”Varje gång jag stod i spelartunneln, det var gränslös kärlek”

FOTBOLL

Vad gör en fotbollsstjärna när karriären är över och rampljuset har slocknat?

Hammarbylegendaren Hasse Eskilsson, 50, lever ett liv som många bara kan drömma om.

– Ett mål i livet är att jag ska undvika väckarklockan...

Jag har stämt träff med Hasse Eskilsson på en restaurang vid Nacka Strand, ett stenkast från hans hem i Stockholm. Här är han stammis, enligt personalen.

Men trots att han påstår att han älskar att vräka i sig av buffén är det inget som märks. För att vara 50 år är han ovanligt smärt.

– När man kommer upp i min ålder så märker man ju snabbt att det kan skilja 15–20 kilo mellan de som har skött sig och inte. Det går snabbt utför, så det är viktigt att vara noga med sin kropp, säger han.

Foto: Åke Ericson/Christian Johansson
Hasse Eskilsson 1995 och 2016.

Några gråa hår sticker fram, men frisyren är välvårdad.

Det har passerat många år sedan han sprang runt på fotbollsplanen i vildvuxen frisyr, något som blev hans kännetecken.

Inför intervjun pratade jag med din förre tränare Sören Cratz, som berättade om en incident i en b-lagsmatch mellan Norrköping och Brommapojkarna på Grimsta när du var 19 år. Du får fortsätta historien...

– Hahaha, många tror nog att det är en skröna. Jag fick en stickare i djupled och det låter som att jag förstärker, men jag blev verkligen fri från halva plan. Jag löpte med bollen mot mål när jag såg något i ögonvrån. Då var det en stor jävla fasan som attackerade mig och satte sig i håret. Jag försökte slå bort den med händerna, men domaren var tvungen att blåsa av.

”Dagen jag blev vuxen”

I maj 1999 tog Hasse Eskilsson beslutet att klippa av sig det långa, krulliga håret, på inrådan från sin sambo – landslagsspelaren och numera tv-experten Malin Swedberg.

– Dels tjatade Malin, dels var jag 33 och såg en bild av mig som äldre, kan jag ha sån här frisyr när jag blir 50? Det kändes som att det var dagen jag blev vuxen. Men mamma, som jag trodde skulle bli mest glad, tyckte att jag klippte bort en del av min personlighet.

Om skillnaden blev stor? Tja, fråga bara Hasses svärfar.

– Nästa match var derby mot Djurgården. Malins pappa ringde till Malin efter matchen och sa att det var trist att inte Hasse spelade. Då hade jag spelat hela matchen...

– Jag var faktiskt rakhårig fram till jag var 14 år. Sen blev jag krullig när jag klippte mig, jag tror att det handlade om puberteten. Eftersom jag hade det stora håret, så fick många en annan bild av mig som människa, att jag skulle vara en bohem.

Jag ska senare under vårt samtal få bilden av en person som snarare är analytisk och på gränsen till pedant perfektionist. Men vi återkommer till det.

Foto: Tomas Oneborg/TT & Sofia Ekström
Det otäcka benbrottet som Hasse råkade ut för i duellen med AIK:s Daniel Hoch.

”Hur fan kunde han inte bli utvisad?”

– 8 maj 2000, klockan 19.32.

Hasse Eskilsson minns på minuten dagen som hans fotbollskarriär tog slut i ett pulserande derby mellan Hammarby och AIK på Råsunda.

I en närkampsduell satsade Daniel Hoch våldsamt och Hasse Eskilsson bröt benet. Höger underben gick av på två ställen, både skenben och vadben.

– Jag har sett bilderna efteråt, jag är inte så känslig för sånt där, säger Eskilsson i dag.

Foto: Joachim Lundgren
Hasses sambo Malin Swedberg spelade bordsfotboll på sjukhuset.

Som extra salt i såren vann AIK med 1–0 efter att Hoch avgjort.

