Fanatikerna som grät – Gais största tillgång

FOTBOLL

Simon Bank: De förtjänar varje liten sekund av lycka

Gais är rock'n'roll. Gais är goa gubbar. Gais är gemytligt lidande.

Så långt myten.

Redo för lite verklighet?

Göteborgs Atlet & Idrottssällskap är allsvenskt igen.

Känn på den.

Så tog en vecka och en fotbollssäsong slut i samma andetag, med en match som var alla helvetes kvals otäcka styvmoder.

Mattias Gravem, spelaren som sprang mest av alla i kvalet, sprang först av alla fram till fansen. Han köptes av fansen en gång, så det var som det skulle. Gais är sina fans. Mer än många klubbar är de det, och vad Gravem såg var ett gungande hav av makrillar, salta tårar och söta leenden och ansikten som inte såg ut att ha fattat någonting.

Mästare i dåliga affärer

I år efter år har de stöttat en klubb som bara varit mästare i dåliga affärer. Klubbstugor har brunnit, villor (Glenn Hyséns) har byggts, och det enda man kunnat lita på är att Gais är ett lag ingen kunnat lita på.

Nu är de tillbaka.

Spelarna klädde av sig tröjor, skor och en del kläder de inte borde klätt av sig, och kastade upp dem på läktaren.

Landskrona Bois behövde de inte oroa sig för. Bois har klätt av sig självt för längesen.

Klubben som i modern historia alltid stått för positiv passningsfotboll och strålande talangförädling har i år satsat på grisfotboll, panikköp, Mats Jingblad och - herregud - Kalle Björklund.

Ansvaret faller tungt som bly på den sportsliga ledningen.

Många trodde på Bois

Vi var många som trodde att Bois skulle klara kvalet ändå, men Jingblad coachade bort en halvlek i Göteborg, gav bort mittfältet med en 4-3-3-uppställning - och skåningarna hämtade sig aldrig. De malde Gais sönder och samman i 90 minuter igår, men när Andreas Yngvesson och Johan Andersson båda sköt rakt på den briljante ur-gaisaren Dime Jankulovski i en och samma sekvens så insåg man att det inte var en bra dag för Bois. Den här heller.

När Landskrona hade tuggat färdigt och spottade ut Gais så var det grönsvart som hade de allsvenska t-shirtarna på sig.

I dag är det Gais.

De förtjänar varje liten sekund av lycka.

Har solid ekonomi

Under en femårig exil i seriesystemets alla mörkaste skrymslen (ett tag spelade de i samma serie som Skene) har de under en ny ledning arbetat fram en, med Gais-mått mätt, solid ekonomi.

Laget ser inte ut som något allsvenskt, varken organisation eller spelarmaterial är redo för den högsta serien.

Men det behöver de inte heller vara just nu. De behövde bara vinna ett kval, och tack vare en strålande halvlek av Hasse Blomqvist, tre strålande halvlekar av Roland Nilsson, tre strålande räddningar av Dime Jankulovski och fyra halvlekars gammaldags bonnslit av resten så är Gais tillbaka i toppen.

Fotbollssverige blir lite fattigare med ytterligare ett 031-gäng, men Fotbollsgöteborg jublar förstås. Snart kan de bilda en egen liga och konkurrera ut allsvenskan. Med ett pånyttfött Gais blir det ännu större konkurrens om sponsorer, men också mer drag och ett publikt lyft - även om Gais supportrar är både färre och mer fanatiska än många tror.

Kan fördubbla publiksnittet

De har snittat 4000 åskådare i år, och kan med rätt resultat fördubbla det i allsvenskan.

Fanatikerna är Gais största tillgång - den näst största har ont i låret idag.

Roland Nilsson kallades för Super-Pro när han spelade i Sheffield Wednesday, backen som döptes till Fet-Edvard när han spelade i IFK Göteborg är fortfarande bättre tränad än många svenska elitspelare.

Med ett sådant exempel som tränare är det inte förvånande att Gais orkar springa genom väggar och kval.

Roland Nilsson föddes på hösten 1963, några veckor tidigare hade Gais kvalat upp i allsvenskan.

Det är, på det viset, som om cirklar slöts, världen blev logisk och allt föll på plats när kvällen skimrade i grönt och svart i Landskrona igår.

Logiska Gais.

Inte undra på att supportrarna grät.

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM

Superettan