Oavgjort – en blågul seger

FOTBOLL

Sandlin: En riktig rotblöta skulle göra det lättare att nå målet...

Foto: Dagens mål... ...0–0. Sportbladets Lasse Sandlin hoppas på riktig svensk rotblöta, gärna lite kallare – och en oavgjord, svensk seger.

Tjugo timmar till avspark i den svåraste kvalmatch Sverige spelat på 2000-talet, och det regnar i Stockholm.

Också det enda positiva jag kan se just nu.

En riktig svensk rotblöta - och gärna lite kallare - skulle nog kunna underlätta att nå dagens mål: 0-0, alltså.

Längre än så tror jag inte vi ska ställa våra förhoppningar. Inte ens om Marcus Allbäcks ömmande magmuskel skulle ge med sig och ge klartecken för spel.

Därtill är Spanien - även utan den omskrivne Raúl... - ett alltför bra lag.

Jag gillar inte att skriva det, men för en gångs skull är 0-0 en nåd att stilla bedja om.

Sverige hade en stängd träning i veckan, och på den nötte man några hörn- och frisparksvarianter som man hoppas överraska Luis Aragonés manskap med.

Bra så - men i övrigt är det den här gången ingen större mening med att försöka maskera taktiken, ty vad är det för mening med att spela hemlig, när motståndaren är så överlägsen att han totalt struntar i hur Sverige spelar.

Svaret kan bli MFF-Daniel

Det har i veckan talats om en 4-5-1-taktik, men den kan vi nog glömma.

Det slog lagkapten Ljungberg fast, när han efter fredagsträningen fick en fråga i ämnet:

- Vi var många som inte var med i träningsmatchen mot Tyskland, när

4-5-1 testades. Så det kan vara svårt att hoppa in i ett sånt system direkt.

4-4-2, alltså - men kanske inte riktigt på samma sätt som det tidigare sett ut.

Nyckelorden i upplägget har varit "tålamod" och att ha "ett samlat lag".

Det sista skulle kunna innebära att det faktiskt var startelvan vi såg i träningsavslutningen, vilket i så fall skulle innebära att varken Kim Källström eller Anders Svensson finns på plan vid avspark.

Den eviga frågan "Anders eller Kim?" skulle i så fall besvaras med - "Daniel Andersson"...

Det var i alla fall MFF-Daniel och Tobias Linderoth som sprang och tätade framför den vanliga backlinjen, och det såg faktiskt riktigt intressant ut.

Spanien måste inte vinna den här matchen, men efter 2-3-smällen mot Nordirland får man absolut inte förlora.

För svensk del är också ett kryss helt okej; trots hemmaplan.

Därför tar jag tacksamt emot både regnet och ett 0-0-resultat, medan en mer realistisk Sandlin tippar 0-2.

Det har med den svenska oförmågan att möta fotbollens största. Supermakterna.

Inte förlorat mot England

Fotbollen har ett antal supermakter, och dit räknar jag även Spanien trots att landslaget inte vunnit någonting stort sedan man hemma på Bernabéu 1964 tog hem tidernas första EM-final (2-1 mot Sovjet efter mål av Pereda och Marcelino).

Övriga supermakter är Brasilien, Frankrike, Argentina, England, Italien, Holland och Tyskland.

Närmast på tur står Tjeckien och Portugal.

På så vis fick jag med samtliga tio-i-topp på den aktuella världsrankningen.

Sveriges förhållande till dessa

supermakter är på både gott och ont.

Gott till England som vi inte förlorat en enda VM/EM-match emot: två segrar och fem oavgjorda (2-5-0).

Faktiskt knapp plusstatistik också mot Argentina (1-1-0), även om segern daterar sig så långt tillbaka som VM 1934.

Bara tolv mål mot Spanien

Jämnt skägg är det med Italien

(4-2-4, med Holland (0-2-0) och som du senare ska se med Spanien.

Riktigt illa är det däremot med förhållandet till Brasilien (0-2-5), Frankrike (1-3-3) och Tyskland/Västtyskland (1-2-6), där de enda två segrarna på sammanlagt 23 matcher är Ove Kindvalls 2-0 i VM-kvalet 1969 mot Frankrike och Kurre Hamrins

3-1 i den göteborgska VM-semifinalen 1958.

Spanien har vi bara mött två gånger i VM/EM: 3-1-vinst i VM 1950 -

0-1-förlust i VM 1978.

Totalt har länderna mötts tio gånger, och Sverige har bara lyckats göra tolv mål.

Ingen enda spelare har gjort mer än ett mål utan i delad ledning i denna speciella skytteliga ligger tolv man: Albin Dahl, Vittjärv-Sundqvist, Bror Mellberg, Calle Palmér, Jompa Eriksson, Sanny Jakobsson. Inge Ejderstedt, Thomas Nordahl, Glenn Hysén, Mats Magnusson, Jocke Nilsson och Rolle Nilsson, 2000 års straffskytt.

Vad säger en notorisk målskytt som Marcus Allbäck om detta?

ARTIKELN HANDLAR OM