Lars Roland: Problem i mittförsvaret? Icke...

FOTBOLL

Alla förbundskaptener har sina problem. Säkert jag också...

Men när folk påstår, att jag skulle ha ett problem i mittförsvaret, hänger jag inte riktigt med.

Teddy Lucic? Icke! Han gjorde i lördags den bästa av sina 76 landskamper.

Olof Mellberg? Icke! Även om han spelade handboll - eller var det kanske en volleybollsmash? - i Zagreb.

Sant är däremot att Olof Mellberg varit inblandad i de enda tre baklängesmål vi drabbats av iVM-kvalet:

1) han orsakade frisparken som Kroatiens Srna gjorde 0-1 på i Göteborg;

2) det var Olof som Islands Eidur Smári Gudjohnsen väggpassade sig förbi, innan han från långt håll tryckte in 4-1 förbi en sovande Hedman i Reykjavik;

3) han orsakade straffen som Kroatiens Srna gjorde 1-0 på i Zagreb.

De två sista är ingen idé att hänga upp sig på, och vad beträffar handpåläggningen ser jag det mer som "en dålig dag på jobbet".

Såna har vi alla.

Som Jan Dyrbens skrev till mej efter en krönika förra veckan: "Alla har vi bra och dåliga dagar på jobbet. Glöm hela den här grejen och kämpa vidare!"

Det har jag gjort. Precis som jag sagt till Gullspångs stolthet att också göra, samtidigt som jag lagt till några andra visdomsord, även dom lånade:

"För att undvika kritik - säg ingenting, gör ingenting, var ingenting!"

Bara två lag är tätare

Det där är en fras jag ibland sett tillskriven Lasse Åberg, men vad jag vet så härrör den egentligen från Elbert Hubbard, amerikansk redaktör och citatleverantör, som 7 maj 1915 följde med ångaren Lusitania i djupet utanför Irlands kust, sänkt av en tysk ubåt.

Rätt ska vara rätt även angående källor i en sportkrönika...

Rätt angående det svenska försvarets hållfasthet är denna jämförelse: av de 51 europeiska länder som VM-kvalar är det bara två - Serbien-Montenegro (1) och Frankrike (2) - som släppt in färre mål än Sverige (3). Och ytterligare två - Holland och Spanien - som släppt in lika många.

Ett facit som Olof Mellberg i högsta grad är medansvarig till. Naturligtvis spelar Olof i kväll mot Island. Liksom Teddy närmast honom. Och på ytterbackarna blir det samma par som senast: Alexander Östlund - Erik Edman.

"Super-Salle" till höger har sina brister och något tål han väl att skrattas åt. Men, liksom en gång Lotta Svärd i Runebergs "Fänrik Ståls sägner", "mera hedras ändå."

Östlund är förföljd

Den förföljelse som Östlund varit utsatt för senaste året påminner i stora drag om den som tidningar med dragning åt Göteborg och Malmö en gång i tiden utsatte en annan stockholmare för - Gary Sundgren, alltså.

Minns att Gary tog så illa vid sig, att han efter EM i Holland/Belgien 2000 inte längre ville vara med i landslaget. Jag hoppas vi slipper uppleva samma sak med Alexander Östlund.

Däremot står jag naturligtvis fast vid min enkla åsikt, att Christoffer Andersson är en bättre ytterback och borde ha Östlunds plats istället för att sitta på läktarn.

Pålitligt par på topp

Tobias Linderoth spelar. Han verkade inte alls spelklar, när jag i måndags såg honom jogga runt Råsunda, men tränar-Anders kompromisslöst krigande grabb har gott läkkött. Det tackar vi för.

Liksom vi tackar för Christian Wilhelmssons återinträde i startelvan; det kan bli en rolig föreställning på den kanten.

På topp Zlatan och Henke, ett pålitligt par som under de 903 minuter de spelat tillsammans på topp i landslaget varit med om 20 svenska mål. I snitt ett mål var 45:e minut.

Själva har de båda gjort 13 av de 20 målen. Imponerande!

Inte lika imponerande att de bara lyckats med ett enda under sina senaste 262 minuter tillsammans - Zlatans hänga-i-luften-spark till 3-0 mot Bulgarien men 90 mållösa både mot Kroatien i Göteborg och senast i Zagreb.

Som jag brukar säga: Skärpning, grabbar!

Lars Roland Sandlin