Mejla

Simon Bank

Bank: Vi såg en fotbollskontinent skaka i grunden

Publicerad:
Uppdaterad:

FOTBOLL

Vi såg Chelsea inleda sitt titelförsvar och vackla, vi såg en fotbollskontinent skaka i grunden.

Vem som får pokalen till slut vet vi inte.

Däremot har vi just fått en favorit till årets Oscar.

Champions League må vara ett knappt dygn gammalt den här vändan, men alla som kan läsa en resultatrad vet att någonting förändrats i grunden.

Det här är numer en turnering där Spartak åker till Camp Nou och tvingar fram den allra sista gnuttan slutminutsbriljans ur Messi, det här är ett Europa där Bate bara behöver fyra skott och en halvlek för att göra tre mål och sänka Lille. Galatasaray testar Manchester United på Old Trafford, Cluj har en portugisisk partykväll, och ett nyrikt Málaga imponerar nästan lika mycket som ett gammelrikt Real Madrid.

Ja, och dessutom har vi redan bytt mästarlag.

Lyckligt leende Buffon

Det Chelsea som Rob Di Matteo ledde till pokalen i München i våras finns inte längre. De är yngre, lättare och har redan kommit väldigt långt i en revolution som ska förvandla ett försvarslag till ett lag som vill vinna matcher med bollen.

I en halvlek såg de ut som att de rentav hade kommit hela vägen fram.

Juve gick ut bakom en lyckligt leende Buffon, äntligen tillbaka där de hör hemma efter tre år i ödemarkerna. De försökte spela sin fotboll, hade en hög ambitionsnivå, men den lilla skillnaden i intensitet gjorde att felprocenten drog iväg alldeles för långt.

Juve tappade boll när de inte borde, lät Chelsea anfalla från ställen de inte fick.

Antonio Contes lag har inte förlorat en ligamatch på 42 omgångar, men det blev tydligt för dem att det här är en annan liga. Visst såg de intressanta ut när de anföll, visst var det oerhört roligt att se ett lag som stod tryggt i sin 3-5-1-1 med de oortodoxa fantasi-paret Giovinco-Vucinic längst fram.

Men roligast i första halvlek var ju, trots det, att se en 21-årig pojke som heter Oscar.

Trollade in 2-0

Di Matteo skickade in honom på Juan Matas plats, och fick en spelare som dels var klok nog för att stjäla Pirlos nycklar i defensiven, dels bra nog för att använda sina egna nycklar när han väl sprungit till sig bollen.

Oscar vallade in 1–0 från ett hål som uppstått när Vidal låg ute och fick vård för en stukad fot, han trollade in 2–0 med ett skott i krysset efter att ha förnedrat Pirlo med sin mottagning och det sunda förnuftet med sin avslutning.

Det nya Chelsea och det nya Juve stötte in i varandra i en fascinerande första halvlek där båda lagen baserade sitt spel på temposkiften snarare än etablerat spel.

Den som undrat vilken sorts lag Di Matteos Chelsea vill bli tittade på första halvlek och såg ett lag som kontrade med kontroll, gav sig själva ytor och dök in i dem. Den som är nyfiken på vilken sorts lag Contes Juve redan är… vet det ju redan.

Ett års överlägsenhet i Italien har inte bara gett dem en spelmodell som de är så oerhört hemma i att de kan den baklänges och framlänges. Den har också begåvat dem med en övertygelse som är så stark att de inte ens viker sig när de har 0–2 i ansiktet hemma hos de regerande mästana.

Logiskt och riktigt

Juve är Serie A:s bästa andrahalvleks-lag, och mot ett lite mer passivt och försiktigt Chelsea kunde de visa exakt vad det betyder. De har sin form, de har sin fart, och de har flera olika spelartyper som de kan stoppa in i den. Funkar inte Giovincos geni så skickar de in Quagliarellas konkretion. Går det inte med lågt försvar så trycker de upp 30 meter och spelar på samma sätt.

Andra halvlek blev lite mer försiktig, lite mer av vårens Chelsea… och på det hela taget så sa alla misstagen i matchen mer om kvalitén – pressen, det trånga, defensiven – än vad prestationerna sa.

2–2. Chelsea vann inte, Juventus förlorade inte.

I en bra match mellan två väldigt bra lag var det både logiskt och riktigt.

Publicerad:

Sportbladet – Allsvenskan

Prenumerera på vårt nyhetsbrev om Allsvenskan – krönikor, reportage, intervjuer, granskningar och rankningar.

ÄMNEN I ARTIKELN