrikes svar på Örebro SK

MONACO

Nedsparkade av licensnämnden, tillbaka med bättre fart än någonsin.

Om det finns ett Örebro i Frankrike så kan det mycket väl heta Toulouse.

Foto: Första målet Johan Elmander har precis gjort mål mot Monaco och gratuleras av lagkamraterna.

Medan Örebro verkligen kom tillbaka hade jag satt mig på ett långsamt tåg genom Rivierans eftermiddagsdimma. Efter en morgon på en solig trappa utanför Gare Saint Charles i Marseille åkte jag till den enda arena i europeisk toppfotboll som är så glesbefolkad att journalister är välkomna utan att anmäla sig i förväg.

Stade Louis II: AS Monaco–Toulouse FC.

2001 sparkade licensnämnden (DNCG) ut Toulouse ur andraligan eftersom de hade för stora skulder. Marseille och PSG var oändligt mycket värre, men de hade Adidas respektive Canal Plus i ryggen. Sådant hjälper, både i Närke och Frankrike.

TFC åkte ur, började om – och nu är de årets skräll i Ligue 1.

De är det tack vare ligans snabbaste kontringsfotboll, signerad den ende av tränarna som är före detta målvakt (de flesta är gamla mittfältare eller backar). Elie Baup ser ut som en huligan, men hans lag spelar offensivt hemma och smart borta – och nu ligger de fyra.

I går såg jag dem slå Monaco borta, det hade de inte gjort sedan 1998.

Den som ville kunde se matchen som ett möte mellan de två klubbar som slåss mest och hårdast mot Française des Jeux spelmonopol. Den som ville annat såg bara en match mellan ett skenande fiasko och ett charmigt succélag.

Tragikomik

Själv tittade jag mest på spelarna med nummer nio.

Jan Koller, Monacos superförvärv, byttes ut, buades ut och avslutade med att fastna med foten när han sparkade sönder en reklamskylt. Tjeckisk tragikomik.

Johan Elmander haltade av, som hyllad matchhjälte.

Så ser skillnaden mellan klubbarna ut. I AS Monaco har Laszlo Bölöni använt 26 spelare på tio matcher, och aldrig samma startelva. I går satte han in fem nya spelare från start jämfört med förra helgen. Koller sviker, försvaret sviker, ingen vet hur de ska spela och ASM har fått sin sämsta ligastart på 33 år. Fortsätter det så här får Bölöni sparken.

Minns Yngve Brodd

Toulouse har inte Monacos historia. Stan är känd för att ha världens största flygplansfabrik (Airbus) och ett av Europas bästa rugbylag, men fotbollen har slumrat sedan hela det ursprungliga Toulouse FC såldes till Paris för 40 år sedan. Då, på den goda tiden, spelade Yngve Brodd i laget. Han föddes ett par hundra meter från mitt barndomshem i Rydal, en västgötsk bruksort med 400 invånare. 1952 gick han raka vägen från division IV till landslaget och proffslivet under en säsong.

Det där händer sällan nu för tiden, men fotbollen har i alla fall vaknat i Toulouse. Och Johan Elmander har betytt mycket för det uppvaknandet.

Han har en otacksam roll som ensam anfallare, mest och oftast – särskilt på bortaplan – får han jaga bollar ute vid hörnflaggorna. TFC satsar hårt på att hitta snabba uppspel mot Elmander, innan man fyller på med två mittfältare och gärna en ytterback (oftast den högklassige vänsterbacken Jérome Mathieu).

Ibland går det, ibland inte, men i match efter match sliter Elmander hjärtat ur sig. Baup älskar honom, presidenten Olivier Sadran är överförtjust.

Jag förstår dem.

Springer utan boll

Det finns inte många anfallare som så gärna springer så mycket utan boll.

En minut innan Elmander lekte med en VM-tvåa som Gaël Givet och avgjorde matchen skrev jag i mitt block att ”till och med när han är dålig är han väldigt bra”.

Där har ni ett argument för en fast landslagsplats, om ni nu behöver fler.

Förresten ljög jag när jag sa att Yngve Brodd gick raka vägen från division IV till proffslivet. Det gjorde han inte.

Han mellanlandade i Örebro SK.

Simon Bank