En finalmatch med ledaren Henke - vi ska inte oroa oss

FOTBOLL

BREMEN

Sverige ska till Berlin, till en match och ett måste och ett möte med ödet.

Någon måste visa vägen.

Det verkar som att Henrik Larsson just gjort det.

Eftersom det var ett tält vi satt i fanns det inte mycket till väggar att ha ryggen mot, och eftersom Lars Richt var på gott humör syntes inga knivar till.

Likafullt: Det här är ett landslag med ryggen mot väggen och kniven mot strupen.

I programmet står det fortfarande att Paraguay-Sverige är en andra-omgången-match i VM:s hittills tristaste grupp. Men både du och jag och Zlatan Ibrahimovic vet att det som spelas i Berlin i morgon kväll klockan nio är en final.

- Vi måste vinna, det är inget snack om saken, sa Zlatan i går, under en presskonferens då han fick hela världen att förälska sig i honom på nytt.

Han hade rätt och han hade fel.

Sverige måste inte vinna matchen, men de måste visa att de har muskler att vinna matcher med. De måste, till exempel, visa att de kan göra mål.

Paraguay är en stor match, en slutet-av-säsongen-match. En final.

Har de tagit bråket på allvar?

Henrik Larsson och Fredrik Ljungberg är de stora matchernas män. Zlatan kanske är det - under tiden i Ajax avgjorde han den enda cupfinal han spelat. Henke har spelat elva finaler och gjort elva mål, Ljungberg har spelat sju finaler och gjort två mål.

Det här är en ny final, och finaler vinns av målskyttar och ledare.

Henrik Larsson är båda delar.

Häromveckan, när vi hade pratat med Henke i Visby, skrev jag något om att den svenska framtids- och framgångsdrömmen "bygger på en bild av ett landslag som klarar att kombinera ödmjuk lojalitet med spetsig individualism" och att Larsson själv var allt det där, i ett och samma paket.

Den diskussionen handlar förmodligen inte bara om fotboll. Jag är inte helt säker på att landslagsledningen - eller andra ledningar i landet och fotbollslandet Sverige - tagit den där motsättningen på allvar.

Landslagsledningen har alltid försökt att låtsas som att det regnar, som att landslaget fortfarande är en trivsam samling finfina kollektivkillar som luktar Flottarkärlek och Folkhem.

Så knakar det till lite, grupperingar bildas - och ledningen vet inte riktigt vad den ska göra av alltihop. Till slut räcker det inte ens om de säger åt spelarna att gemensamt sjunga "We shall overcome".

Sverige är inte Brasilien, vårt landslag kan inte nå någonstans utan att fungera som lag - jag antar att det är därför Henrik Larsson och de som varit med ett tag nu pekar ut riktningen.

I morgon möter Sverige Paraguay i en match utan nödutgångar. Det finns inget utrymme för slitningar längre, det finns bara utrymme för slit.

Paraguay kommer att spela som de alltid gör, de kommer konstant att söka ytan framför svensk backlinje och fördela bollar därifrån.

Tobias Linderoth får en nyckelroll, det är runt honom bollarna kommer att hamna. Linderoth ska samla, mittfält och ytterbackar måste lyckas vårda boll fram till de sista 30-40 meterna. Därifrån är allt upp till Larssons opportunism, Ljungbergs fart, Ibrahimovics geni.

Fotboll är en lagsport, men av de mål som Sverige gjort mot hyfsat motstånd sedan förra VM har de tre superstjärnorna legat bakom tre på fyra.

Jag har inget emot om Teddy Lucic gör hat-trick i morgon, men oddsen talar emot det. Ett utdrag ur the Guardians live-rapport från T&T-matchen säger en del om sannolikhet:

"Minut 13: Mellberg skjuter från ungefär 90 meter. Det blir inte mål".

Snabbare och kortare anfall

Sarkasm är ett utmärkt analysredskap - de tre anfallsstjärnorna har ett större ansvar än någon vill erkänna.

Uppspelen har diskuterats till förbannelse efter premiären, men även om de hade brister så var det inte alls så illa som Fredrik Ljungberg ville få det till. Erik Edman var lite för blyg i sin offensiv och kantspelet var begränsat, men i vart och vartannat anfall hade Sverige bollen under kontroll med 30 meter kvar till mål - utan att få in bollen.

Mot Paraguay blir det ett annat spel, snabbare och kortare anfall mot ett mindre samlat försvar. Det blir inga 26 avslut den här gången. Det kanske blir hälften - och något måste in, om inte Henrik Larssons sista VM ska ta slut innan det börjat.

I går, i Bremen, skojade Daniel Andersson med Fredrik Ljungberg, medan Christian Wilhelmsson sköt illa och Mattias Jonson satte skott efter skott i mål. Det låg värme och fukt och kanske åska i luften, och Zlatan sa att man inte kan vinna varje match men att han tänkte vinna den här.

Och så, med ett Z-leende:

- Vi har Henrik Larsson, vi ska inte oroa oss.

Superswedes bakom de flesta målen

I MORGON KAN VI I PRAKTIKEN BLI KLARA FÖR ÅTTONDELEN

Läs också:

Simon Bank