FÖRVANDLINGEN

FOTBOLL

Rydström: Vi är alla förvånade över Rosenberg – men vad vet vi egentligen?

Foto: Sköt Malmö till CL Markus Rosenberg gjorde två mål då Malmö FF slog ut Red Bull Salzburg och kvalade in till Champions League.

Det är en metamorfos.

Eller om det bara är så att vi inte förstod hur bra han egentligen var.

Markus Rosenberg kommer hem till allsvenskan och plötsligt väcker hans nej till landslaget förvåning och besvikelse.

Vem hade trott på den utvecklingen?

Visst var Markus Rosenberg bra när han var utlånad från Malmö FF till Halmstads BK 2004. Så bra att han nästan sköt hem ett SM-guld åt HBK.

Men nu är vi alla förvånade.

Samtidigt, vad vet vi egentligen?

Sedan 2004 har Rosenberg tillbringat sitt fotbollsliv utomlands – Ajax, Werder Bremen, Racing Santander, West Bromwich – och hur bra bild får vi av våra utomlandsproffs? Vi bedömer dem utifrån mål och assist och rubriker.

Om Markus Rosenberg hade gjort samma arbetsinsats för Werder Bremen som han gjorde i onsdags på ett gungande Swedbank Stadion när Malmö FF slog ut starka Red Bull Salzburg, hade vi då sett några hyllningar av honom?

Antagligen inte.

Man kan med andra ord se det på så många olika sätt. Och bland alla sätt kan jag inte frigöra mig från att imponeras av det Malmö FF byggt upp.

För även om alltså Rosenberg var bra redan 2004 och även om han varit bra periodvis som utlandsproffs skiner han nu på ett fantastiskt sätt. Och det är inte första gången Malmö FF får en spelare dit.

Vi behöver inte gå längre tillbaka än ett år. När Guillermo Molins kom hem till Malmö FF efter en misslyckad period i Anderlecht och Real Betis. Och växte ut till allsvenskans bästa offensiva spelare.

Malmö bara ökar sin standard

Vi vet var svenska klubblag befinner sig i den europeiska näringskedjan. Inte högst upp. Vilket betyder att de mest framträdande spelarna försvinner. Men om svenska klubblag tidigare stått handfallna tycks MFF nu bara rycka på axlarna, önska den sålda spelaren lycka till och sedan plocka in ­eller upp någon annan. Och laget agerar som om ingenting har hänt.

De senaste säsongerna har klasspelare som Mathias ­Ranégie, Jimmy Durmaz och Tokelo Rantie sålts. För att nämna några.

Och sedan SM-guldet i fjol har ytterligare stjärnor lämnat. Johan Dahlin, Daniel Andersson, ­Jiloan Hamad, Pontus Jansson, Miiko Albornoz och till det skador på nämnda Guillermo Molins och Simon Thern.

Men MFF bibehåller inte bara sin standard. De ökar den.

Det är väldigt imponerande.

Hamrén tittade förvånat på oss

Det är i den här MFF-miljön som Markus R­osenberg lyser.

Men han tackar nej till landslaget.

Markus Rosenberg vill fokusera på Malmö FF och visst är det rasande vackert att läsa?

För det är trots allt hos klubblaget som den största lojaliteten bör ligga.

Det är klubblaget som är blodomloppet, det är klubblaget som är en förutsättning för allting.

Om Rosenberg då känner att det inte finns kraft för både landslag och klubblag ska klubblaget gå före.

Och jag förstår Markus Rosenberg. Jag och min forne lagkamrat Tobias Carlsson tackade båda två också nej till landslaget. Skillnaden var bara att ingen av oss hade fått förfrågan. Vi fick inspirationen från HIF:s nuvarande sportchef Jesper Jansson. Som i en intervju i slutet av sin karriär konstaterade att han i fortsättningen tackade nej till landslaget. Som om han var påtänkt.

När Erik Hamrén var nytillträdd förbundskapten och samtidigt tränade Rosenborg var vi i Kalmar FF på träningsläger i Spanien samtidigt som Rosenborg. Tobbe och jag gick förbi Hamrén, hälsade och sa ”det är ingen mening att du tjatar, vårt nej står fast, vi ändrar oss inte”.

Erik Hamrén tittade förvånat på oss.

Jag utgår från att Markus Rosenbergs nej bekymrar Hamrén en smula mer.

Fem hetaste spelarna i allsvenskan

Markus Rosenberg, Malmö FF

Daniel Andersson var MFF:s självklare kapten och man såg ingen naturlig efterträdare. Jiloan Hamad tog dock över på ett fint sätt. När Hamad lämnade övertog Guillermo Molins bindeln och det var som om han aldrig gjort något annat. När Molins skadade sig uttryckte MFF-fans oro. Hur skulle det nu gå? Tja, Markus Rosenberg klev fram och nu får man intrycket att Rosenberg var kapten redan på 1970-­talet. Så självklart agerar han.

Nabil Bahoui, AIK

Han kan skjuta från alla håll. Och alla avstånd. Och gör det också. Uttagen i den svenska EM-kvaltruppen.

Mikael Dahlberg, Helsingborg

Om vi ska lyfta fram en enda spelare i detta HIF, som gått från krislag till ett lag med sju raka utan förlust, ska vi nämna Mikael Dahlberg. I varje minut gör han det jobbigt för motståndarnas försvarslinje. Stör, sliter, får fast bollar och ­tillåter HIF att flytta fram sitt lag. Nyttigast i allsvenskan?

Lasse Vibe, IFK Göteborg

När han kom till IFK Göteborg var han en rapp och påhittig mittfältare. Men han fick sällan ihop alla delar och det slutade allt som oftast i blott bra intentioner. Nu sitter de olika delarna ihop. Och plötsligt öser han in mål. Belöningen? En plats i det danska landslaget.

Emil Forsberg, Malmö FF

Jag mötte Forsberg när han var i Gif Sundsvall. Då var han mest omskriven som Gif Sundsvall-­legendaren Leif Forsbergs son. Men utan Jimmy Durmaz och Jiloan Hamad på MFF:s kanter fick Forsberg chansen. Och successivt har han växt in i rollen. Och nu är han uttagen i A-landslaget.

Henrik Rydström

ARTIKELN HANDLAR OM