Fagerlund: Kanske var det världsmästarna vi såg

FOTBOLL

En explosionsartad inledning, en outhärdligt lång mellanakt och ett högdramatiskt slut.

Kroatien mot Danmark innehöll först allt, sedan ingenting och sedan allt igen.

Till sist: kroater sjöng, danskar föll och ensam kvar stod Kasper Schmeichel. Medveten om att tre straffräddningar ibland inte betyder något alls.

Det kan inte vara enkelt att leva upp till namnet ”Schmeichel”. Att välja samma väg som sin far, att ständigt bli jämförd med en av landets bästa genom tiderna.

Kasper var nära att äntligen få visa upp sig på riktigt, att få föra Danmark till en sensationell kvartsfinal i ett VM.

Gång på gång flög pappa Peter upp från sätet i extas över vad hans son höll på att åstadkomma nere på planen.

Men när publiken väl lämnade arenan och lommade vidare ut i den ryska natten vände de ryggen mot ett gäng knäckta danskar som inte lyckades plocka chansen trots att den dinglade rakt framför ögonen på dem.

Fyra minuter av explosion

Det var som att se en föreställning i tre delar. Om livet sakta rann ur öronen på en under 120 minuter Ryssland mot Spanien väcktes hoppet snabbt till liv igen i Nizjnij Novgorod där Danmark ställdes mot Kroatien i dagens andra åttondelsfinal. 55 sekunder tog det innan Jonas Knudsen levererade sitt första långa inkast (han kastade tusentals den här kvällen), bollen hamnade vid Mathias ”Zanka” Jörgensens fötter och två sekunder senare rullade den retsamt ifrån Danijel Subašić och in i målet.

Hur länge det danska vrålet varade? Knappt två minuter. Då drog Mario Mandžukić in kvitteringen bakom Kasper Schmeichel och plötsligt var matchen tillbaka där den började.

Mellanakten var förfärligt lång med två lag som ville mycket men inte vågade någonting. Luka Modric prioriterade defensiven framför risktagande forceringar, Ivan Perišić och Ante Rebić skiftade kant i ett försök att förvilla motståndarna, men både Kroatien och Danmark var så välorganiserade att allt fler gäspningar tvingades kvävas. Förutom när Knudsen kastade sina inkast, då blev det farligt varje gång, och även Yussuf Poulsen stod för sin kanske bästa insats i den danska landslagströjan någonsin.

Men när det var slut på ordinarie tid var det ändå inte särskilt överraskande att det fortfarande stod 1–1 på resultattavlan.

Högdramatiskt slut

Det dröjde en bit in i förlängningen innan det äntligen inleddes, det högdramatiska slutet. En enda felpass från Michael Krohn-Dehli var allt Rebic behövde för att komma frispringande med Kasper Schmeichel. Kroaten trippade runt målvakten, laddade för att avsluta men så kom 79 kilo ”Zanka” farande i ryggen i stället. Några sekunder senare var det straff för Kroatien, lagkaptenen Modric lade bollen tillrätta och Schmeichel vandrade tillbaka in i målet för att försöka bli hjälte.

Pappa Peter bet på naglarna, Modric stegade fram, sonen kastade sig. En kombination av en svag straff och en stabil räddning senare såg Schmeichel den yngre ut att ha räddat Danmark från att åka ur en åttondelsfinal i VM på vad som kändes som det grymmaste av sätt.

Det visade sig att det visst kunde bli värre.

Straffläggningar kan antingen vara undermåliga, medelmåttliga eller överträffa förväntningarna. Rent uppbyggnadsmässigt var den här fem starka plus. Det spelade ingen roll att Schmeichel fortsatte att övervinna tvivlare, inte när hans lagkamrater (med undantag från Simon Kjaer och Krohn-Dehli) hade nerverna utanpå tröjan, samtidigt som Subašić höll sig lika fokuserad.

Ivan Rakitić var tämligen osynlig matchen igenom men när han fick chansen att skriva om slutet var det med is i ådrorna.

Kroater sjöng, danskar föll och de rödvita spelarna insåg med tomma blickar att de hade haft allt i egna händer och nu plötsligt inte hade någonting alls.

Raksträcka mot finalen

Vad händer nu?

Tja, dels har Kroatien raksträcka mot finalen. Den här insatsen tyder inte på att Zlatko Dalics lag kör över Ryssland med nonchalant styrning, men det är ett minst sagt överkomligt motstånd på vägen mot den åtråvärda slutdestinationen. I en eventuell semifinal är samtliga fyra länder (Sverige, Schweiz, England och Colombia) lika rimliga segrar för det kroatiska maskineriet och längre än så är ju inte resan.

Kanske kan Kasper Schmeichel och gänget om några veckor trösta sig med att de faktiskt gav vika för självaste världsmästarna.

Foto: AFTONBLADET /85527