Fjärde raka vinsten – dörren till EM-festen 2008 står vidöppen

FOTBOLL

REYKJAVIK

Det var som att stå i snömodd i en krogkö, mitt i svinkalla vintern.

Så kom Chippen, och vi gick förbi kön.

2008 är det EM - då ska Sverige vara med och dansa.

Foto: EM ÄR NÄRA Sverige jublar för fjärde gången på fyra försök i höstens EM-kvalet. En lika bra start har landslaget bara fått en gång tidigare - hösten 1998 - då kvalet till EM 2000 inleddes.

Samma på Café Opera som på Park Lane som på Laugardalsvöllur (vilket är isländska för "Viskavallen") - det blir ingen riktig fest utan Christian Wilhelmsson.

Är det en efterfest man är ute efter räcker det ganska bra att nynna det här:

Fyra vinster, noll oavgjorda, noll förluster.

En gång till:

Fyra vinster, noll oavgjorda, noll förluster.

Det är verkligen rasande snyggt, Sverige har skaffat sig drömläge i kvalet. Inte lika bra som 3-0 på bortaplan mot Serbiens U21, men nästan lika bra. Med det vill jag ha sagt något om bollars form, men också att kvalmästarna Sverige redan nu är ytterst nära en sommar i Schweiz och Österrike.

Arbetsmoralen är stjärnan

Det är vackert så, men i går i Reykjavik fanns inget som var ens i närheten av skönhet.

Jag hade inte väntat mig det heller. De senaste dagarna har jag skrivit om att det här skulle vinnas med arbete, och att jag hoppades på Christian Wilhelmsson.

Jag blev inte besviken.

Sveriges fotbollslandslag svek ingen i höst.

Lagets största stjärna är den skogshuggaraktiga, intelligenta arbetsmoral som alltid varit Lars Lagerbäcks ledstjärna. Det är som om han bottnar bättre i det här spelet än något annat. I går fanns heller inget alternativ. Sverige kom till Island utan - och jag ska försöka minnas alla - Henrik Larsson, Zlatan Ibrahimovic, Teddy Lucic, Tobias Linderoth, Andreas Isaksson, Anders Svensson, Fredrik Ljungberg, Mattias Jonson. Så började Olof Mellberg kräkas, och ur Lagerbäcks ordinarie VM-elva var plötsligt Erik Edman den ende som fanns kvar på samma plats.

Hur många lag i världen klarar av en sådan omsättning utan att det egentligen märks så mycket?

Ett? Två?

Två vådaskott i början

Sverige gör det tack vare sitt (eller Lagerbäcks) tröttsamma tragglande av en grundmodell. Man kan sätta in sjukgymnasten som vänsterback och han vet ändå precis vad han ska göra.

Det var en skitmatch i går. En riktig skitmatch, men man ska ha klart för sig att inget annat var möjligt. Jag satt på läktaren och fruktade att Lasse Sandlin skulle blåsa iväg - Lasse väger strax över 70 kilo - och när jag sneglade ut mot havet såg jag Grönland driva förbi.

Bara det att Sverige och Island fick ihop 22 man som ville vistas utomhus i kortbyxor var imponerande.

Resten var bonus.

Vidarsson vådasköt 1-0, Kim Källström vådasköt 1-1, Island hade en farlig variant på sina fasta (Kristjan och Hannes Sigurdsson skiftade plats med Ingimarsson och Hreidarsson) och i början, innan han blev Spanien-stor på nytt, hade Petter Hansson Mellberg-abstinens och tog för mycket djup.

Island är inget jättelag, men tillräckligt bra för att slita ont i medvind. De amerikanska soldaterna har lämnat ön, men de hade känt igen det här, för matchen såg ut som football, den amerikanska sorten.

Det handlade mer om att vinna yards, att strävsamt flytta spelet högre upp, än om att hitta passningsvägar genom mittfältet. Backlinjen, Daniel Andersson och Kim Källström stod långt ner och skickade quarterback-missiler fram mot anfallare som sprang på allt.

Allt var ett försök att kontrollera en match som inte ville låta sig kontrolleras.

Det var vindbyar, regn, armbågar åt alla håll och en landskamp som var en enda stor närkamp. Christian Wilhelmssons utgångsposition sa det mesta.

Han, Sveriges ende dribbler, låg konstant nedanför Islands högermittfältare Steinsson och hade alltså två spelare mot sig varje gång han fick bollen. Å andra sidan fanns han alltid på rätt sida när Island vann bollen.

4-0-0 - vilken fin höstbild

Niclas Alexandersson spelade likadant på andra kanten, och den enda frågan som återstod var vilket lag som var mäktigt den där enskilda, individuella prestationen som skulle tippa över alltihop.

Island hade en frispark i ribban.

Sverige hade Chippen.

I 90 minuter låg han på försvarssida, i ett par sekunder trollade han i straffområdet. Vilken fin bild av höstens svenska landslag.

En annan fin bild ser ut så här:

Fyra vinster, noll oavgjorda, noll förluster.

Den 24 mars kan Danmark spela Spanien halvvägs bort från EM, medan Sverige tittar på. Dörren till festen står öppen, det är bara att fortsätta in.

Men först ska jag ta ett skållhett bad och se om jag kan få liv i mina fötter igen.

Läs mer om EM-kvalet:

Simon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM