Bank: 3 poäng

FOTBOLL

REYKJAVIK

Petter Hansson är vår hjälte, Daniel Andersson vårt hopp och Niclas Alexandersson vår kapten.

Jag spanar ut över Atlanten och ser en prick i fjärran:

Glamourskiten.

Den finns inte på Island i kväll.

Foto: JUBEL I KVÄLL Svenskt segerjubel mot Paraguay i VM. I kväll är det dags igen för Edman, Alexandersson och resten att skrika ut glädjen efter tre nya EM-kvalpoäng. 2-0, tippar Simon Bank.

När det sägs något roligt på landslagets pressträffar finns fem, sex huvudmisstänkta. När det sägs något roligt som omges av tolv-tretton svordomar finns bara en.

Det var, förstås, Erik Edman som sa:

- Nu får det vara slut på den här jävla glamourskiten.

I går satt vi i ett regnigt Reykjavik (det är möjligt att ett icke regnigt Reykjavik inte finns) och funderade över när landslaget nådde sin glamourtopp.

Det måste ha varit mot Paraguay i somras. Hela svenska folket stod på läktaren när Lagerbäck skickade ut två offensiva ytterbackar (Alexandersson, Edman), tre offensiva mittfältare (Wilhelmsson, Källström, Ljungberg) och två världsstjärnor i anfallet (Larsson, Ibrahimovic).

I går stod Niclas Alexandersson ensam kvar på ett golv i Reykjavik och sa att det viktigaste, som kanske saknades i VM, var att man jobbade tillsammans och inte en och en.

In: ersättare, disciplin, idogt arbete.

Ut: Glamourskiten.

Det finns inget i kvällens match som andas glam, champagne och fest; jag missar göteborgska indiepunkpoppärlorna Love is Alls Islands-spelning med en vecka, och Chippen höll sig på rummet. Ingen glamour.

Island har problem och pratar om att spela defensivt. Sverige har bytt sex spelare ur Paraguay-elvan, och pratar om tålamod och att inte bli övermodiga.

Det blir regnigt, blåsigt och en match mellan två lag vars bästa chanser kommer att dyka upp när de kontrar, eller - som Lagerbäck citerade Arsène Wenger - kontrar på kontringar.

Vi ska räkna in tre nya poäng

En sak att tänka på:

2-0 mot Spanien har ingen som helst relevans för det här.

Då såg Petter Hansson allsmäktig ut, men så slapp han också att jaga boll felvänd. Sverige tillät inte det, mer än kanske två-tre gånger. I kväll kommer blågult att ha bollen och trycka upp backlinjen en bit, och ställas inför helt andra krav.

Som tur är slipper Hansson och Mellberg både Fulham-Helguson och HBK-Thorvaldsson, de som normalt kan springa i djupet och ställa till det. Kvar finns Eidur Gudjohnsen, som är den sort som Lars Lagerbäck älskar mer än livet självt. Arnors grabb är rörlig, lojal, arbetsstark, men samtidigt tekniskt begåvad. En effektiv fotbollsspelare.

Eidur kan bli jobbig för Mellberg/Hansson, men mest kan han bli jobbig för Daniel Andersson. Daniel vikarierar för Tobias Linderoth i kväll, och hans stora uppgift är att inte låta Eidur få boll i hålet framför Sveriges backlinje.

Jag kan tänka mig att Alexandersson och Wilhelmsson får hjälpa till en del centralt, mer nu än mot Spanien.

Och Sverige ska vinna.

Om Sverige gör sitt jobb ska de bara vinna det här.

Vi ska räkna in tre nya poäng till den redan snygga kvalstapeln, sedan njuter vi av vintern och äter tapas framför tv när Spanien-Danmark klöser ögonen ur varandra i mars.

Från en rysare till en säker seger

Sveriges - och jag menar då inte nödvändigtvis fotbollslandslaget - möjlighet att utvecklas och komma längre finns fortfarande i nya, spännande impulser. Det räcker med att titta här, på Islands konst- eller musikscen, för att förstå just det. Men impulserna finns inte här i kväll, så det är lika bra att förbereda sig på en påminnelse om grunderna, de som Lars Lagerbäck alltid försvarat hela vägen upp i ansiktet på opportunismen:

Sverige slår Island tack vare bättre organisation, smartare spel, ett sjuhelvetes jobb. Och tack vare att Island är ett svajigt fotbollslag från en liten ö i Atlanten.

Intressant och rik. Men liten.

I går flanerade jag via Bankastraeti och Laugavegur ut från centrum. Sedan gick jag en sväng tillbaka igen, men hur jag än gick hade jag ryggen bak och vinden fram.

Det vänder snabbt.

I fredags var sålunda alla i världen överens om att det här, Island borta, var en svensk helvetestripp, en rysare för ett landslag som tappat det mesta. Så kom Spanien emellan, och sköljde bort varje tillstymmelse till tvivel och ängslan.

I kväll är vi ett par tusen, kanske femton om vi har tur, som tar oss till Laugardalsvöllur (det är isländska för "Vångavallen") för att se ett svenskt lag vars själ bäst sammanfattas av att lagkaptenen är en hygglig kille som heter Niclas Alexandersson.

Nej, jag ängslas inte.

Idogt arbete byggde denna vackra samhällskropp.

2-0?

ARTIKELN HANDLAR OM