Niva: Brasilien på Råsunda...fantastiskt

FOTBOLL

– men de borde verkligen INTE vara här

I kväll får vi se något fantastiskt – Brasiliens landslag i Sverige.

I kväll får vi också se något bedrövligt – Brasiliens landslag i Sverige.

De borde verkligen inte vara här.

I kväll är vi 35 000 som åker ut till en betongbunker i Solna och ser ett fenomenalt färgstarkt landslag spela fotboll.

För första gången sedan Ronaldo sköt ut AIK ur Cupvinnarcupen i mars 1997 får vi se innehavaren av titeln ”Världens bäste spelare” på svensk mark.

Det är givetvis fantastiskt kul för oss – men det är faktiskt inte alls särskilt lyckat för det brasilianska landslaget.

De borde ha lärt sig av läxan.

De borde inte vara här över huvud taget.

l? l? l?

När Brasiliens landslag landade på i Rio de Janeiro efter VM 1998 möttes de av besvikna supportrar.

En grupp höll i en sönderklippt brasiliansk flagga. I stället för det nationella mottot ”Ordem e Progresso” (Ordning och framsteg) hade de klistrat in ordet ”Nike”.

Ilskan och misstänksamheten hade bara vuxit sedan skojätten och det brasilianska förbundet CBF skrev på ett sponsoravtal värt 1,4 miljarder kronor 1996.

Landslaget uppträdde allt märkligare. I stället för att hålla träningsläger i bergen ovanför Rio flög ”A Seleçao” jorden runt för att spela meningslösa vänskapsmatcher mot blåbärslag.

Slående ofta hamnade de i länder där Nike hade stora marknadsföringsintressen.

I början av 1999 läckte så sponsorkontraktet ut, och där stod det svart-på-vitt:

Under en tioårsperiod mellan 1996 och 2006 hade Nike rätt att organisera fem vänskapsmatcher om året.

Inte förbundskaptenen, inte tränarstaben, inte spelarrådet. Nike.

Sponsoravtalet har förhandlats om

Upprördheten i Brasilien blev så stor att senaten tillsatte en utredning för att undersöka om CBF brutit mot konstitutionen genom att ”avstå rätten till brasiliansk suveränitet, autonomi och nationell identitet”.

I December 2001 kom slutrapporten. Den var 1?129 sidor tjock och beskrev CBF som ”en kriminalitetens håla, där anarki, inkompetens och oärlighet frodas”. Den rekommenderade dessutom att förbundsordföranden Ricardo Teixeira skulle åtalas.

l? l? l?

Knappt fem år senare tränar det brasilianska landslaget på Råsunda.

Det är knappt 10 grader varmt i luften, alltså drygt 30 grader kallare än det var när de gulgröna slog en kuwaitiskt kombination med 4–0 för tre dagar (och sex timmars flygning sedan).

Knappt fem år har gått, men det mesta är sig likt. Det gamla sponsoravtalet med Nike har förhandlats om, men landslaget är fortfarande fastklämt någonstans mellan sponsorer, tv-bolag och det egna förbundet.

Jag hittar en webbsida som listar ”10 000 skäl till att mänskligheten är dödsdömd”. Anledning nummer 1 921 är att Ricardo Teixeira fortfarande kontrollerar brasiliansk fotboll.

De senaste åren har brassarna rest till Hong Kong och Förenade Arabemiraten. De har besökt Haiti, och de har spelat i Moskva mitt i smällkalla vintern.

Showen går vidare...

De har blivit fotbollens Harlem Globetrotters – en kringflackande idrottscirkus som ska bjuda på konster – men de har också kastat ut sin sportsliga styrka från ett flygplan någonstans över Atlanten.

Jag har varit på plats på ett dussin av Brasiliens senaste landskamper, och det är oerhört tydligt att laget lider av allt flackande och alla meningslösa matcher.

Men det är som det är – showen går vidare och vi tackar, bugar och tar emot.

I juli svor vi över att brassarna såg så trötta och apatiska ut när de gjorde fiasko i VM.

I dag går vi till Råsunda och jublar åt att de flugit hela vägen från Kuwait upp till smällkalla Sverige.