Landslagssvensken: ”Pratar med andra”

Foto: NIKLAS LARSSON / BILDBYRÅN
J-Södras Roberg Gojani hoppas på allsvenskt spel även nästa säsong.
FOTBOLL

ABU DHABI. Djurgården, IFK Göteborg, Elfsborg och Östersunds FK - listan har växt i media.

Jönköping Södras Robert Gojani berättar att han jobbar för ett klubbyte efter januariturnén.

– Jag och min agent pratar med andra klubbar. Det finns något konkret, men det är inte bra att ta första heller, säger han.

De offensiva spelarna uppmärksammas mer, det går inte att sticka under stolen med. Det är oftast de som gör poängen - de som syns mest.

– Vissa spelare får man följa lite extra noga för att se. En sådan som Robert Gojani är ju väldigt skicklig. Anfaller man så mycket som vi gör så balanserar han väldigt bra. De kommer inte till en enda kontring, han ligger där han ska hela tiden.

De orden kom från förbundskapten Janne Andersson efter 1–1 mot Estland. Så, det finns undantag. Även om just Robert Gojani trivs i skuggan.

– Jag gillar det, jag känner inte att jag behöver stå i centrum. Det är det defensiva jag är bra på. Läsa passningar, kanske bryta - men självklart har jag det offensiva i passningsspelet.

Du gillar jobba mer i det tysta?

– Det är så det är. Men fotboll är elva man på plan. Alla jobbar lika mycket för att det ska bli mål, eller för att undvika att släppa in ett mål. Men oftast är det de spelarna som passar fram till mål eller gör mål som syns.

Du trivs med det?

– Ja. Jag har inga problem med det, verkligen inte.

Du hade fått många hockeyassist?

– Ja, exakt.

Gojani är uppvuxen i Jönköpingstrakten. Men 25-åringen föddes i Kalix i Norrland.

– Mina föräldrar kom dit när de flydde från kriget. Jag föddes där, men de flyttade runt mycket i början. Det blev en del flyttande, men jag märkte inte av det då jag var liten.

Hur var det för dina föräldrar?

– Det var jobbigt, lite osäkert. Man visste inte vad man skulle, de visste inte så mycket om Sverige. De flydde ju från kriget i Balkan.

– Jag har många släktingar i Kroatien. Men hela min släkt än från Kosovo.

Föräldrarna flyttade till Sverige 1992, några månader sedan föddes Robert. De flyttade runt i flyktningförläggningar innan de hamnade i Hudiksvall. Och sedan Jönköping.

– Vi har pratat jättemycket om det. Mina föräldrar har inte haft den lättaste tiden, men jag har blivit uppfostrad att jobba hårt. Som mina föräldrar har gjort i sina liv, det har präglat mitt liv.

Så du förstår vad de som flyr går igenom?

– Jag förstår familjerna. Jag är uppväxt i ett område där många nyanlända har kommit, jag har vänner som kom till Sverige när de var sju-åtta år. Jag förstår innebörden av att de har kommit till Sverige och vad det betyder för människor.

– Jag tycker Sverige har gjort jättemycket, det är jättebra att kunna hjälpa andra människor.

Har du släktingar som var med i kriget?

– Mormor bor kvar i Kosovo, hon har varit med om lite grejer. Sen har jag släktingar som jag aldrig har träffat. Vissa dog i kriget. Mamma och pappa flydde innan det bröt ut, det hade inte kommit till Kosovo, så de hann iväg. Min farbror skulle bli inskickad till armén, men kom också till Sverige.

Har du funderat på att spela för Kosovos landslag?

– Nej, jag är svensk. Så känner jag. 

Det har varit bra för dina föräldrar sedan de kom till Sverige?

– Ja, jättebra. De jobbar och sliter, och älskar Sverige. De är jättetacksamma för allting.

Har du upplevt att de hade det svårt att ta sig in i samhället?

– Det blir lite som du gör det till. Mina föräldrar hade inte pluggat i Sverige så de har fått ta en tuffare vägen. Men de jobbar på bra och har alltid haft jobb, så det har inte varit någon fara.

”Jag och min agent pratar med andra klubbar”

Han började spela fotboll i IFK Öxnehaga och sedan hamnade han i Jönköping Södra som tolvåring. Där har han tillbringat halva sitt liv.

– Jag tror typ inte mamma har missat en hemmamatch sedan jag började. 

Inte en enda?

– Hon kanske har missat två-tre, hon har varit på varje match i stort sett.

– Jag förstår inte hur hon har orkat egentligen, haha. Men hon har alltid varit där. Mina föräldrar har alltid ställt upp på mig.

Hur har det varit att spela i Jönköping Södra?

– Klubben har gått igenom så mycket. När jag kom upp i A-laget 2011 var det mycket kaos i klubben, det fanns ingen röd tråd. Just nu är det mycket bättre. Klubben vet vad den vill. De jobbar med små medel, men jag tycker de gör det jättebra. En familjär klubb. Jag njöt verkligen av alla mina år där.

Är dina år slut där?

– Ingenting är klart. Men, jag och min agent pratar med andra klubbar.

Du vill lämna men har inte gjort klart med någon annan?

– Ja.

När vill du vara klar?

– Det beror ju på vad som kommer upp. Vi håller kontakten med några klubbar, men inget är klart.

Han är lika lugn utanför planen som på planen. Mittfältaren anser själv att livet som fotbollsspelare är ett drömliv. De senaste två åren har han imponerat från sin mittfältsposition. Det gav honom en plats i januariturnén 2018.

– Jag tycker att jag förtjänar att vara här. Det blev lite svårt med tanke på den säsongen vi hade med J-Södra, vi åkte ner. Så jag förväntade mig egentligen inte att vara här. Men jag tycker det är jättekul att vara här och är väldigt stolt att representera landslaget.

”Vet inte om jag hade varit här utan honom”

Han tackar tränaren Jimmy Thelin, som lämnade Jönköping Södra för Elfsborg efter förra säsongen, för sin utveckling.

– Jag vet inte om jag hade varit här utan honom, han har lärt mig så otroligt mycket. Jag vet inte hur jag ska tacka honom. Jag försöker säga det till honom men han säger bara ”sluta, Robert. Du har gjort det här själv”. Men har väldigt mycket respekt för Jimmy. Inte bara som fotbollsspelare, utan även som människa.

Han drar till Elfsborg. Väger det in i ditt beslut?

– Jag vet inte. Det är klart att jag älskar att ha Jimmy som tränare, men det är en svår fråga att svara på.

Är du klar för Elfsborg?

– Nej, det är jag inte, haha.

VM i sommar. Är det realistiskt att nå VM-truppen?

– Jag har inte tänkt så jättelångt. Jag var jätteglad att jag fick komma hit.

Ser du det som realistiskt om jag frågar dig nu?

– Nej, jag tror inte det. Det är klart det hade varit jättekul att komma med. Men man måste vara realist. Det är lite svårt, tror jag.

ARTIKELN HANDLAR OM