Mejla

Robert Laul

Laul: Henke har lyft Helsingborg

Publicerad:
Uppdaterad:

Resultatet brukar styra tanken, men Elfsborgs sena 1–1-kvittering förändrar inte faktum:

Henrik Larsson har lyft Helsingborg.

Han är inte känd för att vara stor i orden, men segern mot Örebro SK i tränarcomebacken har onekligen landat väl hos den gode Henke.

– Jag får bara mer och mer bekräftat för mig själv att det är här jag vill vara, och det här jag vill syssla med. Det är en alldeles underbar känsla, sa Larsson i tv-intervjun inför mötet med Elfsborg.

Frågan gällde hur han kände inför att vara tillbaka i allsvenskan, och för att vara ett Henke-svar kan det beskrivas som sprudlande.

Henkes härliga humör lyfter uppenbarligen Helsingborg, för de följde upp segern i förra omgången med en strålande första halvlek mot Elfsborg.

Redan mot ÖSK hade Henke gjort förändringen att spela med Mamudo Moro som ensam anfallsspets vilket innebär ett vasst djupledshot och många avslut – men också många misslyckade avslut.

Foto: BILDBYRÅN
Henrik Larsson fick nöja sig med en poäng.

Skickade bollen till ett närbeläget köpcentrum

”Inte ens Moro kan missa därifrån”, tänkte jag när Adam Eriksson kom runt till vänster och slog in bollen lågt, men Moro gick på kraft och skickade bollen till Knallelands köpcentrum från ett par meters håll.

Rasmus Jönsson har av någon outgrundlig anledning gett upp elitfotbollskarriären och flyttat till Thailand för att tjäna ett par extra baht och möjligen säkra upp en bättre bungalow i framtiden, och Henke Larssons valde att ersätta honom med Wanderson i den släpande nummer tio-rollen. Ett lyckat drag, särskilt samarbetet med Moro var klockrent på Borås arena.

När Wanderson friställde Moro med en smart nick lyckades han för en gångs skull få bollen i mål, men blev i stället avvinkad för offside.

Foto: BILDBYRÅN
Simon Ohlsson kvitterade sent.

En korrekt dömd straff

Efter tjugo tysta och bengalfria minuter brann det på bortasektionen, och i samma veva samarbetade Wanderson och Moro igen via ett avancerat väggspel. Den här gången fick Moro inte iväg något avslut alls, men det berodde på att Elfsborgsmittbacken Gustav Henriksson klippte honom med en klassisk bensax. Domaren Patrik Eriksson blåste en helt riktig straff.

Den placerade Andreas Granqvist rakt på Kevin Stuhr-Ellegaards släpande ben, och hade ”Granen” slagit en så trött straff i Sveriges VM-premiär mot Sydkorea 2018 hade han aldrig blivit ”Granen” med hela det svenska fotbollsfolket.

Medan Helsingborg spelade en varierad anfallsfotboll, hade ett högt och framgångsrikt presspel och var välorganiserade runt eget straffområde lyckades Elfsborg inte med någonting.

Foto: TT
Andreas Granqvist brände en straff.

Ville Cibicki ha det kortet?

En skandalöst svag filmning av Pawel Cibicki mot rutinerade Markus Holgersson var det mest dramatiska som hände i HIF:s straffområde under första 45 minuterna. Ja filmningen var så genomskinlig att jag undrade nästan om Cibicki ville ha det gula kortet av domare Eriksson. För gult kort blev det.

Pawel är nu avstängd i Elfsborgs nästa match mot AIK.

Det dröjde en knapp kvart in på andra halvlek innan Helsingborgs ledningsmål kom. Återigen var den höga pressen en framgångsfaktor, Andreas Landgren (matchens stora förgrundsfigur) stal bollen av en drällande Simon Olsson (inte enda gången), ett inlägg nåde Max Svensson som gjorde det Mamudo Moro misslyckats med – avslutade bergsäkert i mål.

Om Henke Larsson mådde bra på sin tränarbänk inför matchen, ja då kan ni tänka er hur han mös nu. Att stressa Olsson och Elfsborgs bollförande mittfältare hårt visade sig vara en framgångsrik matchplan.

Låter inte så märkvärdigt men…

Men tre nya poäng – vilket hade gett sex totalt på två matcher – fick Henke aldrig njuta av. Tre minuter från slutet kvitterade Elfsborg genom ett långskott från Simon Olsson som därmed revanscherade sig för tidigare bjudningar. Egentligen var det knappt en målchans, men sådana går ju också in i bland, den här gången via stolpen.

Välförtjänt? Inte särskilt.

Fyra HIF-poäng på två matcher låter kanske inte så märkvärdigt, men det är två bortamatcher och båda på konstgräs. Utan Andri Bjarnason och nu även utan Rasmus Jönsson. Jag är faktiskt imponerad av gräslaget HIF:s prestationer under tränare Larsson, av Mamudo Moros oförtröttliga jagande efter nya avslutslägen, av Andreas Landgrens stenhårda arbete mellan straffområdena och av att försvarsspelet ser allt mer välorganiserat ut.

Då skulle jag nog vara mer orolig om jag var Elfsborgssupporter med tanke på hur oerhört rörigt och oorganiserat spelet ser ut över i princip hela planen. Att tränare Jimmy Thelin inte kommit längre än så här på ett och ett halvt år är ett ämne som förr eller senare lär tas upp på föreningens styrelsemöten.

avRobert Laul

Publicerad: