Hammarby utnyttjade inte sina lägen - då fortsätter Örebro spöka för Tony

FOTBOLL

Lasse Sandlin: Hammarbytränaren var stor i nederlagets stund

ÖREBRO

Efter söndagens osannolika upplösning och magiska slut på Behrn Arena får väl Tony Gustavsson, Hammarby-tränare 2007, säga som Kurt Tucholsky, den tyske 30-talsförfattaren:

– Med tiden kanske man vänjer sig vid tiden.

Tony har inte direkt haft tiden med sig i sina möten med ÖSK. Förutom i våras då.

Annars har det mest sett ut som denna söndag: stryk på övertid.

De dramatiska tilläggsminuterna – med både en ÖSK-straff och en utvisning på Hammarbys brottande lagkapten, straffen resolut inprickad till 2–1 och därefter ett 3–1-mål som extra bonus – gav söndagsmatchen en speciell krydda.

I den forntid då även denne skrivare sysslade med aktiv fotboll, fick man sig itutat att kämpa på – ”matchen varar i 90 minuter”.

Vilket den alltså inte längre gör.

Vilket också Tony Gustafsson smärtsamt fått erfara i sina möten med Örebro SK.

Vilket naturligtvis man också i det lokala pressuppbådet var mycket snabba med att poängtera på presskonferensen.

– Blir jag förvånad över just den frågan? log Tony G till svar.

Stor i nederlagets stund

Men kolla i statistiken här intill när de sex matcherna ÖSK–Tony 2005–2007 har avgjorts: i 94:e minuten, i 94:e,

i 93:e, i 38:e (!), i 91:a, i 92:a.

Klart han måste känna en hel del frustration, samtidigt som han på sitt rättframma sätt konstaterar:

– Man ska nog inte analysera sönder såna siffror.

Tony Gustavsson var stor i nederlagets stund, när han direkt gjorde en koppling till de båda lagens möte i våras på Söderstadion. Den enda gång han haft tiden med sig.

– Det var väl någon form av rättvisa, det här. Att våra två möten nånstans nu jämnade ut sig. Vi hade tur som vann då. Men den här gången var vi bättre.

Hammarby hade flest avslut, 18–11, och Tony Gustavsson ansåg att man borde ha avgjort redan under ordinarie matchtid i andra halvlek – på något av sina ”sex bra avslutslägen”.

Men det håller jag inte med om. Ett läge blir inte bättre än det utnyttjas.

Sumpade sina chanser

Sanningen var att de för dagen gulsvarta hammarbyiterna sköt erbarmligt illa. Sämst med koncentrationen hade Sebastian Eguren, och när sen Lolo Chanko misslyckades med sina frisparkar – den första tätt över, den andra i muren – blev det inte så mycket kvar av alla fina lägen.

Bästa målchansen i andra halvlek hade Paulinho, när han i 77:e minuten helt ostörd fick gå upp och nicka David Johanssons vänsterinlägg. Svagt att få den bollen över ribban.

Sanningen är i stället att ÖSK:s segervittring kändes långt innan den tidigare närmast apatiske Nadim Halilovic trillade omkull i straffområdet, omfamnad av Suleyman Sleyman som därmed belönades med rött kort och inte får vara med och leka mot Djurgården nästa vecka.

Sanningen är ju att spelgeniet Lars Larsen med kvarten kvar tråcklat fram Stefan Rodevåg i ett friläge som gjorde denne så perplex, att han stannade upp och Christian Traoré kunde bryta.

Men skillnaden är ibland hårfin mellan högsta lycka och djupaste förtvivlan.

ÖSK-spelarnas segerlycka påminde om sådan man brukar visa efter, typ, en derbyseger mot Degerfors.

Men det är klart: efter fyra raka förluster och målskillnaden 1–10 på dessa matcher är den glädjen lätt att förstå.

Riddez värd en landslagsplats

Bäst på plan var två ÖSK-are: Lars Larsen, ”den gode gamle dansken” som Patrick Walker sa, men framförallt lagkaptenen och vänsterbacken Joel Riddez, helt omutlig. Inte en enda gång släppte han Erkan Zengin förbi sig med boll.

Efter 10 pojk- och 21 juniorlandskamper nån gång under forntiden i Spårvägens FF borde det nog vara dags för en första A-landskamp.

För Hammarby accentuerades målvaktsproblemet igen.

Benny Lekström började med att totalmissa en utrusning och fortsatte med att totaltmissa en utspark. Att han sedan totalmissade en hörna och släppte bollen direkt i mål var bara logiskt.

Men: att skjuta en hörna direkt i mål är stor konst.

Därför ska även skytten hyllas; Fredrik Nordback, alltså.

En av flera denna säsong: Niklas Skoog i MFF, Emra Tahirovic i HBK.

Men den bäste är väl fortfarande Åtvids Kristian ”Pligg” Bergström i superettan. Minst en hörna per år skruvar han in.

TONY GUSTAVSSONS FACIT MOT ÖREBRO

SSex gånger har Tony Gustavsson-tränade lag mött Örebro SK de senaste tre åren – Degerfors i superettan 2005 och 2006, Hammarby i allsvenskan 2007. Fem av de sex matcherna har avgjorts på övertid: tre gånger med förlust för Tony, en gång med vinst och en gång tappade Tonys lag en ledning till oavgjort.

ARTIKELN HANDLAR OM