Krossa myten – importerna dominerar inte i England

FOTBOLL

Som ni vet handlar den engelska fotbollen om fyra saker:

Om myter, krossade myter, bestämda åsikter – och OERHÖRT bestämda åsikter.

Det är hörnstenar man inte tafsar på, Premier League skulle vara ointressant om alla tyckte likadant om allting.

Så kan man få ha en liten mjäll och fin åsikt utan att bli mördad?

Tanken slog mig nämligen mitt under den helfestliga, hysteriskt offensiva gladfotbollsmatchen mellan Manchester City och West Ham i går (2-1), att egentligen är det ju inte så förfärligt illa med Good Old England.

Landslaget är klart för VM trots en manager som förvandlat gänget till hela världens Middlesbrough – småtråkigt, lite-lagom-sådär, underpresterande med tanke på uppställningen. Men ändå: grundkvalitet.

De bästa klubbarna visar sin klass i Champions League och gör det inte bara tack vare dyra utländska värvningar – utan för att det faktiskt finns hemvävda engelska hjältar som Gerrard, Carragher, Cole, Rooney, Terry, Ferdinand, Campbell och flera andra.

Spelet i ligan är ofta bättre än sitt rykte. Det finns fortfarande outhärdligt trista benknäckar-föreställningar som ger träskfotbolls-hatarna ved till brasan, men man bör inte blunda för de snygga och underhållande shower som ges. Och då talar jag inte bara om Chelsea och fyra-mål-på-nio-minuter.

Det är inte så dålig klass på den undre halvan av tabellen som ofta hävdas. Nej, jag tänker inte säga emot dem som tycker att Serie A eller La Liga är bättre totalt sett, det har jag själv hävdat, men man kan ju också se det så här: är det inte ett styrkebevis för ligan att Champions League-mästarna Liverpool ligger 12:a, att Newcastle med Owen och Shearer och hela sin feta plånbok och sina fans och sin tjusiga arena är 13:e, att Everton ligger sist med en futtig poäng? Jag menar, hur tror ni Everton skulle klara sig mot Djurgården, som inte ens kunde slå lilla Cork? Ganska bra, tror jag.

Och till sist: det är inte BARA de utländska importerna som dominerar i Premier League.

Därmed kommer jag in på den åsikt som förmodligen blir föremål för diverse synpunkter på mejlen.

Jag roade – eller snarare oroade – mig med att ta ut ett All Star Team från Premier League efter en knapp fjärdedel av säsongen.

Det är i allra högsta grad en smaksak, men jag vill betona att gamla meriter inte räknas, bara det som visats nu i höst. Vilket till exempel innebär att en annars given spelare som Thierry Henry inte kan komma ifråga, eftersom han blev skadad så tidigt.

Resultatet överraskade i alla fall mig själv. Jag trodde det skulle bli ett superlag dominerat av utlänningar, men så blev det inte.

I en 4-4-2-uppställning har jag hela åtta britter med: sex engelsmän, en irländare och en nordirländare. Två är från Frankrike, en från Elfenbenskusten.

Ingen italienare, ingen spanjor, ingen holländare, inte ens en brasse. Däremot var det ytterst nära att jag plockade med en svensk, Fredrik Ljungberg.

Mitt All Star Team efter nio omgångar:

Målvakt: Maik Taylor, Birmingham (Nordirland).

Kommentar: Chelseas Petr Cech (Tjeckien) borde ju vara den givne, men hur många räddningar har han behövt göra i höst? Veteranen Taylor har fått göra desto fler – och flera av dem har varit bland de svettigaste man sett. Jag väljer alltså inte det lättaste alternativet här.

Fyrbackslinje: William Gallas, Chelsea (Frankrike)-John Terry, Chelsea (England)-Jamie Carragher, Liverpool (England)-Ashley Cole, Arsenal (England).

Kommentar: Ferdinand? Carvalho? Campbell? King? Nej, Callagher förtjänar sin plats för närvarande. De andra tre rätt ohotade.

Mittfält (diamant): Steven Gerrard, Liverpool (England)- Claude Makelele, Chelsea (Frankrike)-Frank Lampard, Chelsea (England)-Damien Duff, Chelsea (Irland).

Kommentar: Hade Ljungberg till höger först, men var skulle jag då göra av Gerrard när Makelele är den defensive? Duff spelar ofta till höger i Chelsea numera, men han är den naturlige vänsterfoten i den här kvartetten. Giggs, Ronaldo och Robben med i bilden också.

Anfall: Wayne Rooney, Manchester United (England)-Didier Drogba, Chelsea (Elfenbenskusten).

Kommentar: Vi snackade om form, eller hur? Ruud van Nistelrooy leder skytteligan, men han får ge sig här. Och Henry har alltså lirat för lite.

Så:

Myten om de brittiska öarnas totala fotbollskollaps inför invasionen av utländska stjärnor har fått en liten spricka i mina ögon. Flera av de största artisterna, till exempel de bästa brassarna, spelar i andra ligor, men nog står sig engelsmännen ändå rätt bra för att vara ”överreklamerade terränglöpare”?

Bara en åsikt, mina vänner, bara en åsikt.

VECKANS LISTA...

Wennmans Premier League – varje måndag

Peter Wennman

ARTIKELN HANDLAR OM