Hade du nån kontakt med Daniel Hoch efteråt?

– Ja, han och Ola Andersson kom och hälsade på mig vid sjuksängen. Sen hände en – festlig grej är väl fel ord – men när jag rehabtränade på Bosön så gjorde jag en hel del pass ihop med Hoch, som också hade skadat sig.

– Det fanns inget uppsåt från honom. Jag vet att han var taggad, men han gjorde det inte med flit. Men efteråt var det många som kom fram och undrade, hur fan kunde han inte bli utvisad?

Domaren: ”Jag måste be om ursäkt”

Leif Sundell från Borlänge var domare i matchen. När Hasse Eskilsson senare träffade honom på Råsunda och frågade varför Hoch inte ens fick gult kort svarade Sundell att han inte visste.

– Men så för typ tre år sen knackade en person mig på ryggen. Det var Sundell som berättade att han hade letat fram bandet i källaren och tittat på situationen. Och så sa han ”Du, jag måste be om ursäkt, det var ju solklart rött, jag fattar inte hur jag kunde missa det”.

Har du men av smällen i dag?

– Allting funkar, men jag kan inte böja upp tårna så om jag spelar fotboll får jag blånaglar direkt eftersom tårna är krokiga.

Foto: Karin Törnblom & Pontus Orre
Malin Swedberg och Hasse Eskilsson på premiären av filmen Offside 2006 och på Fotbollsgalan 2014.
FAKTA

Det här är Hasse Eskilsson – så träffade han Malin Swedberg

Ålder: 50.

Smeknamn: ”Mamma säger Hans. Men de flesta säger Eskil. Ett annat smeknamn är Bubba, som vissa kallar mig sen jag var barn. Jag ersatte ord. I stället för räkmacka sa jag räkbubba”.

Bor: Nacka Strand i Stockholm. De åtta senaste vintrarna har han och familjen bott i Valencia.

Familj: Sambon Malin Swedberg, 48, sönerna Wimmo, 15, och Williot, 12.

Hasse och Malin har varit ett par sedan oktober 1998.

”Vi är inte gifta och jag har fått en del gliringar för det, men jag är inte så mycket för sånt där. Barn är större än en ring”.

Hur träffades ni?

”Pelle Fahlström, Hammarbys förre målvakt, är polis precis som Malin. Han kände båda väl och tyckte att vi skulle passa bra ihop. Jag ringde henne och bjöd henne på mat. Jag är ingen kung i köket, men det är en av få gånger jag har svängt ihop en trerätters. Jag kanske lurade henne och hon trodde att det skulle bli så resten av livet...”

Klubbar i karriären: IFK Östersund (moderklubb) 1976–84, IFK Norrköping 1985–87, Hammarby IF 1988, 1992–95, 1996–2001, Sporting (Portugal) 1988–89, Braga (Portugal) 1989–90, AIK 1991, Estoril (Portugal) 1991, Vasalund 1995, Hearts (Skottland) 1995–96, Östersunds FK 2002–03.

Position på planen: Först anfallare, sedan mittback.

”I högsta divisionen har jag faktiskt spelat på alla positioner utom målvakt och vänsterback. När jag spelade i Estoril var det Fernado Santos som skolade om mig från anfallare till mittback. Jag trivdes jättebra som det. Men när jag flyttade hem var det forwardsbrist i Hammarby, så då fick jag fortsätta som det i fem år. Men efter 1996 kände jag att mittback var min roll och sa till Roffe Zetterlund att jag ville spela där. Det jag ångrar mest i min karriär är att jag inte blev mittback tidigare för det passade mig utmärkt eftersom jag kunde läsa spelet”

Foto: Tommy Mardell
Lasse Eriksson, Hasse Eskilsson, Johan Andersson, Kaj Eskelinen och Kennedy Bakircioglu firade 4–0-segern mot Trelleborg 1999 med en fest på Säby Säteri.

