Bank: Värt mer än 40 miljoner kronor

FOTBOLL

Svensk fotboll behövde det här så oerhört mycket

1 av 8 | Foto: Markus Rosenberg var glödhet i CL-kvalet. Först gjorde han 1-0 i första halvlek.

MALMÖ. Markus Rosenberg reste hem från Europas bakgård för att dra med sig MFF ut till den stora scenen.

Vi vet. Han kan. 2–0 till Malmö.

Foto: Simon Bank.

Champions League? Miljonerna? Europatoppen? Om man slöt ögonen och bara lyssnade så var vi redan där.

Jag hade nästan glömt hur det kändes.

Ett svensk lag, en svensk klubb, sprang hela vägen fram till det där europeiska berget, med småkillar och orutin och ryggsäcken från en match där de gjort alla de där billiga misstagen som kostar så mycket.

Så här ser det ut när de inte sätter en fot fel.

Så här låter det när de klättrar hela vägen upp.

Åge Hareides himmelsblå skjorta var Jan Björklund-svettig inifrån och ut, men han log som en hel sommar.

– Jag har aldrig varit med om en sådan här mobilisering i en stad förut, sa han. Det gläder mitt hjärta enormt.

Mitt också.

Adrenalinet rann som lava från läktarna

Den som lagt handen mot gatorna och torgen i Malmö har känt hur det vibrerat av uppeldad övertygelse i veckan. Det där som hette Yes we can i presidentvalen och Si, se puede på spanska fotbollsläktare hade kommit till Malme.

– Vi vet! Vi kan! 2–0 till Malmö!

Svensk fotboll ligger där den ligger i den internationella näringskedjan, lag köps sönder och mästarlag avlöser varandra. Att bygga långsiktigt är nästan omöjligt, det är hela tiden nya lag och nya spelare som kastas i på det djupa.

Emil Forsberg har aldrig spelat så här stora matcher, Anton Tinnerholm och Isaac Kiese Thelin har knappt ens sett dem på tv.

Hareide slängde i dem, sa åt dem att simma.

Det är klart att han var lycklig när han fick se det här.

Adrenalinet rann som lava från läktarna, men MFF-spelarna brann inte upp – de tog emot vad de behövde, men utan att någonsin tappa kylan.

Jag vet inte när jag senast såg ett svenskt lag följa en matchplan så exakt, eller hitta så rätt.

Fas för fas:

I akt ett spelade de enkel, riskfri fotboll med längre uppspel som Kiese Thelin (spets) eller Markus Rosenberg (droppande på andrabollar) låste längst fram. Det var medvetet, och det gjorde att de fick en första kvart utan misstag.

”Var kalabalik nere i Prag”

I akt två kopplade de på sitt passningsspel och fick kontroll över matchen med uppspel mot den konstant kloke Rosenberg, eller mot Forsberg och Simon Kroon som for fram till hyfsade lägen på kanterna.

I akt tre, efter målen, sjönk de hem i två block, styrde ut Sparta mot kanterna och litade på att Robin Olsen och Erik Johansson fångade och stångade på det som seglade in mot straffområdet.

De spelade på max i varenda en av de där faserna, organisationen var hundraprocentig. Spelare som Markus Rosenberg och Markus Halti hade oerhört lite boll, men påverkade spelet genom att oavbrutet vara på precis rätt plats.

Inget slarv, inga misstag.

– Man kan väl erkänna det nu, att det var kalabalik nere i Prag. Vi visste inte hur vi skulle komma ur det då. Det här var en härlig lärdom, sa Rosenberg.

Det här var något helt annat. Malmö FF gav sig själva chansen genom att tänka rätt.

Resten handlar alltid om fotbollsflyt och marginaler, om spelarfötter som missar eller träffar.

Eller, som de säger i Skåne i dag: Om Markus Rosenberg.

Värt mer än 40 miljoner

Sparta hade ju sina chanser, Borek Dockals intelligenta passningsfot hotade i kontringarna, Radoslav Kovác var en millimeter ifrån att nicka in en hörna.

Men de missade, och det gjorde inte Rosenberg.

I första halvlek sprang han in en ljuvlig klackskarv från Kiese Thelin, i andra halvlek elitskruvade han in en drömfrispark från 20 meter.

Han jobbade, han slet, han fick kramp och jobbade lite till. Han ledde det här laget i 90 minuter, och han gjorde sina viktigaste mål sedan han sköt Werder Bremen till Champions League nere i Genua 2010.

Det sägs att de är värda upp emot 40 miljoner kronor, men det här var värt mer.

MFF har tagit sig hit med ett drivet och smart arbete, med rätt män (Daniel Andersson, Åge Hareide) på rätt positioner, med nyförvärv som lärt sig simma.

De fick en stad att mobilisera och sjunga om 2–0, och om ett slumpmål hade stuckit hål på den här ballongen hade vi fått börja om från början igen.

Nu har svensk fotboll nått baslägret, ett gäng unga spelare har känt att de bottnar, och det är en erfarenhet som är värd mer än pengar.

– Det här trodde jag inte för en månad sen, sa Isaac Kiese Thelin efteråt.

Behövde det här så oerhört mycket

När MFF tappade Guillermo Molins och Simon Thern fick de snabbuppfinna ett nytt anfallsspel, och de gjorde det genom att handplocka en allsvensk skuggspelare från IFK Norrköping.

Nyss var Kiese Thelin ingen, nu ser han ut som färdig internationell spelare.

Svensk fotboll behövde det här så oerhört mycket, som exempel mer än som resultat. Nästa bergstopp må ligga i Vitryssland, Rumänien eller Österrike, men nu vet MFF i alla fall att de kan.

Klacken kokade, stadion sjöng, Åge Hareide gubbsprang rakt ut för att krama om Ricardinho och Erik Johansson och Enock Kofi Adu sjönk ner i bön i mittcirkeln, med pekfingrarna riktade rakt upp.

Det var kväll, MFF var vidare, och trots att det var sent var himlen fortfarande ljust blå.

Vi kan. Malmö hade just visat det.

ARTIKELN HANDLAR OM