”Jag har alltid varit lite efter”

Av: Robert Laul

Publicerad:
Uppdaterad:

Isaac Kiese Thelin om frukosten han aldrig glömmer, rasism och rasta-hyllningen till Henke

Isaac Kiese Thelin är talangen som länge var steget efter.

När kompisarna värvades till Örebro SK bokade Isaac tid på Arbetsförmedlingen.

Ett telefonsamtal på studentmorgonen förändrade allt.

– Jag trodde chansen var helt borta, säger IFK Norrköpings anfallsstjärna.

Han fyller 22 år i juni och det är förstås inte så mycket. Men faktum är att många allsvenska talanger slår igenom tidigare.

Isaac Kiese Thelin presenterade sig i fjol och är i dag nyckelspelare i ett ”Peking” som överraskat många med ett positivt spel och flera unga, egna produkter.

I startelvan mot Malmö FF var de fem stycken: David Mitov Nilsson, Linus Wahlqvist, Christopher Nilsson Telo, Alexander Fransson och Christoffer Nyman. I Arsenals U-lag återfinns Kristoffer Olsson, 18, och i Fulham Muamer Tankovic, 19.

– Det måste bero på bra ungdomstränare. Sedan vågar man släppa fram de också. Det är viktigt för staden och publiken. Och vi har ännu fler på gång, säger Isaac när vi träffas i lobbyn på ett av stadens centralt belägna hotell.

Men hur är Janne Andersson egentligen? Får han lika många utbrott på er som på fjärde­domarnas skyltar?

– (skratt) Nej nej. Det är det som är det sjuka. Man kan tro att han är riktigt galen ibland, när man ser honom på tv. Han är helt annorlunda mot oss. Jag tänkte när jag kom att det är en riktigt tuff tränare, som skriker och håller på. Men det är mer domarna han kan vara lite tjurig på. Han är inte så farlig som han ser ut.

Hyllar Wahlqvist

Mot Malmö FF var det framför allt 17-årige försvararen Linus Wahlqvist som rev ner applåder med koncentrerade uppspel och när han respektlöst skickade in MFF:s Emil Forsberg i en reklamskylt.

– En jätteduktig spelare. Ung men spelar moget. En stor talang. Han kommer att bli bra. Han är redan bra, säger Isaac Kiese Thelin.

Själv räknas Isaac inte som egen produkt då han är från Vivalla i Örebro, fotbollsfostrad i Karlslunds IF. Ung är han alltså inte heller, åtminstone inte jämfört med Wahlqvist & Co. 

Isaac Kiese Thelin har varit en ”late bloomer” hela vägen.

– Det var många kompisar som var på mig när jag spelade: ”Dribbla mer, dribbla mer, du kan ju!”. Men det måste passa in i matchen också.

Har du fått anpassa dig?

– Jag fick inte ut allt heller. Jag var en annan spelare när jag var yngre. Jag var lång men inte så ­jättestark. Det var mer teknik då. Nu har jag börjat använda min kropp mer. Då visste jag knappt att jag var lång.

”Bad mycket till gud”

Uppskattades inte tekniken?

– Jag var med på alla elitläger i Halmstad och så. Jag tyckte alltid att jag var bra. Men sedan kom jag inte med till Bosön-lägret förrän jag var 17. Jag har alltid varit ­lite efter. När kompisarna gick till ÖSK var jag kvar i Karlslunds.

Fick det dig att tvivla?

– Nej, absolut inte. Eller…när jag tog studenten, och var kvar i division två, och skulle ha möte med Arbetsförmedlingen dagen efter…då bad jag mycket till gud.

Isaac hade provtränat med ­både ÖSK och IFK Norrköping utan att höra ett ljud från dem. Men så plötsligt på studentdagen, mitt under champagnefrukosten (!), ringde telefonen. Det var Tony Martinsson, sportchef i IFK Norrköping.

– Jag hade provtränat ett år tidigare, sedan inte hört något under säsongen. När jag trodde chansen var helt borta ville de ha över mig igen.

– Jag gick i väg och tog samtalet, kom tillbaka och berättade för klasskamraterna, jag gick i en fotbollsklass. De var jätteglada för min skull, det blev en bra dag.

Hur blev det med Arbetsförmedlingen?

– Jag gick aldrig dit (skratt).

Du bad mycket till gud, sa du. Hur värderar du hens insats i det här?

– Jag känner att jag alltid får hjälp av att be. Samtidigt har gud sin plan för mig och alla andra människor.

Vad har du lärt dig av att vara steget efter?

– Att inte stressa upp sig när man tittar på andra som tar steget tidigare. Det är lätt att tro att det är över för att man inte kommer med till ett landslag. Det gäller att lyssna på de som vet att det inte är kört. Lyssnar man noga och jobbar hårt så går det ändå.

