”Jag var en frisk pojke hos United”

FOTBOLL

Talangen fick sluta med fotbollen – för att försöka fäkta bort den dödliga sjukdomen

1 av 5 | Foto: Dylan på sjukhussängen. Foto: Privat

För bara två år sedan var Dylan Samuels, 14, en av Manchester Uniteds mest lovande ungdomsspelare.

I dag är varje dag en kamp för livet sedan den dödliga och obotliga sjukdomen Cystic Fibrosis kommit ikapp honom.

– Man frågar sig själv ”Varför jag?”. Men man måste kämpa. Det går inte att ge upp. Det lärde jag mig hos United, säger han i en intervju med Daily Mail.

Som en av de mest eftertraktade unga spelarna i nordvästra England kunde Dylan välja och vraka bland de engelska toppklubbarnas akademier. Han tränade med Manchester City, Liverpool och Bolton men eftersom han kommer från United-familjen var det ingen tvekan när klubben hörde av sig.

– Han scoutades när han spelade för sin lokala klubb. Hans kvalitet var så pass hög att vi plockade in honom. Han var den bästa i nordvästra England. Han hade närvaro, rörde sig smart och var skicklig. Han hade farten och framförallt gillade han att spela fotboll. Han spelade med ett leende. Han är en underbar pojke, säger Uniteds akademidirektör Mike Glennie till Daily Mail.

Äter 50 tabletter om dagen

Numera spelar han inte fotboll. 14-åringen fick lägga skorna på hyllan för 18 månader sedan när sjukdomen Cystic Fibrosis kom ikapp honom. Han föddes med den dödliga och obotliga sjukdomen men valde att trotsa den så länge det gick. Steget upp till fullstor plan blev dock för mycket och han var plötsligt långsammare än han varit tidigare.

Som drabbad lider Dylan av andningssvårigheter, proppar av segt slem och störd salttransport som hindrar flödet i luftvägarna. I fjol tillbringade han sex månader på sjukhuset och i år har han knappt varit hemma. Han behöver äta 50 tabletter om dagen för att hålla sjukdomen i schack. Medellivslängden för personer som lider av sjukdomen är 37 år men Dylan har varit dålig på sistone.

– Hans lungkapacitet minskar drastiskt och att den sjunker så pass snabbt i såhär tidig ålder är extremt oroande för oss, säger behandlande läkaren Jay Panickar till Daily Mail.

”Försökte spela som honom”

Trots sin diagnos är Dylan allt som oftast optimistisk inför framtiden och positiv när han blickar tillbaka på tiden hos United.

– Det var det bästa jag gjort. Det går inte att beskriva hur det är att spela för klubben man älskar. Jag spelade på centralt mittfält. Jag älskade att kolla på Paul Scholes, han var också liten. Han var helt fantastisk, i allt han gjorde. Jag försökte spela som honom, säger Dylan i dag.

Sen finns det förstås stunder när det är tuffare än vanligt. Dagar när han inte kan gå de få metrarna till toaletten utan att behöva spy.

– Man frågar sig själv ”Varför jag?”. Men man måste kämpa. Det går inte att ge upp. Det lärde jag mig hos United. Jag var en frisk pojke hos United. Nu kan jag inte från den här sängen till parkeringen utan att få en hostattack och en spyhink. Jag älskar idrott men jag kan inte utöva något längre. Squash, golf, padel, tennis – jag älskar dem alla. Det är frustrerande.

Väntar på transplantation

Pappa Steven tillbringar samtliga nätter på sjukhuset, sovandes bredvid sin son.

– Det finns stunder då han sagt till mig att ”Pappa, tanken är att de ska göra mig bättre men jag mår bara sämre”. Som en förälder, som personen som är menad att skydda honom, så krossar det mitt hjärta att höra det. Jag går ut och springer och gråter ordentligt, säger han till Daily Mail.

En donationsfond har startats i Dylans namn och kommer att lanseras med en välgörenhetsmiddag med flera United-stjärnor senare i år. En lungtransplantation kan vara en möjlighet för Dylan. Patienter övervägs dock endast för transplantation när deras lungkapacitet sjunkit under 30 procent. Dylans är låga 30 procent, vilket lämnar honom i situation där han lider oerhört men inte tillräckligt för att kvalificera sig för en transplantation.

– Jag kommer att fortsätta kämpa men jag är inte dum. Jag vet att jag inte kommer att spela för United igen. Men om jag bara kunde få jaga en boll, göra ett mål, känna den känslan igen… det hade varit underbart, säger han.

Donationsfonden ”Something About Dylan” går att hitta här. Där finns möjlighet att donera.

ARTIKELN HANDLAR OM