Du hade tur, Svennis

FOTBOLL

Wennman: City vinner till och med när de spelar dåligt

Foto: Hjälte igen Elano avgjorde ytterligare en match och Manchester City fortsätter att skugga topplagen i Premier League.

MANCHESTER. Sjätte raka hemmasegern.

Det är FEMTIO år sen Manchester City senast vann sex ligamatcher i rad på hemmaplan, men Svennis-faktorn tycks göra allting möjligt för närvarande.

Nu vinner City till och med när laget spelar dåligt.

1-0 mot Birmingham betyder att Svennis gäng vunnit sju av tio matcher och fortsätter att slåss i tabelltoppen.

Den där strålande hemmastatistiken kan förresten bättras på:

Kommande fyra gäster i De Fördömdas Tempel i Manchester är Sunderland, Reading, Bolton och Blackburn. Låter som om det kan bli en hel del City-poäng där också.

Birmingham var värt en poäng

Det var ingen stor fotbollsfest i går, en jetlaggad Elano fick en meters fritt spelrum i slutet av första halvlek och sköt segermålet med vänsterfoten – men i momentet innan skulle Birmingham haft frispark och Svennis och hans stab kan tacka en av flera dåliga domarinsatser i Premier League i går för de tre poängen.

Birmingham, utan sjuke Sebastian Larsson, var värt kvittering i andra halvlek mot ett hemmalag som såg trött, stabbigt och segt ut mot slutet. Emile Mpenza var återigen helt väck i sin roll som targetplayer, Stephen Ireland slog inte en passning rätt, och jag undrade verkligen vad Svennis och Hasse Backe sysslade med när de inte började byta ut spelare med halvtimmen kvar.

Svennis hade tur i går, och det kan möjligen förklara varför Birminghams vildsinta fans löpte amok på City of Manchester Stadium.

Det var länge sen jag upplevde nåt liknande på en läktare i England. Birminghamklacken blev allt mer frustrerad och uppretad – brr, ni skulle ha sett de där jättelika, tatuerade bestarna med rakade huvuden och galna ögon – och försökte forcera raden av poliser för att ta sig in bland hemmafansen. De var ytterst nära att lyckas. Det kastades hundratals föremål mellan klackarna, det var riktigt otäckt.

Nedanför mitt hotellfönster vallades sen den galna lynchmobben mellan hästar och hundar och polispiketer till centralstationen och folk slogs som dårar. En vidrig baksida av engelsk ligafotboll, en som gudskelov blivit allt sällsyntare med åren.

Annars var det en typisk ligalördag:

Feldomslut, utvisningar, straffar, utebliva straffar, filmningar, självmål, konstiga byten, märkliga gula kort, drömmål, mål på stopptid och svamlande managers.

Om man tänker efter händer ju sånt varje helg.

Kontroversiellt derby

Merseysidederbyt mellan Everton och Liverpool (1–2) innehöll så mycket kontroversiellt att jag knappt orkar kommentera det hela.

Min åsikt är i alla fall:

Att Everton skulle haft straff när Lescott drogs ner av Carragher i matchens sista, döende sekund. Men domare Clattenburg vågade uppenbarligen inte döma två straffar på stopptid.

Att Liverpools Dirk Kuyt skulle haft rött kort för sitt jämfotahopp mot Phil Neville, trots att han inte träffade honom.

Att det hade räckt med gult kort och straffspark när hemmalagets Tony Hibbert fällde Steven Gerrard. Jag tycker ALLTID att det är för hårt med både utvisning och straff i såna lägen, reglerna borde ändras. Domare Clattenburg tog upp det gula först – men kom på andra tankar när Gerrard läste regelboken för honom. Märkligt.

Måste tycka det går som på räls

Att Liverpools manager Rafael Benitez tycks bli allt snurrigare för varje dag. I går bytte han ut lagkaptenen Steven Gerrard med motiveringen ”han spelade för passionerat, vi behövde ha nån som kunde lugna ner spelet”. Han sa ingenting om passion när Gerrard sprang sjuttio meter i full fart och framkallade straffen som gav 1–1. Gerrard fattade noll av det som Benitez höll på med. Liverpools fans begrep ingenting heller.

Nå, alla de sju översta lagen i tabellen vann i går – Arsenal, Manchester U, Manchester C, Liverpool, Portsmouth, Blackburn och Chelsea – och heter man till exempel Sven-Göran Eriksson måste man tycka att allt går som på räls just nu.

ARTIKELN HANDLAR OM