Tror du att många ger upp för ­tidigt?

– Absolut. Jag känner många som har sagt att ”Jag hade varit där och där om jag fortsatt”. Men man kan inte riktigt säga så heller. Har man gett upp, har man gett upp. Det är en del av spelet att orka kriga sig igenom dåliga stunder, det är en del av spelet att ha tålamod, säger Isaac Kiese Thelin.

”Pappa flydde från kriget”

På Youtube finns en hemma­video där Isaac gör olika cirkusnummer med bollen. Sekvenserna är filmade åren 2005 till 2009 och han har långa rastaflätor.

– En kompis hade videokamera och hjälpte mig att klippa ihop ­filmen. Jag ville vara som Henke Larsson, berättar Isaac som bar flätor från elva till 18 års ålder.

Rastaflätorna var inte bara ett uttryck för idoldyrkan utan lika mycket en fråga om identitet, ­säger han.

– Min pappa flydde från kriget i Kongo-Kinshasa. Jag har tyvärr aldrig varit där men jag känner mig verkligen femtio-femtio. Jag har hjärtat i båda kulturerna.

– Där borta är det mycket glädje, mycket ärlighet, mycket rakt på sak. Det är den största skillnaden mot Sverige där man kan vara lite blyg. Där är man inte rädd att sticka ut. Det är många fotbollsspelare med blonda frisyrer medan många afrikaner har flätor. När jag rakade av mina sa pappa: ”Vem är du nu? Innan var du Isaac med flätorna, men vem är du nu?”. Man ska vara någon.

Stött på rasism i Danmark

Varför tog du bort dem?

– Det blev jobbigt. Jag hade ”Henke” som förebild och hade haft flätorna sedan jag var liten. Men sedan när jag växte upp ville jag ha en egen identitet. Jag ville visa på planen i stället.

För några veckor sedan möttes IFK Norrköping och Mjällby i allsvenskan. Gbenga Arokoyo, Mjällbys tuffe mittback från Nigeria, blev utvisad efter en duell med just Isaac Kiese Thelin.

Senare ringde Arokoyo upp Sportbladet för att få till en debatt att han missgynnas av domarna på grund av sin hudfärg.

Issac minns duellen.

– När det hände ville jag ha gult kort på honom. Rött var tufft. Men det kunde vara rött också, jag ­hade ett bra läge efteråt.

Vad tänker du kring Arokoyos uttalanden?

– Det får stå för honom. Han var kanske lite frustrerad efter att ha fått rött kort. Det har aldrig hänt mig att jag har känt så.

Du har inte upplevt rasism och diskriminering på fotbollsplanen?

– Rasism har jag stött på en gång, när jag var 14 kanske, i Danmark. Aldrig annars. Jag känner inte att det problemet finns i Sverige. Andra har kanske upplevt det men inte jag.

Vad hände i Danmark?

– Vi spelade cup och någon ­kallade mig och en annan kompis ­n-ordet och n-slav. Det tog, jag blev ofokuserad på fotbollen. Vi gick till våra föräldrar och sa till, det blev lite tjafs. Det är svårt att hantera när du är ung.

Isaac Kiese Thelin ska snart ­fylla 22 men drömmarna är lika storslagna som hos vilken 18-åring som helst.

– Spela i Europa, så klart. Som alla andra. Bli ett riktigt proffs i utlandet. Det är min stora dröm.

Går vägen via IFK Göteborg? Det har ryktats om en flytt och du har utgående kontrakt?

– Det vet man aldrig, säger Isaac och försöker kväva ett leende. 

– Vi får se. Hur vägen blir vet man aldrig.

Vad ligger i det med IFK Göteborg då?

– Jag vet inte. Jag har ingen aning.

Skulle det vara intressant?

– Det är en stor klubb men jag gillar inte att prata om andra klubbar när jag har kontrakt med IFK Norrköping. Det är inte respekt mot ­mina lagkamrater och alla andra i Norrköping så det blir fel, säger han och klipper av diskussionen.

Mellannamn ett efternamn

Mellannamnet ”Kiese” är egentligen pappans efternamn och betyder ”glädje”.

– Det blev lite strul när de skulle skriva papperna. Det skulle ­varit efternamn men blev mellannamn. 

Du jämfördes med Zlatan i en tidning häromdagen?

– Jag läste det. Det var kul. Men han är för stor för att jämföras med.

Vilket är nästa steg du behöver ta för att förverkliga dina drömmar?

– Målskyttet. Att få det att explodera. Men jag är inte orolig, jag känner att jag har i det i mig, säger Isaac Kiese Thelin.

Publicerad: