Lars-Christer Olsson

”Det första man kände var att man förlorat en vän”

avMakoto Asahara

En Europa League-final i Baku blev Lennart Johanssons sista fotbollsmatch på plats.

En match han såg tillsammans med kollegan och vännen Lars-Christer Olsson.

– Jag har inte sett honom så trött någon annan gång som i samband med den matchen, säger Olsson.

89 år gammal genomförde Lennart Johansson den långa resan till Azerbajdzjan och Baku för att bevittna Europa League-finalen på plats.

Det var där som hans mångåriga Uefa-kollega och vän Lars-Christer Olsson, Sveriges nuvarande representant i Uefas Exekutiva kommitté, träffade Johansson för sista gången.

– Jag träffade honom där första gången på en middag kvällen före. Då var han ju väldigt trött och lämnade middagen tidigt, berättar Olsson för Sportbladet.

– Sedan träffade jag honom på matchen. Jag har inte sett honom så trött någon annan gång som i samband med den middagen och matchen. Han tyckte att han kände sig ganska vissen själv också.

Vad pratade ni om?

– Vi pratade inte mycket om hälsan. Han var trött, och kände sig själv trött. Annars var det vanligt fotbollsprat. Han kommenterade att det var lite märkligt att det var fyra engelska lag i finalerna. Att det hade varit roligare med olika nationer.

Resan krävde mycket

Efter att ha beskådat Chelsea–Arsenal var Johanssons plan att fortsätta vidare till Madrid för att även se Champions League-finalen. Men efter diskussion beslöt Johansson att i stället åka hem till Stockholm.

– Jag var inte själv inblandad i själva diskussionen. Han hade en väldigt duktig kvinna med sig som åkt med honom de senaste åren. Men jag tror han själv kände att han var trött så att han åkte till Stockholm.

– Resan till Baku krävde nog mycket av honom.

Knappt en vecka senare, under tisdagskvällen, somnade Lennart Johansson in.

– Det första man kände var att man förlorat en vän. Vi jobbade mycket tillsammans men även efter att han slutat. Vi har umgåtts en hel del. Det blev mer vänskap än arbete på slutet. I sådana här sammanhang är det viktigare. Minnena om det andra är det många andra som delar också.

1 av 9 | Foto: Henrik Montgomery/TT / TT NYHETSBYRÅN

Vilket är ditt främsta minne av honom?

– Det är generellt sett Lennarts omtanke om folk. En gedigen vän. En gedigen människa.

”Vi tror det är rätt”

Lars-Christer Olsson har, precis som Lennart Johansson, rört sig i Uefa-korridorerna under lång tid.

Som medlem i Uefas exekutiva kommitté är Olsson just nu själv inblandad i diskussionerna kring utvecklingen av Uefas flaggskepp, och Johanssons skapelse, Uefa Champions League.

En diskussion som på senare år mer och mer börjat styras av storklubbarnas starka viljor och ekonomiska incitament med rykten om superligor och utbrytargrupper. Men också en diskussion där Olsson ser ett ljus i horisonten.

– Det har börjat vända sig åt rätt håll och tonen är annorlunda. Vi har ansträngt oss för att få fram vad den allmänna opinionen och fansen vill, säger Olsson och fortsätter:

– Champions League är en enastående succé. Det är inte mycket som behöver ändras. men en del som behöver renoveras.

Har du inspirerats något av Lennart Johansson i din Uefa-roll?

– Vi har exakt samma uppfattning när det gäller hur europeisk fotboll ska utvecklas. Att det är viktigt att man sköter saker på ett korrekt sätt, i motsats till hur det ligger till i Fifa. På det står vi verkligen enade. Nu kan man fundera om vi haft en gammaldags syn, men vi tror det är rätt. Det är därför vi kämpar.

”Kände sig ensam”

Lennart Johansson lämnade sin post som Uefa-ordförande 2007, men tvekade inte att uttrycka sina åsikter om fotbollens styre även efter sitt avsked från ämbetet. Samtidigt såg Olsson också att viljan till diskussion var kopplad till en ensamhet.

– Efter Lolas (Johanssons livspartner och fru) död har han känt sig mer ensam tror jag. Hon betydde väldigt mycket för honom. Den ensamheten har han känt. Han ville ha mer chanser att diskutera och utveckla fotbollen. Han kände mer behov av det för att han kände sig ensam.

– Den luckan har inte vi i fotbollsfolket kunnat fylla.