”Det sved i hjärtat”

Derbyt på Råsunda 2000 blev som sagt Eskilssons sista match på elitnivå, men ingen kan beskylla honom för att inte ha gjort allt för att försöka komma tillbaka.

Sören Cratz, som ledde Hammarby till SM-guld 2001, minns:

– Guldet var redan klart när vi skulle möta Sundsvall borta. Hasse var på väg tillbaka och bad mig om att få sitta på bänken. Men jag var tvungen att svara nej, att han bara fick följa med på resan i kostym. Det sved i hjärtat eftersom han brann så mycket för detta och vi hade hängt ihop i så många år. Men det hade varit orättvist att ta bort någon som varit med under hela året.

”Bryr mig inte om priser”

Foto: Tomas Oneborg/TT
Kramkalas mellan Sören Cratz och Hasse Eskilsson 1999.

Hasse påminns om hur gärna han hade velat spela den matchen:

– Mitt benbrott var lite speciellt eftersom det var en öppen fraktur. Det var en jävla resa att komma tillbaka och jag brann för att få göra en sista match. Så det sved ju lite att inte få vara med på bänken.

Du fick ingen guldmedalj?

– Nej, men jag bryr mig inte om priser. Det är minnen som betyder något. Nu ska jag inte höja upp min egen betydelse, men det är så viktigt att bidra med det man kan. Jag pushade lagkamraterna, höjde kvalitén på träningarna.

Efter spelarkarriären var Eskilsson tränare på heltid under tre år, i Östersund och Enköping.

– Fotbollen är en kärlek som aldrig försvinner. Men när jag var tränare var det inte ett yrke, utan en livsstil. Barnen var ju små då och när jag lekte med dem märkte jag att var där fysiskt, men mentalt var jag nån annanstans. Och för mig finns det inga mellanting, går jag in i något är det hundra procent som gäller.

Han tog då beslutet att satsa på poker i stället.

FAKTA

Sexualdebuten – Hasses roligaste fotbollshistoria

”När jag spelade i Norrköping så hade vi det vanliga surret i omklädningsrummet. Den här dagen var ämnet sexualdebuten. Nån sa att den var 20, nån annan 18, en tredje 16, och så vidare. Hur som helst var den yngste 13. Då hade vi en i laget, Lennart ”Stolpe” Weidenstolpe från Mjällby, som alltid skulle vara värst, oavsett vad det gällde. Hade du varit på Maldiverna, så hade han varit där 22 gånger. Nu hävdade han givetvis att han var tolv och ett halvt. Men då kom Tor-Arne Fredheim in i rummet, lagets don juan, och sa att han bara var tolv år vid sexualdebuten. Alla sneglade på ”Stolpe”, som snabbt högg till med att han var nio och ett halvt år när han blev av med oskulden. Alla, som nyss hört att han sagt att han var tolv och ett halvt, ifrågasatte givetvis sanningshalten, varpå ”Stolpe” replikerade: ”Men jag trodde ju att ni menade regelbundet sexliv”...”

Foto: Privat
Hasse på Mestalla och Ciutat i Valencia, samt derby i Istanbul (mitten).

”Alla vill ha ett lyckligt liv”

I dag lever Hasse Eskilsson ett liv som många bara kan drömma om.

– Jag tror att många människor lätt kommer in i ekorrhjulet, att det bara rullar på utan att man funderar på hur man vill ha livet. Ett mål i livet är att jag ska undvika väckarklockan. Då känner jag en tillfredsställelse, att få sova tills man vaknar, för det är så jag tror att kroppen vill att det ska vara. Jag kliver inte upp klockan 6.20 så ofta...

– Alla vill ha ett lyckligt liv, men hur styr man det? Det första är hälsan, för har du inte det så funderar du inte på något annat. Det andra är vänner och familj. Det tredje, som kanske inte alla har, är intressen.

I Hasse Eskilssons fall är det att åka runt och se på toppfotboll. Det finns något som kallas Groundhopping, att besöka så många arenor som möjligt.

