Bank: Alldeles för bra på alldeles för mycket

FOTBOLL

BERLIN. En tappad sistasträcka, säger ni? Nja, mer en öppnad dörr till Rio.

Det goda med det onda är att Sverige har ett lag igen.

Det onda med det goda?

Sarah Sjöström är alldeles för bra på alldeles för mycket.

Det är ju inte bara i bassängen som hon leder det här laget längre.

När Louise Hansson var i och simmade sin andrasträcka på 4x200 meter frisim vände sig Sarah Sjöström mot den tre år äldre Stina Gardell, skrattade och gav henne en kram.

– Sarah sa att ”du, Stina, du har OS-mästaren där”. Då blev jag ännu mer taggad, berättade Stina Gardell.

Ni såg hur det gick.

Gardell gick ut med fyra och halv sekund tillgodo på italienska fenomenet Federica Pellegrini, men tappade fem.

Det såg extremt ut, även om Stina gjorde ett utifrån sin kapacitet helt okej lopp. En simmare höll inte, ett guld försvann, tårar rann.

Och efteråt?

Då ställde sig Sarah längst fram, la armen om Stina Gardell och hyllade hennes insats.

Så mycket har hon vuxit, så stark är hon som lagledare.

Det räcker inte

Sverige kom hit för att se att de har ett lag för den fina 4x200-disciplinen, och de fick mer än hälften rätt. Michelle Coleman är en toppsimmare, Louise Hansson är ett par års kvalitetsträning och ett par kilo muskler ifrån att bli det, och Sarah Sjöström ska vi prata mer om.

Det räcker för att jobba vidare.

Men det räcker inte.

Sverige behöver minst två, kanske tre tjejer till som slåss på tider en bra bit under två minuter. Det finns förhoppningar om att Gardell tar steg, det finns tankar på att hetsa in Ida Lindborg i en OS-satsning.

Går det vägen är det fantastiskt, går det inte vägen blir allt enkelt.

Problemet uppstår om det nästan fungerar, om Sverige har ett lag som har möjligheter att konkurrera.

För vad gör Sarah Sjöström då?

Hennes utmaning är inte att hitta grenarna där hon kan vinna VM-guld i Kazan nästa år eller OS-guld i Rio om två år. Hennes – och tränaren Carl Jenners – utmaning är att det finns alldeles för många.

Flög 200 meter

Hon är numera så explosiv att hon kan lyfta hela simsporten till en ny nivå (som hon gjorde på icke-OS-distansen 50 fjäril på SM), hon är så tekniskt stark att hon ser ut som en OS-favorit på 100-distanserna.

Och i går flög hon 200 meter.

Hon gillar ju inte att simma så långt, innan vi åkte hit pratade vi om hur det känns och Sarah var ärlig.

– Det är hatkärlek. Jag vill inte simma 200, men när jag sitter på kanten och ser de andra simma den så vill jag vara med.

Tvåhundra är tufft, tvåhundra gör ont, men i går simmade Sarah Sjöström tvåhundra meter på 1.53,64.

Det är en monstruös tid, även med flygande start. En uppvisning som ekar i simvärlden.

– Sjöström simmade en galen sträcka, sa OS-mästaren Federica Pellegrini, Hon var alltså var nästan tre sekunder långsammare.

Inför Rio kommer Sarah att fokusera på 50, 100 och 200 meter frisim och 100 meter fjäril. Hon ska simma båda de korta lagkapperna.

Det är mycket redan där. I London simmade Sarah 13 race på en vecka, om det blir en satsning på en lång lagkapp i Rio kan hon behöva simma sjutton.

Sarah Sjöström älskar sitt lag, hon gillar att vara en av fyra, men ett starkt ledarskap handlar om att ge Sverige så många medaljchanser som möjligt i OS.

Om det innebär att de har ett konkurrenskraftig lag på 4x200 vore det fantastiskt.

Annars får de släppa världens snabbaste Sjöström så fri som möjligt, och njuta av kraften.

ARTIKELN HANDLAR OM