Är världens just nu formstarkaste lag

FOTBOLL

Bergström: "Fart och fläkt" var inte bara ett peppigt mantra

Hej världen, jag vill bara ge en uppdatering.

Ni kanske inte har sett oss sedan vi spelade fegt och krampaktigt i VM förra sommaren?

Titta i tabellen här bredvid, titta en bit ovanför Tyskland, Frankrike och Brasilien.

Ja. Det är här vi står nu.

Foto: Sportbladets Kristoffer Bergström.

Magda Erikssons skruvar en hörna i mål. Asllani klipper in en vänstervrist. Rolfö mörsar förbi kastande försvarare. Asllani tvåfotar bort en hel backlinje och prickar krysset. Rolfö bombar upp i nättaket och Berglund nickar i samma maskor.

Den sjunkande solen målar gula ränder över nationalarenan på nationaldagen, Sverige gör ett, två, tre, fyra, fem, sex-noll och det mest dramatiska som inträffar är att moldaviskan Carolina Tabur vådaskjuter en mördarvolley mot de för dagen vilande Nilla Fischer och Caroline Seger på läktaren.

Nio segrar och ett kryss

Det är inte för spänningens skull som niotusen högljudda fotbollsfans har kommit hit. De är här av samma skäl som de 140 000 personerna gick på Håkan Hellström-konserterna i grannkåken i helgen: alla fattar vem som kommer att dominera, men ibland är det skönt att luta sig bakåt och svepas med av showen.

Med mindre än två månader kvar är Sverige ett av världens formstarkaste landslag. De tio senaste landskamperna har Pias gäng tagit motsvarande 28 poäng, nio segrar och ett kryss, vilket USA är den enda OS-klara nationen som kan matcha (och utan att ha räknat på övriga 138 länderna vågar jag tippa att ingen därheller rår på blågults skörd).

Vi har en bättre resultatrad än Tyskland, Brasilien, England, Kanada, Brasilien och alla andra länder du kan komma på.

Den senaste tiden har Sverige i praktiken avgjort EM-kvalgruppen, nollat Danmark, nollat Norge, nollat Schweiz och kvalat in till OS.

Äntligen fart och fläkt

I höstas var jag i den lilla byn Orhei och såg omstarten. Pia Sundhagevar besviken efter uttåget ur sommarens VM och behövde sjösätta ett nytt spelsystem. Hon plockade bort yttermittfältarna, bort med kladdet vid hörnflaggorna, och formerade laget som en giftpil med spetsen mot en tänkt darrande motståndarmålvakt.

Den gången hette motståndarnas mest rutinerade spelare Claudia Chiper och hade gjort fyra landskamper. De andra i Moldavien låg på mellan noll och tre.

Sverige vann med 3–0 då och resultatet var inte mycket att orda om. Däremot syntes tendenserna, tydligheten, att Pias uttjatade "fart och fläkt" inte bara var ett peppigt mantra utan en beskrivning av anfallsspelet.

Schelin tackar publiken

Nio månader har gått sedan dess. Moldavien har tätat försvaret, satsat mer offensivt och gjorde i november sitt första mål i kvalet, Ludmila Andone på övertid inför 40 åskådare. Men här i Sverige höll de emot hyfsat i en halvlek där blågult sökte sig för mycket ner mot hörnflaggorna, men blev sedan utrullade och besegrade med dubbelt så stora siffror som senast.

Om en person ska personifiera pånyttfödelsen så är det en 26-åring som mentalt är lika gammal som både Therese Sjögran och Stina Blackstenius. Kosovare Asllani har levt typ fem fotbollsliv och är inne på sitt sjätte. Hon har varit anfallare, ytter och anfallare igen. Lovande, utblommad stjärna, ifrågasatt tekniker och tillbaka i talangfacket igen.

Varje gång vi tror att vi har lärt känna henne har hon bytt skepnad.

Asllani modell 2016 är en defensivt drillad innermittfältare som har gymmat tillbaka alla lårmuskler hon tappade i Frankrike och ser riktigt bitig ut igen. Hon är för smånätt med passningarna ibland, de där vrickningarna gör sig bättre från forwardsposition än mittfältet, men krutet i foten är tillbaka. Hennes 2–0 är läckert, hennes 4–0 är fenomenalt.

Slutsignalen har gått på Ullevi och Kosse har inte gjort en bättre landskamp på flera år. Hon strålar därnere på gräset. Bredvid fäller Lotta Schelin ut armarna som en kungsörn framför publiken som dröjer sig kvar. Hon surfar på ljudvågorna, hetsar de guldklädda (snittålder: 14, mediankön: tjej) att vråla högre och klappa mer.

De vrålar. Klappar.

Jag möter Asllani i den mixade zonen och berättar hur rubrikerna har sett ut på nyhetssajterna under matchen. "Asllanis drömmål", har det stått efter den första fullträffen, men mittfältaren skakar på huvudet.

– Det är fel. Det första var bara snyggt. Det andra var ett drömmål.

ARTIKELN HANDLAR OM