– Jag är lite så, men inte extrem. Jag ser ju hellre Dortmund fyra gånger än att jag ser en division fyra-match bara för att pricka av en ny arena. Kvalitén på fotbollen är det viktigaste. Men jag tycker att det är fantastiskt att upptäcka nya klubbar. Säger du Lille, så får jag upp en bild av staden, arenan, fansen. Det ger så mycket mer.

”Skönt att det kommer fram”

Hur har du råd att resa så mycket om du inte jobbar?

– Jag är specialist på resebranschen, kan alla knep, hittar en massa fynd, så jag reser väldigt ekonomiskt. Och så får jag mycket hjälp med biljetter av gamla fotbollskompisar. Sen har jag alltid varit intresserad av börsen, det har gått hyfsat med aktier och fonder.

– Som människa måste man stanna upp ibland och fundera på hur man vill leva sitt liv. Det är skönt om det kommer fram, så att folk inte tror att jag bara kör, utan att det finns en tanke bakom.

Foto: Christian Johansson.
Hasse Eskilsson i dag.

Ibland reser han med polarna Lasse Eriksson och Anders Limpar. Ibland med familjen. Men ofta ensam.

Sedan 2012 har han sett 449 matcher under sina resor. Hittills har han besökt 84 FIFA-länder.

– Jag är inte med i 100-klubben än, men det är för att jag kör för många repriser. Nu får jag en nördstämpel – men jag måste ju stå för vad jag är, säger han och visar upp mobilen där han har sparat alla resor, länder, arenor, resultat, publiksiffror, med mera.

– Min yngsta son är med i Hammarbys akademi och jag sitter i styrelsen. Så du kan ju tänka dig hur många matcher jag ser utöver fotbollsresorna.

Hur ser en vanlig dag ut för dig?

– Varannan dag försöker jag träna antingen styrketräning, intervallöpningar, eller innebandy, plus att jag äter nyttigt. Men vad jag gör? Jag har massor av intressen, ibland får jag nästan en stress att jag inte hinner med allt. Jag läser böcker, planerar resor, umgås med mina barn. Men som vi gör nu, sitter på en långlunch, det försöker jag göra minst en gång i veckan. Jag ser till att träffa nån gammal vän och tjattrar, det är livskvalité.

Pappa dog i cancer

– När man är liten är det så viktigt med fotbollen, men ju äldre man blir så förstår man att det är andra värden som är viktigare. Om nån kommer fram och säger att jag var en bra fotbollsspelare, visst det är kul, men om nån säger att jag var den bästa lagkamraten, det är värt så mycket mer.

Han återkommer ofta till ordet livskvalité. Han har på nära håll sett hur snabbt det kan vara över och menar att det gäller att ta vara på det enda liv man har.

Eskilssons pappa dog på grund av cancer i september förra året. Vännen och förre fotbollsspelaren Thomas Sunesson gick hastigt bort en månad senare, bara 56 år gammal.

– Thomas och jag träffades en gång om året vid Riddarfjärden, vid stadshuset, på sommaren. Vi hade som en återkommande grej att vi gick igenom året som gått, satte oss i liggstolarna och surrade skit. Pappa, som blev 79 år var frisk fram till cancerbeskedet, men sen gick det snabbt.

Foto: Peter Kjellerås.
Hasse Eskilsson deltog i Pokermiljonären 2006.

”Jag var väldigt bra i matematik”

Det är när vi börjar snacka poker som en ny bild av Hasse Eskilsson börjar kika fram. Han har fortfarande glimten i ögat, förefaller fortfarande vara en sprallig 25-åring i en 50-årings kropp.

Men han är bakom fasaden smart, disciplinerad, beslutsam.

– Jag hade hållit på mest på skoj under ett år. Ett spelbolag såg att det gick väldigt bra för mig och erbjöd mig att spela ett par turneringar. Jag beställde hem ett 30-tal böcker från USA som jag lusläste. Pokern innebar förvisso också full satsning, men det gick ändå att få en bättre balans.

