München 18:00: Festen kan börja

FOTBOLL

Simon Bank: Ett nytt VM i ett nytt Tyskland - jag vill bara att de ska blåsa igång matchen

BREMEN

Jag såg Maradona, träffade Cantona, dansade en natt i Kobe och en i Tokyo.

Jag mötte Ronaldinho, pratade med Zlatan, blev förälskad i Seoul och förkrossad i Oita.

Så går fyra år.

I kväll får vi ett nytt VM, i ett nytt Tyskland, och det finns hundra skäl att hata det.

Just nu kommer jag inte på ett enda.

Snart går det hål i väggen.

De har byggt en VM-scen framför stationshuset i Bremen, komplett med en sandplan, två mål, discolampor och ond musik. De spelar den på en volym som är till för att döda, eller åtminstone skada allvarligt.

Basen dunkar i bröstet.

Jag går in i musiken, glömmer den, slår på tv:n och ser en rapport till om Michael Ballacks skada.

Det räcker med tre takter av nästa intro för att jag ska öppna fönstret på så vid gavel att min tappade haka kan hänga ut.

De spelar "Three Lions".

De spelar den låt som blivit Englands egen fotbollshymn och som tar avsteg i VM-finalen 1966, den där de slog Tyskland på Wembley. Det är, även om jag räknar med hela Tomas Ledins skivkatalog, den sång jag minst av alla förväntar mig att få höra på ett torg i Bremen.

Kanske säger det mer än man tror.

I kväll möter Tyskland Costa Rica i den första av 64 matcher i ett VM där fotbollen kommer i andra hand för Tyskland.

Tyskarna vill bara överraska världen

Vi är här för att se världens största skådespel. Ronaldinhos magiska fötter, Zinedine Zidanes sista föreställning, Svennis avsked, Italiens kamp för sin heder, Leo Messi. Vi är här för att åtminstone inbilla oss att ingenting är omöjligt, att världen är enkel och rättvis, och att Zlatan kan vinna VM åt Sverige.

Men Tyskland vill bara överraska världen.

Häromåret gjordes en opinionsmätning där tretton EU-länder fick sätta etiketter på alla andra EU-länder. Tyskland rankades högst i fyra kategorier: "Stark ekonomi", "Kvalité på tillverkade varor", "Kvalité på industriprodukter", "Pålitligt folk".

De hamnade sist i kategorin "Sympatiskt, glatt folk".

Fördomen om det maskinartade, stela, militäriskt disciplinerade tyska folket sitter så djupt att det gör ont. Det räcker att slå upp vilken spansk, engelsk eller fransk sporttidning som helst från de senaste tjugo åren för att få en lektion i hur man piskar in ett varumärke.

Krigsreferenserna avlöser varandra, tyskarna beskrivs som oövervinnerliga robotar.

Det kanske var så.

Men just nu skiter tyskarna i det. De vill ta en öl, se på fotboll, festa lite. Visa upp ett land som vet hur man har kul, och en ny identitet befriad från komplex.

De skulle väldigt gärna vilja vinna VM också, men eftersom landslaget inte har slagit en enda motståndare av kvalité på sex år så är det inte särskilt många som tror på det. I en tv-undersökning i går fick fansen svara på om de trodde att Tyskland skulle vinna premiären även utan den skadade Michael Ballack.

- Nej, sa vart femte.

Låt det sjunka in.

Det är alltså inte Olle Nordins landslag vi pratar om, utan en av världens absolut främsta fotbollsnationer. Och vart femte tror att de inte ska slå Costa Rica. I en VM-premiär. På hemmaplan.

Den tyska fotbollens fall (hjälpligt översminkad av ett slumpartat EM-guld 1996 och en ännu mer slumpartad finalplats i VM senast) följde efter landets enande. Kanske blev de för kaxiga. Franz Beckenbauer hade ju lovat, med en närmast pelésk precision, att ett enat Tyskland skulle bli helt oslagbart i världsfotbollen.

Tyska lag fortsatte spela en antikverad fotboll, med markeringsspel och libero - medan övriga världen utvecklades såväl taktiskt, tekniskt som organisatoriskt.

Det oslagbara Tyskland finns inte längre.

Sista c hansen försvann med Ballack

Michael Ballack, den östtyske dirigenten som bär VM-drömmarna på sina axlar, är skadad och missar matchen i kväll. Han skulle spelat i en djupare mittfältsroll än i EM senast, och utan honom försvinner den sista chansen till en lyckad sommar

En del har gett upp oavsett vilket.

- Det är viktigt att de spelar attraktivt, då är det inte omöjligt att gå till kvartsfinal. I så fall ska inte den tyska publiken bli besviken, utan njuta av alla matcher, säger Lothar Matthäus, den senaste tyske kapten som lyfte VM-bucklan.

Historiens bästa VM-arenor stod färdigbyggda ett år i förväg, och festen har sugit tag i ett helt land. Flaggviftandet som var skuldbelagt för inte särskilt längesedan är det inte längre. Tyskland frossar i en ganska avslappnad nationalism. Samtidigt övergår hysterin hemma i Sverige mänskligt förstånd inför det närmaste vi någonsin kommer ett VM på hemmaplan.

Det är så mycket, av allt.

På ena sidan: extasen, dansen, Roberto Carlos vackra leende. På andra sidan: en kvarts miljon poliser som skyddar oss från huliganer, nazister och terrorattacker. 65 procent av tyskarna skriver under på åsikten att sponsorerna är viktigare för Fifa än vad fansen är.

Om man vill går det att peka åt alla håll och se girighet, hot och hat överallt.

Om man vill.

Men i kväll spelar Tyskland mot Costa Rica, i morgon spelar Sverige mot Trinidad och Tobago. Jag har väntat i fyra år på det här, på nya minnen och möten och förälskelser.

Så just nu vill jag bara att de ska blåsa igång matchen.

Simon Bank