Mejla

Simon Bank

”Det är det här allt handlar om – efter stormen: Lugnet”

Bank: Falun är redo att skriva sina egna magiska minnen – vilka är beredda?

Foto: ANDREAS BARDELL

Halta och lytta, kantstötta och ­darriga, kraschade och skadade. Strunt samma, det är det här allt handlar om.

Efter stormen: Lugnet.

Vilka är beredda?

Trähuslängorna hukar i grådis, gatorna är lackerade i lårbensis och det är egentligen inte förrän man börjat röra sig upp mot skidstadion som det känns att saker och ting bryter igenom det sömniga.

Det har gått fem år sedan Fis tilldelade Falun VM-arrangemanget. I dag smyger mästerskapet i gång, gud ska veta att det varit en lång resa hit.

Och det vore synd att säga att den följt några kartor.

Mästerskapssäsonger är långa säsonger, eftersom alla vet vart de vill men ingen vet hur man hittar dit.

Toppidrottare tränar sig sönder och samman, planerar upplägg med experter och erfarenhet, de förbereder och finkalibrerar, men lik förbannat avgörs allt av hur väl de lyckas pricka det där nålsögat som heter form.

Norge har kommit hit med skidvärldens bredaste armé, med en bredd som skräms lika mycket som sin spets. Svenskar och singelstjärnor som Cologna eller Kowalczyk har haft kikarsiktet inställt på de här veckorna hela året.

Hur det känns?

Det känns som att ingen har en aning.

Det känns som att vi ska ut i skogen och se på en skidskvadron som jagar sig själva lika mycket som de jagar varandra.

Vi har en skidkung som knappt hann ­börja sin försäsong innan han kraschade en ­Audi A7 rakt in i ett vägräcke. Petter Northug är VM:s största, starkaste och allra mest spännande berättelse.

Vi har Marit Björgen och Therese Johaug, som fick en del att tänka på när Charlotte Kalla helt plötsligt såg ut som Charlotte Kalla i helgen som gick.

Kalla kan ha prickat alldeles rätt

Vi har Kalla, som strövat runt i den där vildmarkslika osäkerheten som hon gjort till psykologisk metod, men som kanske, möjligen, prickat alldeles rätt nu. Hon går in i bubblan, tänder sina svarta ögonstrålkastare, känner hur det ”pirra i häla kroppä-än” och ger sig ut för att åka skidor i sitt livs mest pressande miljö.

Vi har skidmaskinen Martin Johnsrud Sundby som står på en manisk träningsgrund men börjat hacka precis lagom till mästerskapet. Vi har mästerskapsmaskinen Marcus Hellner, som inte lämnat några ledtrådar. Vi har fenomenet Johan Olsson, som har med sig en usel säsong, men också en karriär som handlat om att korrigera usla säsonger.

Vi har formtoppningsexperten Dario Cologna och sluggern Justyna Kowalczyk som kollapsade på Tour de Ski.

Och vi har förmodligen inte Emil Jönsson alls, en brusten ljumske är inget för fyra fartheat på kort tid.

– Jag hoppas det känns bättre nu, för i Östersund hade jag ingen fart alls, sa Calle Halfvarsson i går.

Han är född ett par mil härifrån, i Sågmyra, har tränat på Lugnet sedan han var liten, lever och bor i Falun. I går satt vi i högskolans bibliotek, framför skärmar med köttclowns-reklam, och frågade om ett mästerskap som ska smygstarta med sprintkval i dag.

Jag tror på de som brukar veta

Dundertalangen Stina Nilsson satt med sitt Mona Lisa-uttryck och pratade om att ha roligt (det gör hon alltid) och Falu­boende Hanna Falk sa på sjuhäradsmål att ”jag kan banan, det kan jag”. Skulptur­stabila Ida Ingemarsdotter pratade mest, och eftersom hon öppnade med att berätta att hon älskar Blondie och fortsatte med att säga att ”det inte ska vara någon omöjlighet att plocka Björgen” hade hon sagt allt som behövs för att kvala in som moralisk guldmedaljör i allt hon gör.

Men de visste ju lika lite som alla andra.

Ska vi lita på att Ingemarsdotter prickar formen som hon brukar? Ska vi tro att fjärdeplatsfetischisten Calle Halfvarssons helghack var en reaktion på höghöjdslägret? Vad ska vi tro om norskor och norrmän över huvud taget?

Skidkroppar är fina instrument. När de spänns till bristningsgränsen kan de lika gärna spricka som hålla.

I dag börjar VM, och jag tror på de som brukar veta hur man gör: Dario Cologna och Petter Northug, Kalla, Björgen och Johaug.

För fyra år sedan fick vi se Norge koka över under flaggorna i Holmenkollen. Marcus Hellner döpte en backe och Northug Lillelien-hälsade till kung Carl-Gustaf att han slått dem alla.

Olsson skrev om manus

För två år sedan skrev Johan Olsson om manus för hur man kör en femmil. ­Falun har väntat på den här dagen i fem år, mitt i det grå står en liten dalastad redo att skriva sina egna magiska minnen. Skidvärlden drömmer om tyska eller italienska framgångar för att lyfta intresset för sporten, Sverige drömmer om att få se mörkret lätta i Charlotte Kallas ögon, Norge drömmer om att få skriva slut berättelsen om Petter Northug med ett sista rockstjärneleende.

Framåt eftermiddagen drog en snöstorm in över Falun. När Lugnet lagt sig får vi se flaggorna och ­svaren.

Sveriges 10 största medaljchanser

1. Charlotte Kalla, 10 km F

2. Sprintstafetten, dam

3. Herrstafetten

4. Stina Nilsson, sprint

5. Damstafetten

6. Johan Olsson, 50 km K

7. Charlotte Kalla, skiathlon

8. Marcus Hellner, 15 km F

9. Marcus Hellner, skiathlon

10. Sprintstafetten, herr

avSimon Bank

ARTIKELN HANDLAR OM