Hur föddes pokerintresset?

– Det har nog alltid funnits där. Jag var väldigt bra i skolan som ung, framför allt i matematik, där jag var den första på mitt högstadium som hade alla rätt på statistiska centralprovet. Inom fotbollen spelade vi ofta kort i bussen. Men intresset föddes på allvar under en tränarresa till Bolton hösten 2003, när jag hamnade bredvid en amerikan som läste en känd pokerbok. Poker hade precis kommit på nätet, strax före boomen. Vi snackade poker och när jag kom hem började jag spela och blev en vinnare direkt.

Drog in miljoner på pokern

Hasse Eskilsson hade sedan poker som yrke i åtta år och gick plus varje år. Enligt pokersajten The Hendon Mob drog han in drygt 153 000 dollar på live-spel.

– Visst, jag spelade en del turneringar. Men det var heads up på nätet som var min specialare, min huvudinkomst.

Foto: Fredrik Hofgaard
Nätpoker – härifrån kom Hasse Eskilssons huvudinkomst.

Hur mycket tjänade du totalt på pokern?

– Jag är inte så förtjust i att berätta det, men säg så här; jag tjänade ihop mer på pokern än jag gjorde under en hel fotbollskarriär.

Varför slutade du?

– Fler och fler av de sämre spelarna försvann och kvar var bara eliten. Spelar jag mot en som är lika bra går det ju knappt att vinna eftersom man betalar en viss avgift för att få vara med. I stället för att göra något halvdant så nöjde jag mig med åtta bra år.

– Många inom pokern har drabbats av speldjävulen och tar alldeles för stora risker. Jag var mer den akademiska pokerspelaren som förde statistik. Jag hade från att jag startade 42 vinstmånader på raken.

”Finns ingen logisk anledning att röka”

Eskilsson upplevde att han hade en fördel gentemot motståndare som rökte.

– Jag har varit en fruktansvärd rökmotståndare genom hela livet, aldrig rökt en cigarett. Om jag ser att nån röker, så... nu är jag ute på halt vatten... men på något sätt så får jag ett mentalt övertag om nån röker för då tänker jag att det inte var ett smart beslut som den människan har tagit. Jag såg det som en svaghet hos motståndaren när jag spelade poker. Det finns ingen logisk anledning att börja röka.

Vinnarmentaliteten hade Hasse Eskilsson även på fotbollsplanen.

– Jag var alltid den som höll räkningen på målen. Då blir det på allvar, inte på lattjo. Jag minns en ung spelare i Hammarby som inte mindes och brydde sig om hur matchen på träningen hade gått. Då tänkte jag direkt att den här killen blir aldrig något. Det blev han ju inte heller...

– Jag förde faktiskt statistik och gjorde en liga över vem som gjorde flest poäng på träningarna. En träning så hävdade nån att det inte blev 4–4 utan 4–3. Det var typ alla mot mig, men jag vägrade ge mig. Till slut kom jag på exakt alla målskyttar, så att alla var tvungna att ge sig.

Förutom proffsspel i Portugal och Skottland spelade du i fyra svenska klubbar. Vilken klubb ligger dig varmast om hjärtat?

– Jag var ju elva säsonger i Hammarby så Bajen är min klubb, det går inte att komma ifrån. Men att välja klubb är ungefär som att säga vem av ens två barn man älskar mest. Östersund, där jag är född och uppvuxen, har också en speciell plats i mitt hjärta, men får väl bli plats två. Sen har jag även band till Norrköping som jag och Lasse Eriksson brukar åka till minst en gång per år.

”Gränslös kärlek till Bajenfansen”

Då blir AIK fyra?

– Jag var bara där i fyra månader. När jag kom till AIK hade jag bara varit i Hammarby i sju månader och i Portugal i några år. När jag kom tillbaka till Sverige låg Hammarby i divison ett och jag behövde spela i högsta serien för att vara landslagsaktuell.

