Söders krav – i Wernblooms anda

”Kul vid sidan om och stenhårt jobb på planen”

FOTBOLL

GÖTEBORG. Wernbloom, Stiller och Jonsson satte sin prägel på Robin Söder.

Nu blir den 27-årige anfallaren, kulturbäraren och trebarnspappan en farsa i nya IFK Göteborg.

– Jag fick lära mig att ha kul vid sidan om och jobba stenhårt på planen. Jag förväntar mig samma sak nu av de yngre spelarna, säger Söder.

När Sportbladet publicerade sin bibel om IFK Göteborg tidigare i sommar intervjuades Blåvittlegendaren Niclas Alexandersson om vad som krävs för att den krisande klubben ska komma tillbaka i toppen av allsvenskan.

”Det krävs att våra proffs ute i Europa visar klubbhjärtat och kommer hem”, svarade Alexandersson.

Trots bara fyra säsonger utomlands och 27 år fyllda återvände nyligen Robin Söder till IFK Göteborg efter tre år i danska Esbjerg och ett år i belgiska Lokeren.

Hemma mot Östersund under måndagen väntas han göra sin comeback-debut för Blåvitt i allsvenskan efter ett par dagar med träning på Kamratgården.

Är det ett för tufft krav från Alexandersson riktat mot IFK Göteborgs utlandsproffs?

– Man kan inte förvänta sig att folk bara ska flytta hem så där. Alla har en familjesituation att ta hänsyn till, var de befinner sig i sina karriärer, ekonomi. Det går inte att bara att säga att de ska komma hem. Det är så många delar i det att ta hänsyn till.

– Jag köper att snacket går, men beslutet är helt upp till var och en, säger Robin Söder.

Speltid avgörande

Fansen drömmer om att spelare som Marcus Berg, Pontus Wernbloom, Oscar Wendt och Gustav Svensson ska återvända och föra Blåvitt tillbaka till toppen.

Robin Söder valde att flytta hem när IFK Göteborg är i ett jobbigt läge.

– Jag är inte på den nivån som de du nämner. Det är svårare beslut för dem.

Foto: TT
Senast Söder spelade i IFK Göteborg var 2014.

Varför flyttade du hem?

– Det handlade om chansen till speltid. Jag var placerad på läktaren i min senaste match i Lokeren och då förstod jag hur det kunde bli de närmaste sex månaderna tills vinterfönstret öppnade. Jag vill spela. 

Var det ett alternativ att stanna utomlands?

– Hade jag avvaktat så hade det kunnat dyka upp intressanta alternativ. Men är det värt att dra med sig familjen och barnen till ytterligare ett nytt land och språk?

– Det allsvenska transferfönstret stängde 11 augusti och jag var tvungen att ta ett beslut. IFK Göteborg kändes som rätt alternativ just nu på alla sätt, säger Robin Söder.

– Jag är inte här för att avsluta min karriär. Förhoppningsvis kan det här ge mig en skjuts och ta mig ut i fotbolls-Europa igen. 

Vassare målgörare

Åren i Esbjerg och Lokeren höjde anfallarens målsnitt från 0,18 mål per match i IFK Göteborg till 0,26 under säsongerna i danska och belgiska ligan.

Har du blivit bättre och målfarligare?

– Jag tycker att jag har blivit bättre. Spelmässigt jagade jag mer runt på planen tidigare. Nu försöker jag få fast bollen lite mer och låter den även komma mer till mig. 

– Det finns ju statistik som visar var man gör flest mål. Är man i det området så ökar chansen betydligt att man gör mål.

– Jag är fortfarande spelaren som gillar att samarbeta med andra spelare på planen, att sätta andra i lägen, men jag hoppas att Blåvittfansen ser att jag är lite mer i straffområdet nu, säger Robin Söder med ett leende när vi slagit oss ned på Kamratgården efter lördagsträningen. 

Han var 17 år när han slog igenom i allsvenskan 2008. Året efter drog han av vänster  knäs korsband vid semifinalen i U21-EM.

Karriären för en av svensk fotbolls då absolut hetaste talanger bromsades upp rejält med år av rehab och följdskador.

– Jag försöker inte titta bakåt så mycket. Det tillhör det förflutna. 

Hur mycket känner du av ditt vänsterknä?

– Jag har spelat nästan alla matcher de senaste två åren, det har funkat bra. Har man haft en sådan skada så känner man av knät ibland. Men jag tror alla fotbollsspelare har något som de känner av eller jobbar med för att få det att fungera. Det är vardag. 

Präglades av profilerna

För tio år sedan bestod IFK Göteborgs A-lag av många profilerade, meriterade och rutinerade stjärnor som i sin tur fostrats i den blåvita framgångsandan på Kamratgården som unga och som förde det arvet vidare till unga spelare som Robin Söder.

Vilka förklarade vad det var som gällde?

– Wernbloom, Hannes Stiller, Hjalmar Jonsson… Vi hade jäkligt kul, men när man kom ut på planen då var det stenhårt jobb. 

Vad av det tar du med dig nu när du ska bli en av de kulturbärarna?

– Jag ser mig som en seriös kille, men självklart måste man få skoja och ha kul tillsammans. Det är grunden. Men när vi tränar och spelar match då är vi där och då är det det seriöst, hårt jobb som gäller för att utvecklas. Det förväntades av mig 2008 och det kommer jag förvänta mig nu.

Finns det inte en risk att kraven och förhoppningarna är för stora på dig? Du ska både representera det tidigare, framgångsrikare IFK Göteborg och vara den som ska göra målen nu.

– Det kravet har jag väl alltid haft? Om jag inte gör målen så ska jag vara inblandad i lägen där vi skapar målchanser, situationer eller dra på mig bevakning. Det vet jag om och hoppas och tror jag att jag är redo för. Men det handlar inte bara om mig. Vi är många spelare, ledare och andra i klubben som ska vända på det här tillsammans. 

Tror på Asbaghi

– Det är en utmaning, men jag tycker att det finns något som gör att jag tror på det här annars skulle jag inte flyttat hem. Klubben har talangfulla spelare, men vi behöver vända utvecklingen för att plocka fram potentialen som finns.

Foto: Bildbyrån
Poya Asbaghi

– Man ser en röd tråd och idé i hur Poya (Asbaghi, tränaren) vill att IFK Göteborg ska spela. Jag har hört mycket gott om Poya från spelare och andra kring IFK Göteborg och fick ett väldigt gott intryck av honom när jag skulle bestämma mig.

– Jag har spelat mycket 4-4-2 genom åren både i Danmark och Belgien så det här (3-4-3) känns inspirerande att prova, ett nytt tankesätt. Tanken är väl att jag ska spela i positionen längst fram, främst. 

Vad har varit bäst under de fyra åren utomlands?

– Att vi har fått ett barn i varje land, svarar Söder snabbt med ett leende.

När flyttlasset gick från Kamratgården hade han och sambon Frida Bennhage året innan blivit föräldrar till Sigge, nu 5 år.

I Danmark föddes Harry, 3, och för ett halvår sedan föddes dottern Siri i Belgien.

Nu bor de fem på hotell på Göteborg, väntar på en lägenhet samtidigt som han och sambon Frida tittar på ett mer permanent husköp i Göteborgsområdet.

– Det är klart att familjen och barnen har format mig, säger den 27-årige trebarnspappan. Jag har mognat och blivit stabilare som människa och förhoppningsvis även som fotbollsspelare.

Alla skytteligavinnare i allsvenskan sedan 2008 00:53