Hasse Eskilsson får än i dag gåshud när han tänker på känslan att springa ut inför Hammarbyfansen.

– Ett av de största minnena är varje gång man stod i spelartunneln på Söderstadion och sprang ut till folkets jubel. Det var en gränslös kärlek till fansen, att bara man jobbade stenhårt så visste man att de svek aldrig.

– Jag var och tittade på Kalmar–Gefle på Fredriksskans IP och det var helt tyst. Det kändes som att det var ett privilegium jag hade som fick spela i Hammarby nästan hela karriären och upplevde trycket på läktarna.

Foto: Björn Elgstrand & Anders Alm
Hasse var, och är fortfarande, populär bland Bajenfansen.
FAKTA

”Bajensupportrar döper sina barn och husdjur efter mig”

Hasse Eskilsson om...

...kändisskapet

”Det känns helt sjukt att folk, ofta Bajensupportrar, har döpt sina barn och husdjur efter mig. En gång döptes till och med en oxe efter mig. Och jag har fotats ihop med nyfödda barn som fått mitt namn. När barnen växer upp kanske de vill byta Hans mot sitt andranamn, men det blir ju lite svårt för ungen som döptes till Hans Eskil...”

...idoler

”När jag var liten var det två personer som var Gudar i Sverige – Stenmark och Borg. Det fanns inget större än dem. Som tioåring fanns det ju inte på världskartan att de nånsin skulle veta vem jag var. Men under karriären kom Borg, som är hammarbyare, fram till mig två gånger och hälsade och pratade fotboll. Och Stenmark spelade jag i samma lag som i en jippomatch. När vi gick ut på planen så började vi snacka och han visste allt om mig. Det kändes helt sjukt”.

...samtalet till landslagsstjärnan som barn

”Jag var med i Halmstadslägret med Jämtland och såg min första landskamp, Sverige–Finland. Sverige vann med 1–0 och Kalle Björklund gjorde målet. 15 år gammal tog jag reda på telefonnumret – på den tiden kunde man få tag på landslagsspelarnas nummer – och ringde hem till Kalle. Jag frågade om han ville byta tröja med mig och så kunde han få min Östersundströja i utbyte.

– Det är lite kul att jag har träffat honom ofta på senare år. Vi umgås ju mycket med hans son Jocke Björklund i Valencia så jag har ju bland annat firat nyår med Kalle”.

...bästa medspelaren

”Jag har alltid hyllat Dan Sahlin, tycker inte att han har fått den kredd han förtjänar”.

...barndomskompisen Ulf Dahlén

”Jag spelade både fotboll och hockey som barn, men visste tidigt att jag skulle välja fotbollen. I hockey spelade jag faktiskt i samma kedja som Uffe Dahlén. Det var bra att han valde hockeyn för i fotboll hade han ett jävligt sävligt steg”.

...Hammarbys 4–0-förlust mot Hertzöga 1992

”1992 mötte Hammarby Hertzöga på Söderstadion och förlorade med 4–0, det är en av de sämsta matcherna i Hammarbys historia. Men jag missade den matchen på grund av skada. Två veckor senare mötte vi Hertzöga i Karlstad och vann med 6–0. Då gjorde jag fyra mål och skojade med lagkamraterna om att det var tio måls skillnad från när jag inte var med”.

ARTIKELSERIEN ”EFTER KARRIÄREN:

DEL 1: Pål Lundin: ”Jag vägde 105 kilo och fick ångest”

DEL 2: Milenko Vukcevic: ”Än i dag får jag ovationer”

DEL 3: Moses Nsubuga: ”Vissa tror att jag snackar skit – innan de googlat”

DEL 4: Hasse Eskilsson: ”Ett mål i livet är att jag ska undvika väckarklockan”

DEL 5: Yksel Osmanovski: ”Det var mycket snack och skriverier”